Gott Nytt År!
Nytt år nalkas! Mitt 2006 har varit omtumlande och både negativt och positivt. Jag ska inte skriva en lång blogg om mitt år, i alla fall inte nu eftersom jag i nuläget har ca 21456 saker att göra innan kvällen.
Så, jag vill tacka för detta året och hoppas att alla haft ett dugligt år.
Gott nytt år på er allesammans!
Pain is temporary, glory is forever!
misstakes is just a way to be a better man
Touch And Go // Saint Nikolaus - Happy new year!
Så, jag vill tacka för detta året och hoppas att alla haft ett dugligt år.
Gott nytt år på er allesammans!
Pain is temporary, glory is forever!
misstakes is just a way to be a better man
Touch And Go // Saint Nikolaus - Happy new year!
Bilden som får mig att le i alla situationer
Vem ler inte så fort man ser Jonas ?!
Pain is temporary, glory is forever!
One day Ill be famous, and then I remember who used to be my friend!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Remember that name!
En god vän eller en partner!
Det känns verkligen nu som att jag bara har en hjärncell kvar. Den är förmodligen dessutom turist. Går ständigt runt och är trött i huvudet och i kroppen. Den grekiska kuren med glas på ryggen och alkohol på hela kroppen har inte börjat verka än känns det som. Igår blev sängtiden klockan 11. Känner mig helt tragisk, men samtidigt, vad ska jag sitta uppe och glo på en skärm för? Klockan är nu 20 över 10, och de tankar som lyckas passera genom min turisthjärncell är på sängen. Skönt att lägga sig ner, ta med en kopp te och en bok. Känna ögonlocken bli tyngre och tyngre och snart bara mörker. Du känner hur du är vaken, men orkar inte öppna ögonen. Snart hamnar du i det där stadiet då du drömmer, men ändå är vaken. Du är medveten om att tankarna sprider sig och drömmen tar över, men du är ändå såpass vaken att du skulle kunna ta dig upp om det skulle behövas. Snart sluts du av sömnens mörker och du vaggas snart in i den totala upplevelsen av att sova.
Det skulle inte sitta fel just nu.
"Motherfuckers, running looooow"
Jag inser mer och mer hur beroende jag är av människor. Att jag sitter här som en potatissäck till hållningen och en skalle med alldeles för mycket tomrum är väl en sak. Så social är jag kanske inte. Men jag är däremot väldigt beroende av att ha folk omkring mig. Jag blir rastlös på en sekund. Har säkert nämnt det förr, men i lumpen sover man med folk, man duschar med folk, man sitter på toa och har ofta en i båsen bredvid. Man äter tillsammans med någon, man pratar i telefon med minst en annan bredvid sig, du tränar alltid med någon o.s.v. Du har alltid någon bredvid dig. När man kommer hem och går upp på rummet blir bubblan som innehållit så många mycket mindre, och snart är du själv i den och vet inte vad du ska ta dig till.
Jag fick bara för någon dag sen höra att "man ska lära sig vara själv" och hela den där visan. Men jag förstår inte det där. Varför ska man inte vara beroende av att ha folk runt sig. Jag känner inte att jag behöver utnyttja något med folk, bara jag har folk runt mig. Nu menar ja heller inte att när jag sitter här och ugglar framför datorn så ska morsan komma upp och sätta sig på min säng och hålla mig sällskap. Men att ha någon med sig gör i alla fall att jag har något att göra. Jag är inte så bra på att roa mig själv. Jag ser inte på tv, jag spelar inte data/tv spel. Jag läser måttligt ofta och jag tycker inte om att hänga på stan själv. Skulle jag flytta hemifrån skulle jag utan tvekan flytta ihop med någon. Antingen en god vän, eller en partner.
Jag antar att jag är fruktansvärt patetisk, men jag trivs bara bra i andras sällskap, och jag tycker inte det är roligt att sitta och stirra på en skärm som utstrålar en begränsad musikmängd och lite msn hela dagarna. En timme räcker, inte 5. Jag behöver vara där det händer något. Det måste hända något.
"Im just a happy kid"
Snart nyår. Har inte insett det än, men vi åker ju iväg på lördag. Jeases, det här blir smått panik att hinna med allting innan det bryter lös igen med lumpen.
Nej, nu ska jag som sagt ta och göra något som jag anser vara mer värdig än se ut som en potatissäck med tomt huvud.
Pain is temporary, glory is forever!
We found glory with our theatre, but it ended there.
Touch And Go // Saint Nikolaus - This time I will finish my job!
Det skulle inte sitta fel just nu.
"Motherfuckers, running looooow"
Jag inser mer och mer hur beroende jag är av människor. Att jag sitter här som en potatissäck till hållningen och en skalle med alldeles för mycket tomrum är väl en sak. Så social är jag kanske inte. Men jag är däremot väldigt beroende av att ha folk omkring mig. Jag blir rastlös på en sekund. Har säkert nämnt det förr, men i lumpen sover man med folk, man duschar med folk, man sitter på toa och har ofta en i båsen bredvid. Man äter tillsammans med någon, man pratar i telefon med minst en annan bredvid sig, du tränar alltid med någon o.s.v. Du har alltid någon bredvid dig. När man kommer hem och går upp på rummet blir bubblan som innehållit så många mycket mindre, och snart är du själv i den och vet inte vad du ska ta dig till.
Jag fick bara för någon dag sen höra att "man ska lära sig vara själv" och hela den där visan. Men jag förstår inte det där. Varför ska man inte vara beroende av att ha folk runt sig. Jag känner inte att jag behöver utnyttja något med folk, bara jag har folk runt mig. Nu menar ja heller inte att när jag sitter här och ugglar framför datorn så ska morsan komma upp och sätta sig på min säng och hålla mig sällskap. Men att ha någon med sig gör i alla fall att jag har något att göra. Jag är inte så bra på att roa mig själv. Jag ser inte på tv, jag spelar inte data/tv spel. Jag läser måttligt ofta och jag tycker inte om att hänga på stan själv. Skulle jag flytta hemifrån skulle jag utan tvekan flytta ihop med någon. Antingen en god vän, eller en partner.
Jag antar att jag är fruktansvärt patetisk, men jag trivs bara bra i andras sällskap, och jag tycker inte det är roligt att sitta och stirra på en skärm som utstrålar en begränsad musikmängd och lite msn hela dagarna. En timme räcker, inte 5. Jag behöver vara där det händer något. Det måste hända något.
"Im just a happy kid"
Snart nyår. Har inte insett det än, men vi åker ju iväg på lördag. Jeases, det här blir smått panik att hinna med allting innan det bryter lös igen med lumpen.
Nej, nu ska jag som sagt ta och göra något som jag anser vara mer värdig än se ut som en potatissäck med tomt huvud.
Pain is temporary, glory is forever!
We found glory with our theatre, but it ended there.
Touch And Go // Saint Nikolaus - This time I will finish my job!
Hjärnan hänger inte med
Im so much better on roleplay than on realplay. In roleplay can I lie all the time, its just a role. In realplay its harder. Even if you take a role, its not sure that you can get out of it alive.
"I'm just a happy kid"
Jag börjar inse att det här går för långt, men jag kan inte hindra det. Att fortsätta med något jag vet kommer sluta i totalt bark är helt obegripligt. Jag vet att jag bör sätta stop tidigare, men jag kan inte undgå att känna tillfredställelse i något jag senare kommer lida för. Men just känns det bara förjävla bra!
"only time will tell
time will turn and tell"
Min hjärna vill då verkligen inte fungera idag. Snart sängen. Imorrn upp och ringa samtal. Hela dagen verkar ju vara fullbokad ?!
Nej, som sagt. Nu vill min hjärna inte vara med längre.
Pain is temporary, glory is forever
Pain can be two different things. One way are tougher than the other.
Touch And Go // Korpral Larsson - Walking YOUR road, and Im going to take it from you!
"I'm just a happy kid"
Jag börjar inse att det här går för långt, men jag kan inte hindra det. Att fortsätta med något jag vet kommer sluta i totalt bark är helt obegripligt. Jag vet att jag bör sätta stop tidigare, men jag kan inte undgå att känna tillfredställelse i något jag senare kommer lida för. Men just känns det bara förjävla bra!
"only time will tell
time will turn and tell"
Min hjärna vill då verkligen inte fungera idag. Snart sängen. Imorrn upp och ringa samtal. Hela dagen verkar ju vara fullbokad ?!
Nej, som sagt. Nu vill min hjärna inte vara med längre.
Pain is temporary, glory is forever
Pain can be two different things. One way are tougher than the other.
Touch And Go // Korpral Larsson - Walking YOUR road, and Im going to take it from you!
Pingis med lillhjärnan!
Jag öppnar ögonen. Det gör nästan ont bara att öppna dom, men smärtan kommer när ljuset i det mörka rummet strålar in i ögonen och penetrerar pupillen och skär rakt in i lillhjärnan. Jag stänger snabbt ögonen igen. Läpparna är torra, och jag märker att så fort jag försöker fukta dom med tungan är tungan lika torr. Lika sträv som kattens tunga försöker jag på något sätt framkalla någon form av saliv i munnen eftersom jag inte kan utgöra ett enda ljud. Rädslan att inte kunna skrika "Jag dör" innan jag dör, dödar mig nästan. Nu börjar alla kroppens lemmar att röra på sig omedvetet. De klarar inte av att ligga still utan måste röra på sig, men så fort jag rör på dom går det en smärta genom hela kroppen. Svetten börjar rinna och jag torkar av mig på kudden. Den blir dyngsur och jag vänder på den, inser att jag dregglat på den sidan. Tar en ny kudde och vilar mitt dunkande huvud. Det enda jag tänker på är en låt, "När du kommer ut därifrån, ska du få vara med om nått du aldrig vart med om förut. Du ska få det riktigt skönt i en vrå, tillsammans med mig och sen är det slut". Jag försöker få bort tankarna, men efter att insett att det enda jag kommer tänka på annars är hur mycket jag vill dö.
Jag kan inte somna om igen, och jag vill inte vara vaken. Näsan är helt öppen och snoret rinner likt vatten ur en kran. När jag legat och svurit för mig själv en stund kliver jag upp för att gå och dricka. Ca 1 liter vatten rinner ner för strupen, och jag inser när jag dricker sista glaset hur dumt det var. Får ont i magen och börjar svettas ännu mer. Jag tar täcket, benen bär mig knappt men jag tvingar dom fram till datorn och intar "sittande lökställning".
Jag är så våldtagen av öl.
"Tell them it’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad"
Har hittat en ny favorit låt. Och ja, jag vet, det är en sån där låt som alla lyssnar på, som alla små fjortisar har som favorit låt, som alla bara tycker är patetisk och fjantig. Men so what? Dels så är den faktiskt bra, och texten är väl inte ens diskuterbar...
"There’s no more rabbits in my hat to make things right"
Gårdagen då? Jag var på den där OMY festen. Över 500 personer, med middag, framträdanden, dans, alkoholförsäljning (billigt), dans, dans.. dans.. Aah, och dans tror jag. Kan vara träningsverk jag känner av också i kroppen, men ytterst tveksamt. Dock, helt lyckad kväll. Där på slutet blev det mer ett party än en fin middag och alla finklädda människor spillde förmodligen mer än en öl på sig.
Jag träffade många människor. Inte helt oväntat då det var 500 personer där och jag vet vilka 80 % av alla dom är. Människorna jag träffade var av blandad ras. Både könsmässigt och åldersmässigt. Både onda människor och mer eller mindre goda människor. Människor jag verkligen inte vill träffa, och människor jag inte vill träffa men man måste träffa. En rad oväntade människor, en rad danspartners som kunde varit någon annan, några som jag aldrig trodde jag skulle stå och skaka rumpan med.
Jag luftade några hårda ord med "Old Friends" och luftade några mindre hårda ord med andra man skulle flirta med för en gratis öl. Ja, just ja, det var det där med öl ja. Nämde jag att det var billigt?
"Aldrig mannen"
Mina hjärnhalvor spelar pingis med lillhjärnan nu.
Att sitta såhär borde vara som att ligga i koma. Man kan inte tänka eller göra något. Man sitter bara och tittar.
Men, kvällen var riktigt bra igår, och jag tror inte det hade med att jag drack mycket att göra. Jag tror snarare att det var att jag åt typ bara en massa kaninmat där borta.
Jajajajaja, oviktigt.
"Jag droppar bomben ikväll"
Idag är det äntligen tid för att spela rollspel igen. Det var läängesen nu och man får se om man har några skills kvar. Det är en sak jag har saknat, spela rollspel. Hög töntfaktor + att det är enbart korvsällskap framför ett och samma bord i flera timmar. Helt perfekt!
Sen på kvällen vet jag inte vad som står på schemat. Något bör hända, men samtidigt vill jag inte att något ska hända.
Min katt är så sjukt äcklig. Han sitter 1 meter ifrån mig, tittar oskyldigt och sen lägger han världens pizza. Sen förväntar sig fanskapet att jag ska ge han mer mat, eftersom han är så hungrig nu när han inte har något i magen. Good Job Miffo.
"One love is a crooked lie
The world lies in the hands of evil
And we pray it would last"
Till alla er som klagar över att mina bloggar är så långa och ni inte orkar läsa dom.
1) Det tar inte lång tid att läsa den, det är inte jobbigt att läsa någonting.
2) Jag skriver ändå inge vettigt, så skit i att läsa då.
3) Det är inte till er jag skriver, det är till de som orkar läsa
4) Jag har lite att göra, och istället för att titta på min kräkande katt så skriver jag.
Dåså, nu vet ni. Dessutom kan det faktiskt stå något som berör just dig, även om det inte står ditt namn, antingen ett tack eller att jag hatar dig. Och det bör ligga i ditt intresse att veta det.
Nu är jag dock klar. Ska gå och peta näsan lite och sluta blöda näsblod.
"A man dies like a butterfly
Life burns from the touch of the reaper"
Pain is temporary, glory is forever!
Im always the king "yesterday", "today" is a word I dont understand.
Touch And Go // Saint Nikolaus - I want to die like a butterfly. Beautiful and free!
Här har du!
Nu är julen slut för detta år. Positivt eller negativt är det över 360 dagar kvar tills julkänslan återkommer och jag antar att det bara är att gilla läget. Nästa jul sitter man säkert inte och är nöjd över lovet man precis fick eller har ångest för nästa gång skolan eller lumpen börjar. Nästa jul lär bli något helt annorlunda. Redan har två av mina bästa vänner utforskat nya sätt att fira jul. De befinner sig nu i Australien och firar jul med shorts och hawaii skjorta. 30 plus är det förmodligen också och snö existerar inte på den kontinenten.
Min nästa jul blir förmodligen i ett annat land. Antingen sitter jag med mina krigar vänner och dricker en öl i en barack kanske i Kosovo eller Afghanistan. Förmodligen lär det inte bli så, chanserna att komma in är begränsade. Vad som är mer troligt är att jag befinner mig i Grekland. Att fira jul där skulle vara en upplevelse, och blir det som jag vill kommer jag även vara där över påsken. Det är omän en större upplevelse och jag önskar jag får uppleva det i vuxen ålder någongång. Jag lär inte sitta och tänka att "Vecka 2, då börjar helvetet om". Snarare tror jag att jag kommer tänka på ett arbete jag tycker om och som jag längtar att få återkomma till. Ett arbete jag valt själv efter eget tycke.
Julen är som sagt över men det förhindrar inte att man ska fortsätta leva ett glatt och roligt liv. I helgen har jag haft det alldeles alldeles underbart. Fredagen var trevlig och utgången var bra. Saknar självklart Clas och en fest kommer aldrig kännas fylld utan honom, men ändå en fest. Lördag morgon var perfect, och jag steg upp tidigt för att påbörja livet. Livet innehöll förutom allmän tärdhet ett konstant sittande vid datorn hela hela hela hela dagen. Kvällen bjöd på ett snabbt besök från en old friend, och sen blev det sängen. Julafton funkade. Inga bekymmer och inga direkt positiva överasskningar. Kvällen hade jag förväntat mig dock skulle bli som vanligt. Ett evigt sittande vid datorn pratandes med ovettiga människor om ovettiga saker. Standardfrågan "Vad fick du i julklapp" skulle stå varm på msn. Men nej. Jag satt förvisso mesta delen av tiden vid datorn, men med ett leende på läpparna och tankar på sängen var avlägsen trots sömnbristen senaste tiden. Små saker i vardagen som gör en lycklig.
"Det är sjukt att bara ett leende kan göra en människa glad" - Citat, Unnamed
"If you don't live for something, You'll die for nothing."
Att jag sen fick filmen "Tidernas Filmgala - Extended Version" av Samuel i julklapp gjorde kvällen fulländad. För ovetande var det vårat projektarbete. Vi gjorde en pjäs på över en timme, och när vi spelade upp den filmades den också. Nu har han fixat lite grejjer, typ text eftersom det är dåligt ljud, och jag blev helnöjd. En sak som kan förgylla slutet på kvällen när man ska somna.
"live for this"
Dags att ta och avsluta kvällen på ett värdigt sätt. Hoppas ingen nu går runt och är besviken över julen och klapparna. Det finns de som inte får klappar. De flesta barnen i världen firar inte jul överhuvudtaget, utan äter sitt ris och smutsiga vatten i okunskap om vad vänskap och rättvisa innebär.
Off I go then
Hoppas det här blir bra!
Jag vill verkligen att det här ska bli bra!
Hoppas nu att det blir det då!
Pain is temporary, glory is forever!
If you burn like a flame, people will see you
Touch And Go // Saint Tired - So tired of this, Ill go for something new. Can you help me?
Min nästa jul blir förmodligen i ett annat land. Antingen sitter jag med mina krigar vänner och dricker en öl i en barack kanske i Kosovo eller Afghanistan. Förmodligen lär det inte bli så, chanserna att komma in är begränsade. Vad som är mer troligt är att jag befinner mig i Grekland. Att fira jul där skulle vara en upplevelse, och blir det som jag vill kommer jag även vara där över påsken. Det är omän en större upplevelse och jag önskar jag får uppleva det i vuxen ålder någongång. Jag lär inte sitta och tänka att "Vecka 2, då börjar helvetet om". Snarare tror jag att jag kommer tänka på ett arbete jag tycker om och som jag längtar att få återkomma till. Ett arbete jag valt själv efter eget tycke.
Julen är som sagt över men det förhindrar inte att man ska fortsätta leva ett glatt och roligt liv. I helgen har jag haft det alldeles alldeles underbart. Fredagen var trevlig och utgången var bra. Saknar självklart Clas och en fest kommer aldrig kännas fylld utan honom, men ändå en fest. Lördag morgon var perfect, och jag steg upp tidigt för att påbörja livet. Livet innehöll förutom allmän tärdhet ett konstant sittande vid datorn hela hela hela hela dagen. Kvällen bjöd på ett snabbt besök från en old friend, och sen blev det sängen. Julafton funkade. Inga bekymmer och inga direkt positiva överasskningar. Kvällen hade jag förväntat mig dock skulle bli som vanligt. Ett evigt sittande vid datorn pratandes med ovettiga människor om ovettiga saker. Standardfrågan "Vad fick du i julklapp" skulle stå varm på msn. Men nej. Jag satt förvisso mesta delen av tiden vid datorn, men med ett leende på läpparna och tankar på sängen var avlägsen trots sömnbristen senaste tiden. Små saker i vardagen som gör en lycklig.
"Det är sjukt att bara ett leende kan göra en människa glad" - Citat, Unnamed
"If you don't live for something, You'll die for nothing."
Att jag sen fick filmen "Tidernas Filmgala - Extended Version" av Samuel i julklapp gjorde kvällen fulländad. För ovetande var det vårat projektarbete. Vi gjorde en pjäs på över en timme, och när vi spelade upp den filmades den också. Nu har han fixat lite grejjer, typ text eftersom det är dåligt ljud, och jag blev helnöjd. En sak som kan förgylla slutet på kvällen när man ska somna.
"live for this"
Dags att ta och avsluta kvällen på ett värdigt sätt. Hoppas ingen nu går runt och är besviken över julen och klapparna. Det finns de som inte får klappar. De flesta barnen i världen firar inte jul överhuvudtaget, utan äter sitt ris och smutsiga vatten i okunskap om vad vänskap och rättvisa innebär.
Off I go then
Hoppas det här blir bra!
Jag vill verkligen att det här ska bli bra!
Hoppas nu att det blir det då!
Pain is temporary, glory is forever!
If you burn like a flame, people will see you
Touch And Go // Saint Tired - So tired of this, Ill go for something new. Can you help me?
Jag tolkar den bara på ett sätt
Såja, the big day is on. Inte helt oväntat sitter jag nu här vid datorn och gör absolut ingenting. Men, dags att börja göra sig i ordning snart för att ta sig från mitt hus till mormor och morfars hus. Ett gäng fina plagg och ett glatt humör brukar räcka för att kvällen ska bli lyckad.
Morgonen har börjat ganska som väntat. Jag fick dock brors present i morse. Den var inte direkt svårtolkad. En svart tröja med vit text: "I cant talk, I cant hear, I cant see, BUT I CAN FUCK!" Hur han vet det kan jag bara tänka mig, och tanken är inte direkt rolig. Stackare...
Tur att jag inte öppnade den ikväll, hade förmodilgen uppstått en viss pinsam stund om släkten såg tröjan. Samt som att det hade varit värt att se allas miner, men jag väljer ändå alternativ 1. Ska bara lyckas ha tröjan vid något lämpligt tillfälle...
"ey yo vi rör oss, som soldater i krig"
Jag ska inte skriva en lång och tråkig blogg om en massa onödigt vetande kring massor med oviktiga saker. Det är jul nu och julbloggen är redan skriven.
"Julen är häääär"
Jag vill önska alla en riktigt GOD JUL och hoppas att ni får en bra dag.
Det är inte hur mycket paketet ni ger dom kostar
Det är tanken bakom som räknas!
Take care och räkna replikerna ni kan när "kalle" visas!
Pain is temporary, glory is forever!
Jesus hung on that cross, but noone else is more famous!
Touch And Go // Saint Nikolaus - I wish that people just understand the value of familylove!
Morgonen har börjat ganska som väntat. Jag fick dock brors present i morse. Den var inte direkt svårtolkad. En svart tröja med vit text: "I cant talk, I cant hear, I cant see, BUT I CAN FUCK!" Hur han vet det kan jag bara tänka mig, och tanken är inte direkt rolig. Stackare...
Tur att jag inte öppnade den ikväll, hade förmodilgen uppstått en viss pinsam stund om släkten såg tröjan. Samt som att det hade varit värt att se allas miner, men jag väljer ändå alternativ 1. Ska bara lyckas ha tröjan vid något lämpligt tillfälle...
"ey yo vi rör oss, som soldater i krig"
Jag ska inte skriva en lång och tråkig blogg om en massa onödigt vetande kring massor med oviktiga saker. Det är jul nu och julbloggen är redan skriven.
"Julen är häääär"
Jag vill önska alla en riktigt GOD JUL och hoppas att ni får en bra dag.
Det är inte hur mycket paketet ni ger dom kostar
Det är tanken bakom som räknas!
Take care och räkna replikerna ni kan när "kalle" visas!
Pain is temporary, glory is forever!
Jesus hung on that cross, but noone else is more famous!
Touch And Go // Saint Nikolaus - I wish that people just understand the value of familylove!
Ett paket i timmen!
Nu mina vänner är vi här igen. De stora snöflingorna faller från himmelen och det är 10 minusgrader och gröna och röda gardiner hänger i varje hus. Lysande stjärnor och fina ljusstakar pryder fönstrena. Det är metervis med snö på marken och far har precis skottat uppfarten för andra gången sen igår. Den stora snöhögen på gården växer och de mindre har redan börjat göra snögrottor och leker i det vackra vädret. Solen skiner och alla skrattar och är glada. Paketen ligger under den mustiga granen och det är många paket till varje barn.
HA! Så jävla lurade!
Juldrömmen är så fetingkrossad. När jag tittar ut genom fönstret är det första jag ser röken från Assi/Kappa/Smurfhit/wattevva. Så ofattbart romantiskt. När jag sen tittar på termometern som står bredvid kalendern som visar den 23:e december ser jag att det är plusgrader ute. Ut genom fönstret ser jag gräset. Jag ser asfalten. Jag ser de kala träden utan snö på. Jag ser de svarta hustaken. Jag ser tamefan sommarens hundbajs i diket.
Julklapparna ligger i en hög inne i arbetsrummet, och julgranen står där lite halvfult klädd med saker som vi har haft sen 1790... Det värsta är att vi har dom saker vi gjorde typ på fritids, och det är så sjukt fult. Granen är seriöst inte snygg, den bara står där fullpackad med taskiga smällkarameller och fula utklippta tomtar och änglar.
I mitt fönster står det förutom ett gäng ak5 patroner en grön och röd blomma. Sen hänger en skitful stjärna i fönstret, som jag aldrig orkar släcka på natten när jag lägger mig och som jag hatar varje gång jag vaknar på morgonen. I övrigt pryds mitt rum inte av en enda julgrej.
Hemma är det ingen som är glad och lycklig. Alla funderar på om man ska inhandla en sista julklapp. Stressen inför imorrn då man måste till mormor och hjälpa till och göra mat. Bror och jag sitter vid varsin dator och är allmänt osociala. Far sitter med fötterna på tvbordet, ser simpsons och vet förmodligen inte om att det är julafton imorrn.
Stämningen är på topp med andra ord. Självklart har man dessutom lyckats festa under gårdagen och känner sig lite smått sliten. Smått...
Det bästa nu med den här julen är juh dessutom att dom börjar den tidigar och tidigare varje år. Skyltsöndag som är första advent, lyckades som sätta en vecka före första advent. Varför vet jag inte, men att företagen och vinst på nått sätt har något med det att göra skulle inte förvåna mig. Julen börjar enbart bli en del i konsumtionssamhället. Det är inte längre den där sockan mormor sydde, eller jo, det är fortfarande så för mig, dåligt exempel. Btw, varje år får jag dom där jävla roliga tjocksockarna... Mja, i alla fall. Det är inte längre den där snidade trägubben man snidit ur en trästam man ger bort. Nu köper man istället den värsta jävla feting tv:n, eller datorn för 25 000. Det är tamejfan helt otroligt. En affär som säljer bra under julen kan ju fan leva på det resten av året. Helt sjukt var världen skiter i tanken med gåvorna, utan bara ser vad den är värd, och vad man kan göra med den.
I alla fall, tillbaka till det där med skyltsöndag. Så patetiskt. Man har inte skyltsöndag en annan dag än första advent. Det har man bara inte!
Sen är det ju äntligen julafton. Här kommer vi till det jag hatar med högtider och främst julafton. Jag förstår inte principen med att ha en dag, EN DAG, på ett helt år, då man ska vara snäll med alla i sin omgivning och ge presenter och skit. Jag förstår det inte. Varför vara extra snäll just då. Alla är ju dessutom extra snäll, så då blir man bara en i mängden. Varför kan man inte gå runt och vara extra snäll hela tiden, eller åtminstånde några gånger per år. Man behöver inte springa och köpa svindyra presenter, men man kan faktiskt köpa nått med tanke bakom, eller göra något själv som inte kostar mer än att bjuda någon på max eller liknande. Att den där extra snällheten kommer framtvingad är ju absurt och helt fel. Varför?
Och sen firar man inte ens julafton så som man ska göra. Och varför man firar det vet ju ingen. Och man firar det inte ens samtidigt, fast det är samma religion, runt om i världen. Vi firar ju jesu födelse. Det är alla överens om. Och fast han nu inte föddes den här dagen vi nu firar, så visst, vi väljer att ha en dag till en liten man i skägg och kors på ryggens ära. Fine, jag kan också ställa mig mitt på byxtorget och skrika på messias, men inte fan är det någon som hyllar att jag föddes för det. Wattevva, han var säkert duktigare än vad jag skulle vara på att skrika. Jag har ju ont i halsen. Vi firar alltså han, genom att skänka gåvor åt andra människor. Inte nog med det. Vi dricker alkohol och inte en enda gång de senaste gångerna det varit julafton har jag ägnat en enda stund av tanke på jesus, gud eller någon som ens heter Maria. Men ändå ska jag likförbannat fira den där jävla snubben på molnen med skägg ner till naveln.
Fine, jag gör väl det. Men nu ska jag beskriva min julafton.
Den startar med att jag självklart vaknar sent som ett as. Trött och sliten kliver jag upp, med samma jävla morgonhumör. Jag slår igång datorn när jag passerar den på vägen mot toan. Där tar jag en morgon piss, tvättar förhoppningsvis händerna, och går ner för trappen med lunkande steg. Kommer ner i köket där mamma står med all mat framme. Julaftons frukosten är kanske det bästa på dagen, utom julmiddagen. Den halväckliga gröten och den vanliga bravo/multivitaminjuicen står på bordet. Mor säger åt Nikolaus att ropa på broder, som kommer ner halvjummen i hjärnan 10 minuter efter. Maten äts under tystnad efter att det traditionella bråket om vem som ska få tända sista ljuset på adventsljusstaken har utspelats. Sen får man ju sitt första paket. Wiiie, en kudde eller något annat svintråkigt att få på morgonen, som man ändå inte kan använda under dagen. Jaja, missnöjd som man är sätter man sig vid datorn. Där försvinner tiden och klockan slår typ kvart i 3 och ingen är klar att åka härifrån till mormor. Panik utbryter och alla blir förbannade på varandra. Vi hinner till mormor precis efter att kalle börjat och bror och jag slår oss ner på golvet eftersom det inte finns några sittplatser. Man ser det där jävla programmet som man kan utantill nu, för längesen, och tycker att det är svinkul då den där jävla strutsen driver med kalle när han är fotograf. Skitkul grej. Att dom inte kommer åp något bättre och nytt, typ animerat och skit, då hade det varit kul kanske att se.
Skillnaden i år är att det är få från släkten som kommer, så nu får alla plats kring bordet och börjar dricka. Ehrm, nej, såklart börjar alla äta och dricker lite till maten. Typ. Om inte annat är det ju julafton, en jävla bra anledning att dricka alkohol. Vi skulle ju hedra Jesus idag! Maten äts och det enda som egentligen går att äta är köttbullarna och skinkan. Resten petar man mest på och säger "mmm, vad gott. Julbord alltid lika gott. Vad goda köttbullar du gjort mormor, dom är väl hemmagjorda?!" And so on. Blööh, middagen går fort och nu är det dags att sätta sig och vänta. Snart ska någons pappa iväg och köpa godis, och helt oväntat kommer det en fet jävla äckelgubbe in. Stort jävla vitt skägg, rynkigt äckligt ansikte och tennisskor. In kommer han och skriker "Hora, Hora" på engelska. Det är i det här läget alla barnens förväntingar krossas. Dom tror det kommer in en snäll man som ska ge dom presenter, istället kommer det en fet rödklädd pajas med en liksäck på ryggen. Alla barnen blir tårögda och så fort mannen närmar sig börjar de grina. En hel veckas förväntningar krossade redan vid första ögonkastet av tomten.
Ut med paketen, inga konstigheter, och som vanligt får man minst av alla eftersom man är äldsta kusinen i släkten. Alla jävla snorungar som bara pajjar dom där bilarna för 300 spänn ska ju sjlävklart ha massa presenter. De som inte ens uppskattar skiten. Bara tar och tar. Där sitter dom då med sin jävla hög som är dubbelt så hög som dom själva, så sitter dom där och säger "viljkejt pajket skja ja böja me"... Själv har man paket som får plats i en hand och man undrar om man ska öppna ett paket i timmen så att man är klar när alla andra är klar.
Hem fort som fan, sätta sig vid datorn och vara besviken och missnöjd. Som vanligt.
Julafton är så jävla roligt!
Vem fan tar frivilligt in ett träd och sätter det i vardagsrummet föressten? Bara för att?!
Nej, julafton är fint och mysigt. Man skulle bara haft någon när och kär att dela det med, och familjen är ju ett bra alternativ. Alltid bra med familjekärlek. Nu ska jag slå in mina paket jag har, dricka upp min cola och gå och gömma mig i sängen ett tag. Måste se till att få lite sömn någon gång.
"The christmas is going to the dogs"
God Jul på er!!
Touch And Go // Saint Nikolaus - "Hora Hora", merry xmas
HA! Så jävla lurade!
Juldrömmen är så fetingkrossad. När jag tittar ut genom fönstret är det första jag ser röken från Assi/Kappa/Smurfhit/wattevva. Så ofattbart romantiskt. När jag sen tittar på termometern som står bredvid kalendern som visar den 23:e december ser jag att det är plusgrader ute. Ut genom fönstret ser jag gräset. Jag ser asfalten. Jag ser de kala träden utan snö på. Jag ser de svarta hustaken. Jag ser tamefan sommarens hundbajs i diket.
Julklapparna ligger i en hög inne i arbetsrummet, och julgranen står där lite halvfult klädd med saker som vi har haft sen 1790... Det värsta är att vi har dom saker vi gjorde typ på fritids, och det är så sjukt fult. Granen är seriöst inte snygg, den bara står där fullpackad med taskiga smällkarameller och fula utklippta tomtar och änglar.
I mitt fönster står det förutom ett gäng ak5 patroner en grön och röd blomma. Sen hänger en skitful stjärna i fönstret, som jag aldrig orkar släcka på natten när jag lägger mig och som jag hatar varje gång jag vaknar på morgonen. I övrigt pryds mitt rum inte av en enda julgrej.
Hemma är det ingen som är glad och lycklig. Alla funderar på om man ska inhandla en sista julklapp. Stressen inför imorrn då man måste till mormor och hjälpa till och göra mat. Bror och jag sitter vid varsin dator och är allmänt osociala. Far sitter med fötterna på tvbordet, ser simpsons och vet förmodligen inte om att det är julafton imorrn.
Stämningen är på topp med andra ord. Självklart har man dessutom lyckats festa under gårdagen och känner sig lite smått sliten. Smått...
Det bästa nu med den här julen är juh dessutom att dom börjar den tidigar och tidigare varje år. Skyltsöndag som är första advent, lyckades som sätta en vecka före första advent. Varför vet jag inte, men att företagen och vinst på nått sätt har något med det att göra skulle inte förvåna mig. Julen börjar enbart bli en del i konsumtionssamhället. Det är inte längre den där sockan mormor sydde, eller jo, det är fortfarande så för mig, dåligt exempel. Btw, varje år får jag dom där jävla roliga tjocksockarna... Mja, i alla fall. Det är inte längre den där snidade trägubben man snidit ur en trästam man ger bort. Nu köper man istället den värsta jävla feting tv:n, eller datorn för 25 000. Det är tamejfan helt otroligt. En affär som säljer bra under julen kan ju fan leva på det resten av året. Helt sjukt var världen skiter i tanken med gåvorna, utan bara ser vad den är värd, och vad man kan göra med den.
I alla fall, tillbaka till det där med skyltsöndag. Så patetiskt. Man har inte skyltsöndag en annan dag än första advent. Det har man bara inte!
Sen är det ju äntligen julafton. Här kommer vi till det jag hatar med högtider och främst julafton. Jag förstår inte principen med att ha en dag, EN DAG, på ett helt år, då man ska vara snäll med alla i sin omgivning och ge presenter och skit. Jag förstår det inte. Varför vara extra snäll just då. Alla är ju dessutom extra snäll, så då blir man bara en i mängden. Varför kan man inte gå runt och vara extra snäll hela tiden, eller åtminstånde några gånger per år. Man behöver inte springa och köpa svindyra presenter, men man kan faktiskt köpa nått med tanke bakom, eller göra något själv som inte kostar mer än att bjuda någon på max eller liknande. Att den där extra snällheten kommer framtvingad är ju absurt och helt fel. Varför?
Och sen firar man inte ens julafton så som man ska göra. Och varför man firar det vet ju ingen. Och man firar det inte ens samtidigt, fast det är samma religion, runt om i världen. Vi firar ju jesu födelse. Det är alla överens om. Och fast han nu inte föddes den här dagen vi nu firar, så visst, vi väljer att ha en dag till en liten man i skägg och kors på ryggens ära. Fine, jag kan också ställa mig mitt på byxtorget och skrika på messias, men inte fan är det någon som hyllar att jag föddes för det. Wattevva, han var säkert duktigare än vad jag skulle vara på att skrika. Jag har ju ont i halsen. Vi firar alltså han, genom att skänka gåvor åt andra människor. Inte nog med det. Vi dricker alkohol och inte en enda gång de senaste gångerna det varit julafton har jag ägnat en enda stund av tanke på jesus, gud eller någon som ens heter Maria. Men ändå ska jag likförbannat fira den där jävla snubben på molnen med skägg ner till naveln.
Fine, jag gör väl det. Men nu ska jag beskriva min julafton.
Den startar med att jag självklart vaknar sent som ett as. Trött och sliten kliver jag upp, med samma jävla morgonhumör. Jag slår igång datorn när jag passerar den på vägen mot toan. Där tar jag en morgon piss, tvättar förhoppningsvis händerna, och går ner för trappen med lunkande steg. Kommer ner i köket där mamma står med all mat framme. Julaftons frukosten är kanske det bästa på dagen, utom julmiddagen. Den halväckliga gröten och den vanliga bravo/multivitaminjuicen står på bordet. Mor säger åt Nikolaus att ropa på broder, som kommer ner halvjummen i hjärnan 10 minuter efter. Maten äts under tystnad efter att det traditionella bråket om vem som ska få tända sista ljuset på adventsljusstaken har utspelats. Sen får man ju sitt första paket. Wiiie, en kudde eller något annat svintråkigt att få på morgonen, som man ändå inte kan använda under dagen. Jaja, missnöjd som man är sätter man sig vid datorn. Där försvinner tiden och klockan slår typ kvart i 3 och ingen är klar att åka härifrån till mormor. Panik utbryter och alla blir förbannade på varandra. Vi hinner till mormor precis efter att kalle börjat och bror och jag slår oss ner på golvet eftersom det inte finns några sittplatser. Man ser det där jävla programmet som man kan utantill nu, för längesen, och tycker att det är svinkul då den där jävla strutsen driver med kalle när han är fotograf. Skitkul grej. Att dom inte kommer åp något bättre och nytt, typ animerat och skit, då hade det varit kul kanske att se.
Skillnaden i år är att det är få från släkten som kommer, så nu får alla plats kring bordet och börjar dricka. Ehrm, nej, såklart börjar alla äta och dricker lite till maten. Typ. Om inte annat är det ju julafton, en jävla bra anledning att dricka alkohol. Vi skulle ju hedra Jesus idag! Maten äts och det enda som egentligen går att äta är köttbullarna och skinkan. Resten petar man mest på och säger "mmm, vad gott. Julbord alltid lika gott. Vad goda köttbullar du gjort mormor, dom är väl hemmagjorda?!" And so on. Blööh, middagen går fort och nu är det dags att sätta sig och vänta. Snart ska någons pappa iväg och köpa godis, och helt oväntat kommer det en fet jävla äckelgubbe in. Stort jävla vitt skägg, rynkigt äckligt ansikte och tennisskor. In kommer han och skriker "Hora, Hora" på engelska. Det är i det här läget alla barnens förväntingar krossas. Dom tror det kommer in en snäll man som ska ge dom presenter, istället kommer det en fet rödklädd pajas med en liksäck på ryggen. Alla barnen blir tårögda och så fort mannen närmar sig börjar de grina. En hel veckas förväntningar krossade redan vid första ögonkastet av tomten.
Ut med paketen, inga konstigheter, och som vanligt får man minst av alla eftersom man är äldsta kusinen i släkten. Alla jävla snorungar som bara pajjar dom där bilarna för 300 spänn ska ju sjlävklart ha massa presenter. De som inte ens uppskattar skiten. Bara tar och tar. Där sitter dom då med sin jävla hög som är dubbelt så hög som dom själva, så sitter dom där och säger "viljkejt pajket skja ja böja me"... Själv har man paket som får plats i en hand och man undrar om man ska öppna ett paket i timmen så att man är klar när alla andra är klar.
Hem fort som fan, sätta sig vid datorn och vara besviken och missnöjd. Som vanligt.
Julafton är så jävla roligt!
Vem fan tar frivilligt in ett träd och sätter det i vardagsrummet föressten? Bara för att?!
Nej, julafton är fint och mysigt. Man skulle bara haft någon när och kär att dela det med, och familjen är ju ett bra alternativ. Alltid bra med familjekärlek. Nu ska jag slå in mina paket jag har, dricka upp min cola och gå och gömma mig i sängen ett tag. Måste se till att få lite sömn någon gång.
"The christmas is going to the dogs"
God Jul på er!!
Touch And Go // Saint Nikolaus - "Hora Hora", merry xmas
Det bara är där
Jag ska bara klargöra det här för en gångs skull! Om ni nu läser det här som jag skriver på bloggen och tänker "fy faaan, vilken jävla depressiv människa, har han inget liv?", då har ni verkligen tolkat det här fel. Visst, alla har en jobbigare period och den dyker juh oftast lägligt upp till den tiden då mörkret kommer och kylan tränger sig på. Gärna vid en början, tex skolstart eller lumpen. Sen brukar den hålla i sig ända fram till julen för att efter den börja gå mot ljusare tider. Alla har den, skillnaden är bara att jag forstätter att skriva och det märks när jag är i den perioden. Men, det har inte egentligen med saken att göra. Jag är inte deprimerad, jag är inte en man utan vänner eller familj. Jag är rätt vanlig vad gäller det mesta, förutom i alla lägen då jag är helt puckad, vilket jag oftast är.
Vi pratar om att jag är en pessimist. Optimister i all ära, men sluta lev i en dröm och en värld fylld av hopp som slutar i förtvivlan och besvikelse. En sann man inser att världen är sämre än den utger sig för att vara och därför forstätter jag vara den lilla negativa fula varelsen som sprider onda vibbar runt om min tillvaro.
Jag kommer inte sluta med det. Den grundläggande livssynen som borde vara för alla är "Ju positivare du tänker, desto mer besviken blir du. Förväntar du dig däremot det värsta, kommer du bara att bli positivt överasskad."
Då var det klargjort, då behöver ni inte undra varför världen går under i min tillvaro var och varannan dag!
För att gå vidare har många tankar slagit mig senaste dagarna. Tankarna har inte handlat om min framtid och mitt liv just nu. Tankarna har lett till minnen av olika slag. Speciellt igår, då jag gick igenom en miljon låtar och insåg att många saker saknar jag, medans andra saker kan jag lika gärna stoppa upp i någons mörkaste hål och glömma.
"Remember cuddles in the kitchen"
Jag har börjat inse att minnen inte är annat än minnen så länge man inte har någon att dela dom med. Det finns kanske inget bättre ibland att sätta sig med en god vän, en vän man haft många minnen med och man börjar minnas tillsammans. Sitta och diskutera näsblodet på lågstadiet, eller innebandyturneringarna på gatan. Prata utflykter och minnesvärda tältningar. Fester som barkat och varit alldeles perfekta. Prata mer eller mindre misslyckade ragg och de stora middagarna. Prata skitsnack om gamla klasskamratare och bara sitta och minnas de bra stunderna man haft tillsammans. Det kanske bästa är när man kan skratta åt hur man betedde sig tidigare, ångra sig smått men ändå skratta.
Men vad är det här om man inte har någon att sätta sig ner och prata med? Vad ger det mig att sitta och minnas de stunderna jag saknar? Jag kommer bara sitta i min ensamhet och längta tillbaka och inte kunna släppa det. Att bara sitta och komma ihåg hur jag och min bästa polare sprang runt och var kvarterets och de närmaste 5 kvarterens banditer är förvisso ett roligt minne, men jag har ingen att dela det med. Jag vet att jag har försökt berätta för folk, men vad bryr sig folk om det? Bara jag och han som kommer ihåg hur vi kröp i buskarna, spänningen i kroppen. Allt var tyst och vi smög. Någon av oss knäckte några kvistar och vi trodde hela kvarteret hörde. Smög oss närmare, plockade på oss ett gäng äpplen och några rabarber, smög tillbaka, vände om. Snörde en 2-3 äpplen på balkongen så det small som satan, och sen började vi springa.
Men vem bryr sig egentligen?
Sen är det de negativa minnena. De som var positiva, men som i dagsläget är negativa. De sakerna vill man inte minnas för de kommer bara göra dig illa. Sitta och sakna är då inte min grej.
Jag har lärt mig att glömma. Jag har lärt mig genom åren att förtränga och lägga undan min börder. Allt har jag lagt i ett fack och jag har aldrig pratat med någon om någonting. Det har varit mitt sätt att behandla problem, eftersom jag inte kunnat lita på någon har jag bara lagt dom åt sidan. Det har fungerat, men minnen är svårare. Man måste nog behandla minnen för att kunna hantera dom. Men, man kan fortfarande göra det lättare för sig. Att ta bort allt som har med minnen man inte vill ha kvar är ett tips, att sen inte ha med minnena och de man delat minnena med är också ett sätt.
Nä nu spårade det ur totalt.
Det jag menar är att minnen i allmänhet är helt meningslöst och det är fortfarande minnen. Erfarenheter är en sak, man lär sig något och använder det senare. Men man behöver inte minnena för det.
Trevligt att prata om en kväll.
Mindre trevligt att tänka på ensam en kväll.
"I can feel it comming back again"
Nu har jag varit duktig och skjutsat min bror till skolan. Klockan är 10 snart, så jag ska väl börja röra mig mot stan eller något sånt. Ingen som vill göra nått nu på dagen? Om ni har lite att göra kan ni börja med att kommentera min blogg, det funkar att skriva typ "vad händer ikväll", det behöver inte ha med bloggen att göra. Det är ju ballt med kommentarer måste ni ju förstå!
Jeases!
Pain is temporary, glory is forever!
My throat hurts, it have to end before Monday!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Saknar mina vänner, var är dom?
Vi pratar om att jag är en pessimist. Optimister i all ära, men sluta lev i en dröm och en värld fylld av hopp som slutar i förtvivlan och besvikelse. En sann man inser att världen är sämre än den utger sig för att vara och därför forstätter jag vara den lilla negativa fula varelsen som sprider onda vibbar runt om min tillvaro.
Jag kommer inte sluta med det. Den grundläggande livssynen som borde vara för alla är "Ju positivare du tänker, desto mer besviken blir du. Förväntar du dig däremot det värsta, kommer du bara att bli positivt överasskad."
Då var det klargjort, då behöver ni inte undra varför världen går under i min tillvaro var och varannan dag!
För att gå vidare har många tankar slagit mig senaste dagarna. Tankarna har inte handlat om min framtid och mitt liv just nu. Tankarna har lett till minnen av olika slag. Speciellt igår, då jag gick igenom en miljon låtar och insåg att många saker saknar jag, medans andra saker kan jag lika gärna stoppa upp i någons mörkaste hål och glömma.
"Remember cuddles in the kitchen"
Jag har börjat inse att minnen inte är annat än minnen så länge man inte har någon att dela dom med. Det finns kanske inget bättre ibland att sätta sig med en god vän, en vän man haft många minnen med och man börjar minnas tillsammans. Sitta och diskutera näsblodet på lågstadiet, eller innebandyturneringarna på gatan. Prata utflykter och minnesvärda tältningar. Fester som barkat och varit alldeles perfekta. Prata mer eller mindre misslyckade ragg och de stora middagarna. Prata skitsnack om gamla klasskamratare och bara sitta och minnas de bra stunderna man haft tillsammans. Det kanske bästa är när man kan skratta åt hur man betedde sig tidigare, ångra sig smått men ändå skratta.
Men vad är det här om man inte har någon att sätta sig ner och prata med? Vad ger det mig att sitta och minnas de stunderna jag saknar? Jag kommer bara sitta i min ensamhet och längta tillbaka och inte kunna släppa det. Att bara sitta och komma ihåg hur jag och min bästa polare sprang runt och var kvarterets och de närmaste 5 kvarterens banditer är förvisso ett roligt minne, men jag har ingen att dela det med. Jag vet att jag har försökt berätta för folk, men vad bryr sig folk om det? Bara jag och han som kommer ihåg hur vi kröp i buskarna, spänningen i kroppen. Allt var tyst och vi smög. Någon av oss knäckte några kvistar och vi trodde hela kvarteret hörde. Smög oss närmare, plockade på oss ett gäng äpplen och några rabarber, smög tillbaka, vände om. Snörde en 2-3 äpplen på balkongen så det small som satan, och sen började vi springa.
Men vem bryr sig egentligen?
Sen är det de negativa minnena. De som var positiva, men som i dagsläget är negativa. De sakerna vill man inte minnas för de kommer bara göra dig illa. Sitta och sakna är då inte min grej.
Jag har lärt mig att glömma. Jag har lärt mig genom åren att förtränga och lägga undan min börder. Allt har jag lagt i ett fack och jag har aldrig pratat med någon om någonting. Det har varit mitt sätt att behandla problem, eftersom jag inte kunnat lita på någon har jag bara lagt dom åt sidan. Det har fungerat, men minnen är svårare. Man måste nog behandla minnen för att kunna hantera dom. Men, man kan fortfarande göra det lättare för sig. Att ta bort allt som har med minnen man inte vill ha kvar är ett tips, att sen inte ha med minnena och de man delat minnena med är också ett sätt.
Nä nu spårade det ur totalt.
Det jag menar är att minnen i allmänhet är helt meningslöst och det är fortfarande minnen. Erfarenheter är en sak, man lär sig något och använder det senare. Men man behöver inte minnena för det.
Trevligt att prata om en kväll.
Mindre trevligt att tänka på ensam en kväll.
"I can feel it comming back again"
Nu har jag varit duktig och skjutsat min bror till skolan. Klockan är 10 snart, så jag ska väl börja röra mig mot stan eller något sånt. Ingen som vill göra nått nu på dagen? Om ni har lite att göra kan ni börja med att kommentera min blogg, det funkar att skriva typ "vad händer ikväll", det behöver inte ha med bloggen att göra. Det är ju ballt med kommentarer måste ni ju förstå!
Jeases!
Pain is temporary, glory is forever!
My throat hurts, it have to end before Monday!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Saknar mina vänner, var är dom?
Lyrics!
Insåg för ca 4 minuter sen hur mycket musik gör för vardagen. Hela dagen har jag suttit och bannat min dator och mitt liv för att min dator vägrat spela upp ljud. Jag har varit sjukt rastlös och inte gjort något vettigt utom hämtat en julgran. Det som fick mig på lite bättre humör var In Flames på vägen dit och hem på cd:n. Så, när jag som mest är på väg att stänga av datorn och gå och läsa eller annat ovettigt inser jag att jag förmodligen är den mest korkade människan på planeten och att jag borde brännas på bål för kätteri eller liknande. Jag ska inet berätta för er vad felet var med datorn, men det var def inte burken det var fel på, utan på mig själv.
"Feel our napalm burn"
Måste ju hitta lite av det nya jag laddat hem nu. Det som jag redan laddat hem som står på listan att lära sig lyssna på är Hatebreed. En musiksort jag aldrig skulle lyssnat på tidigare, men som jag nu börjat gilla mer och mer. Soldat/God Vän Grankvist har fått mina öron att lyssna efter sån skit.
"Some of us have had that fateful day
when harmony fades and life stands still
(...)
You are as diehard as they come"
"All that was left were memories of days I never lived"
Jag börjar snart inse dock att hatebreed är svåra att lyssna på... Dom har några bra låtar, men har man otur hamnar man i det där stadiet att man tycker allt låter likadant. Inge bra!
Fick dock höra igår om en grupp jag lyssnade på förr. Ett album som jag lyckats slarva bort. Live är gruppen iaf. Dom har ett par vettiga låtar dom också, men jag blev smått less dom ett tag. Men, dags att ladda hem och se om det håller måttet nu också!
"But now Im a rebel on a mission baby to live and die by my smile
"Ill belive it when I see it for myself
I dont need no one to tell me about heaven"
"I follow nothin but the compass of my instinct"
"
"I'll believe it when I see it for myself
I don't need no one to tell me about heaven"
"I follow nothin' but the compass of my instinct"
Japp japp, det funkade. Mådde genast lite bättre av att höra på klassiker. Och för att gå vidare till klassiker måste jag välja lite från Flipsyde. Under den perioden fanns det tamejfan inget bättre att lyssna på. Good shit I say!
"Im gonna die, you donna die, we donna die, some day, one day, I said."
Nuu vet jag vad som gäller för att få mig på bra humör!! Det finns typ en miljard olika lyrics som framkallar lika många känslor. Många går inte att lyssna på för man har ett förflutet med dom, medans andra måste man lyssna på för att ha en framtid. Jeases, ska lyssna på en massa random låtar.
"Then it comes to be that the soothing light
At the end of your tunnel
Was just a freight train comin your way"
-
"Im sitting here in the booring room"
-
"My emotions frozen in an icy lake"
-
"Remember cuddles in the kitchen"
-
You can say what you have to say
cuz my mind's made up anyway
all that bullshit you talk might work a lot
but it's not gonna work today
-
"En dag tilbage
lev mens du gør det
elsk mens du tør det"
-
"In your opinion, and what is that?
It's just a different point of view"
-
"Yo, pretty ladies around the world"
-
"I'll try alone
Make destiny my own"
-
"Call me Superman"
-
"So am I still waiting
For this world to stop hating
Can't find a good reason
Can't find hope to believe in"
-
"Let your voice speak for the revolution
All join forces with all the powers that you feel
Let your heart beat for the revolution
Led by the Templars of Steel"
-
"Oh, sell me the infection, it is only for the weak
No need for a sympathy, the misery that is me"
-
"L is for LOVE, baby
O is for ONLY you that I do
V is for loving VIRTUALLY everything that you are
E is for loving almost EVERYTHING that you do
R is for RAPE me
M is for MURDER me
A is for ANSWERING all of my prayers
N is for KNOWING your loverman's going to be the answer to all of yours
There is a devil laying by your side"
-
"Mirror mirror
How far will I go?
Despite the foundation, I am falling
Sweet reflection
Will you save a place for me?"
Börjar inse att om jag ska forstätta skriva en massa låtar här så kommer jag få sitta huuur länge som helst. Men det där är iaf mitt förflutna. Den som lyckas veta alla låtarna utan att fuska kommer jag bli skyldig en kyss och jag kommer veta att den människan förmodligen har funnits i mitt liv hela mitt liv. Men, den människan existerar inte ?! Eller ? : O
Nej, det gör den inte. Det där är historia.
Var är jag nu då? Jag vet faktiskt inte. Låtarna som präglar mig nu är nog Panic At The Disco och tyngre hårdrock / Metal.
Låtar brukar från att vara en del av livet bli ett minne. Så är det för mig. Så fort jag lyssnar på en gammal låt vet jag vad jag gjorde under den tiden jag lyssnade på den låten. Jag vet vilka jag umgicks med, jag vet vad jag spelade för dataspel, jag vet hur gammal jag var, jag vet hur skolan gick, jag vet vem jag var kär i, jag vet vilken sport jag gick och jag vet tamejfan vad för kläder jag brukade ha.
Varför är minnet inte så bra annars?
"Aiming for heaven though serving in hell"
Det kan vara den bästa beskrivningen på vart jag befinner mig just nu.
Dags att börja inse att musik är en stor del av livet. Nu har drygt en timme gått och jag har enbart lyssnat på vettig musik ! Dessutom finns det huuur mycket som helst att ta på. Men, om jag ska ha ett värdigt jullov måste jag göra något annat nu, så, dags att förflytta sig.
Take care och ha en bra dag.
Må snön falla och solen stiga!
Pain is temporary, Glory is forever!
Yah, Ill call you back when you scream my name in the night!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Remember what the draftman said!
"Feel our napalm burn"
Måste ju hitta lite av det nya jag laddat hem nu. Det som jag redan laddat hem som står på listan att lära sig lyssna på är Hatebreed. En musiksort jag aldrig skulle lyssnat på tidigare, men som jag nu börjat gilla mer och mer. Soldat/God Vän Grankvist har fått mina öron att lyssna efter sån skit.
"Some of us have had that fateful day
when harmony fades and life stands still
(...)
You are as diehard as they come"
"All that was left were memories of days I never lived"
Jag börjar snart inse dock att hatebreed är svåra att lyssna på... Dom har några bra låtar, men har man otur hamnar man i det där stadiet att man tycker allt låter likadant. Inge bra!
Fick dock höra igår om en grupp jag lyssnade på förr. Ett album som jag lyckats slarva bort. Live är gruppen iaf. Dom har ett par vettiga låtar dom också, men jag blev smått less dom ett tag. Men, dags att ladda hem och se om det håller måttet nu också!
"But now Im a rebel on a mission baby to live and die by my smile
"Ill belive it when I see it for myself
I dont need no one to tell me about heaven"
"I follow nothin but the compass of my instinct"
"
"I'll believe it when I see it for myself
I don't need no one to tell me about heaven"
"I follow nothin' but the compass of my instinct"
Japp japp, det funkade. Mådde genast lite bättre av att höra på klassiker. Och för att gå vidare till klassiker måste jag välja lite från Flipsyde. Under den perioden fanns det tamejfan inget bättre att lyssna på. Good shit I say!
"Im gonna die, you donna die, we donna die, some day, one day, I said."
Nuu vet jag vad som gäller för att få mig på bra humör!! Det finns typ en miljard olika lyrics som framkallar lika många känslor. Många går inte att lyssna på för man har ett förflutet med dom, medans andra måste man lyssna på för att ha en framtid. Jeases, ska lyssna på en massa random låtar.
"Then it comes to be that the soothing light
At the end of your tunnel
Was just a freight train comin your way"
-
"Im sitting here in the booring room"
-
"My emotions frozen in an icy lake"
-
"Remember cuddles in the kitchen"
-
You can say what you have to say
cuz my mind's made up anyway
all that bullshit you talk might work a lot
but it's not gonna work today
-
"En dag tilbage
lev mens du gør det
elsk mens du tør det"
-
"In your opinion, and what is that?
It's just a different point of view"
-
"Yo, pretty ladies around the world"
-
"I'll try alone
Make destiny my own"
-
"Call me Superman"
-
"So am I still waiting
For this world to stop hating
Can't find a good reason
Can't find hope to believe in"
-
"Let your voice speak for the revolution
All join forces with all the powers that you feel
Let your heart beat for the revolution
Led by the Templars of Steel"
-
"Oh, sell me the infection, it is only for the weak
No need for a sympathy, the misery that is me"
-
"L is for LOVE, baby
O is for ONLY you that I do
V is for loving VIRTUALLY everything that you are
E is for loving almost EVERYTHING that you do
R is for RAPE me
M is for MURDER me
A is for ANSWERING all of my prayers
N is for KNOWING your loverman's going to be the answer to all of yours
There is a devil laying by your side"
-
"Mirror mirror
How far will I go?
Despite the foundation, I am falling
Sweet reflection
Will you save a place for me?"
Börjar inse att om jag ska forstätta skriva en massa låtar här så kommer jag få sitta huuur länge som helst. Men det där är iaf mitt förflutna. Den som lyckas veta alla låtarna utan att fuska kommer jag bli skyldig en kyss och jag kommer veta att den människan förmodligen har funnits i mitt liv hela mitt liv. Men, den människan existerar inte ?! Eller ? : O
Nej, det gör den inte. Det där är historia.
Var är jag nu då? Jag vet faktiskt inte. Låtarna som präglar mig nu är nog Panic At The Disco och tyngre hårdrock / Metal.
Låtar brukar från att vara en del av livet bli ett minne. Så är det för mig. Så fort jag lyssnar på en gammal låt vet jag vad jag gjorde under den tiden jag lyssnade på den låten. Jag vet vilka jag umgicks med, jag vet vad jag spelade för dataspel, jag vet hur gammal jag var, jag vet hur skolan gick, jag vet vem jag var kär i, jag vet vilken sport jag gick och jag vet tamejfan vad för kläder jag brukade ha.
Varför är minnet inte så bra annars?
"Aiming for heaven though serving in hell"
Det kan vara den bästa beskrivningen på vart jag befinner mig just nu.
Dags att börja inse att musik är en stor del av livet. Nu har drygt en timme gått och jag har enbart lyssnat på vettig musik ! Dessutom finns det huuur mycket som helst att ta på. Men, om jag ska ha ett värdigt jullov måste jag göra något annat nu, så, dags att förflytta sig.
Take care och ha en bra dag.
Må snön falla och solen stiga!
Pain is temporary, Glory is forever!
Yah, Ill call you back when you scream my name in the night!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Remember what the draftman said!
En ny dag!
Alla som känner mig vet att all form av läkemedel och andra kroppsförstörande medel är otillåtet för min kropp. Dessa piller och mediciner som förstör kroppens egna immunförsvar ska tydligen vara bra för kroppen. Ok, jag förstår att smärta är jobbigt och att ha lite ont i huvudet är pain, men du dör inte. Dessutom, skulle det vara så att det var något allvarligt, och sen trycker man i sig 2 alvedon, då dämpar man ju smärtan och man tror inte längre det är så allvarligt som det kanske är. Sen, är det väl inte dåligt med lite smärta?
Idag är en ny dag för mig. Inte bara det att min dator har kapsejsrat vilket den gör rätt ofta, men nu kan jag inte lyssna på musik, men den nya dagen för med sig vändpunkter. Hade det varit en vanlig morgon för ett och ett halvt år sedan hade jag klivit upp, tvättat ansiktet, ätit frulle och åkt till skolan. Hade det inte varit skola hade jag satt mig vid datorn eller farit ut och tränat.
Idag klev jag upp halv 2. Jag, som är van astmatiker, kände hur lungorna hade formats till ett sugrörs storlek och de två första andetagen jag tog resulterade i smått panik. När jag tillslut börjat kunna andas insåg jag att, jag har faktiskt jullov, så här ska det inte vara. Den traditionella ansiktstvättningen slutade jag med för ca 5 månader sen, då lumpen gjorde sitt mot mitt ansikte. Dessutom har vissa faktorer försvunnit, bland annat all ansiktstätt, så engagemanget på den fronten har inte varit stort.
Det första jag gjorde var att gå ner och se om paketet med nudlar stod framme. Givetvis gjorde det inte det. Jag började spana runt i det tomma köket och mamma var int hemma att serva mig. Därav var jag rätt disorienterad i köket och det tog ett tag för mig att hitta kylen.
Hittade inte oväntat en ost och smör. Nog för att jag är sjukt less limpa, men det funkar ändå så jag fixade 3 stabila mackor. Hela tiden kände jag smärtan i halsen och halsmandlarna var lika torra som fnöske mitt på sommaren. Insåg då att jag inte druckit te på århundraden. Varför jag slutat dricka te vet jag inte, men det har som inte passat in. Sen när jag tänkt en sekund till insåg jag att jag dricker te nästan varje dag i lumpen, men det är inte samma sak. Inte det där morgon teet hemma vid köksbordet. Så, kort och gott. jag tog min stora mugg, som det står "mugg" på. Fyllde den till kanten och slog på stort. INGE socker och 2 kamomillte. När jag då var igång så tänkte jag:
"Today is a new day"
Nu hade min hjärna börjat spåra. Jag plockade först fram ett rött C-vitaminrör. Det underliga och det jag nu stör mig på är att c-vitaminen smakade jordgubb? När i hela världen har c-vitamin smakat jordgubb? Det ska ju vara apelsin eller citron, men inte jordgubb. Nåja, den var iaf god, men jag har inte släppt det än. En dos om dagen, jag tog 3 doser idag.
Nästa sak var "Mitt Val Sport"... Ett piller med 12 vitaminer, 10 mineraler, extra kalcium och magnesium. "Anpassad för personer som tränar". Mja, jag hoppades att jag var en av dom och jag tog 2 piller för säkerhetsskull. När jag slukat detta djävulspåfund kunde jag inte sluta där. Mitt i allt hittade jag "Familj Vitamineral". "För vuxna och barn över 11". Även här tog jag en risk och chansade på att jag hörde till kategorin. Det värsta är att här har dom fan inte satt jordgubbssmak. Det smakar tamejfan inte bara gott. Avslutningsvis tog jag 2 alvedon, mest för att jag inte kunde sluta leka med piller och för att jag idag är en liten fjant som har ont i ca alla kroppens delar. På det smörjde jag på "Aloe Rub" så nu luktar jag linement hela vägen till Soldat Berggren i Malmö. Ute i skogen hade jag förmodligen lyst i irljuset mitt i natten som en sol på dagen.
Även solen har sina mörka fläckar.
Att inte avsluta med ett glas bravojuice är som att synda i kyrkan.
Hur mår jag nu?
Som vanligt skulle jag säga. Jag är inte piggare och jag har ont på lika många ställen ändå. Enda skillnaden var att jag blev redigt mätt på det där teet jag drack. Samt att jag förlorade massa tid, eftersom jag måste iväg och hämta en julgran.
Det här är inget jag kommer forstätta med. Jag skulle få i mig lika mycket vitaminer och sånt där tjaffs genom att äta rejäla middagar, dessutom får jag i mig proteiner och fett för den delen, något som dom här pillrerna vägrar ge mig.
Summan av kardemumman?! Så måste jag nu verkligen stressa som en tok. Inte bra för magen, inte bra för huvudet och aldrig bra för någonting.
Tack jävla hälsokur!
Jag börjar då inte bli fet i alla fall!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Inte lätt att vara ödmjuk när man hela tiden är sämst.
Idag är en ny dag för mig. Inte bara det att min dator har kapsejsrat vilket den gör rätt ofta, men nu kan jag inte lyssna på musik, men den nya dagen för med sig vändpunkter. Hade det varit en vanlig morgon för ett och ett halvt år sedan hade jag klivit upp, tvättat ansiktet, ätit frulle och åkt till skolan. Hade det inte varit skola hade jag satt mig vid datorn eller farit ut och tränat.
Idag klev jag upp halv 2. Jag, som är van astmatiker, kände hur lungorna hade formats till ett sugrörs storlek och de två första andetagen jag tog resulterade i smått panik. När jag tillslut börjat kunna andas insåg jag att, jag har faktiskt jullov, så här ska det inte vara. Den traditionella ansiktstvättningen slutade jag med för ca 5 månader sen, då lumpen gjorde sitt mot mitt ansikte. Dessutom har vissa faktorer försvunnit, bland annat all ansiktstätt, så engagemanget på den fronten har inte varit stort.
Det första jag gjorde var att gå ner och se om paketet med nudlar stod framme. Givetvis gjorde det inte det. Jag började spana runt i det tomma köket och mamma var int hemma att serva mig. Därav var jag rätt disorienterad i köket och det tog ett tag för mig att hitta kylen.
Hittade inte oväntat en ost och smör. Nog för att jag är sjukt less limpa, men det funkar ändå så jag fixade 3 stabila mackor. Hela tiden kände jag smärtan i halsen och halsmandlarna var lika torra som fnöske mitt på sommaren. Insåg då att jag inte druckit te på århundraden. Varför jag slutat dricka te vet jag inte, men det har som inte passat in. Sen när jag tänkt en sekund till insåg jag att jag dricker te nästan varje dag i lumpen, men det är inte samma sak. Inte det där morgon teet hemma vid köksbordet. Så, kort och gott. jag tog min stora mugg, som det står "mugg" på. Fyllde den till kanten och slog på stort. INGE socker och 2 kamomillte. När jag då var igång så tänkte jag:
"Today is a new day"
Nu hade min hjärna börjat spåra. Jag plockade först fram ett rött C-vitaminrör. Det underliga och det jag nu stör mig på är att c-vitaminen smakade jordgubb? När i hela världen har c-vitamin smakat jordgubb? Det ska ju vara apelsin eller citron, men inte jordgubb. Nåja, den var iaf god, men jag har inte släppt det än. En dos om dagen, jag tog 3 doser idag.
Nästa sak var "Mitt Val Sport"... Ett piller med 12 vitaminer, 10 mineraler, extra kalcium och magnesium. "Anpassad för personer som tränar". Mja, jag hoppades att jag var en av dom och jag tog 2 piller för säkerhetsskull. När jag slukat detta djävulspåfund kunde jag inte sluta där. Mitt i allt hittade jag "Familj Vitamineral". "För vuxna och barn över 11". Även här tog jag en risk och chansade på att jag hörde till kategorin. Det värsta är att här har dom fan inte satt jordgubbssmak. Det smakar tamejfan inte bara gott. Avslutningsvis tog jag 2 alvedon, mest för att jag inte kunde sluta leka med piller och för att jag idag är en liten fjant som har ont i ca alla kroppens delar. På det smörjde jag på "Aloe Rub" så nu luktar jag linement hela vägen till Soldat Berggren i Malmö. Ute i skogen hade jag förmodligen lyst i irljuset mitt i natten som en sol på dagen.
Även solen har sina mörka fläckar.
Att inte avsluta med ett glas bravojuice är som att synda i kyrkan.
Hur mår jag nu?
Som vanligt skulle jag säga. Jag är inte piggare och jag har ont på lika många ställen ändå. Enda skillnaden var att jag blev redigt mätt på det där teet jag drack. Samt att jag förlorade massa tid, eftersom jag måste iväg och hämta en julgran.
Det här är inget jag kommer forstätta med. Jag skulle få i mig lika mycket vitaminer och sånt där tjaffs genom att äta rejäla middagar, dessutom får jag i mig proteiner och fett för den delen, något som dom här pillrerna vägrar ge mig.
Summan av kardemumman?! Så måste jag nu verkligen stressa som en tok. Inte bra för magen, inte bra för huvudet och aldrig bra för någonting.
Tack jävla hälsokur!
Jag börjar då inte bli fet i alla fall!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Inte lätt att vara ödmjuk när man hela tiden är sämst.
Hellre dö tidigt
med kunskap och erfarenhet, än gammal och utan någon form av verklig erfarenhet i hjärnan. Det är det man upplever man vet, inte det man läst eller hört. Från mun till mun ändras ord. Att uppleva en sak är att få fakta inpräntat i hjärnan. Att höra någon beskriva något är som att läsa en bok med vartannat ord bortplockat.
Det är dagar som den här dagen då livet måste ha en mening. Utan en mening i livet finns det få saker som gör att en jobbig dag går att uthärda. Idag till exempel har varit en sån där dag då man inser hur livet egentligen är.
Vaknade på morgonen och visste vad dagen hade att erbjuda. Upp, på med kläderna som bestod av kängor och underställ samt motoroverall. Kollade på termometern som visade stadiga 18 minusgrader. Det är ca 30 grader för kallt för min smak. Vi satte oss snart på bussen och på vägen dit somnade jag mer än en gång. Tankarna skenade iväg och jag började tänka på lovet som komma skall. Julen blir inte bättre än vad den har varit insåg jag. Då man vaknade upp varm i en säng och mådde gott. Inga bekymmer, nyfått lov från skolan och underbart sällskap hela dagen i form av vänner och familj. Skolan var heller inget man tänkte på och man hade saker att göra, varje dag under lovet och bara vettiga saker. Nu insåg jag snart att jag skulle vakna upp julafton. Sent och helt utmattad. Sjuk och skadad och med ångest för att snart åka tillbaka itll boden. Bara 2 veckor kvar då. Jag vaknar inte varm i kroppen utan med en kyla för att täcket kanske inte var nog varmt, att jag kallsvettats hela natten av sjukdom eller av mardrömmar. Jag stiger upp och dricker mitt te själv, kanske familjen är hemma och äter gröt med mig. Öppnar paket och sen går dagen fort.
Att sen kliva ut ur bussen, gå fram till en isvak och frysa alla kroppsdelar av sig. Hoppa i, ligga där med kläderna genomblöta och anhålla om att få kliva upp. När man får det, ska man gå tillbaka ca 100 meter till packningen. Klä av sig naken, observera att det är 18 minus ute, den gräns som kroppen klarar av, hade det varit kallare hade vi inte fått göra det. Ta på isg nya torra kläder med frusna fingrar som inte går att använda. Kroppen skakar av köld in till benen och när du fått på dig kläderna måste du börja springa. Springa springa springa tills du får upp värmen igen och hoppas på att all form av köldskada inte existerar.
Tillbaka till kasen och påbörja militärlivet igen.
Den här dagen tänkte jag på flertalet av mina mål i livet. Jag har många olika mål, men det främsta och det jag strävar efter innan jag besöker Hades (nämnt han tidigare, cool gud!!), det är att uppleva så mycket som möjligt och få erfara så mycket man kan under en livstid. Jag är inte den som stannar på en plats för alltid. Inte den som sitter och sparar på pengar för att ha till då jag blir "vuxen". Jag är inte den som sitter hemma för att jag är trött. Dock uppenbarligen är jag så korkad att jag gör lumpen och mitt liv stannar i 11 månader och utvecklingen av det civila går bakåt, men det är detaljer.
Det målet är dock inte det enda. Men framför allt det jag strävar efter. Jag har dock meningslösa saker jag vill ha upplevt innan jag dör. Saker som att ha ägt en ferrari, lärt mig grekiska, sett ett formel 1 lopp, bo i Grekland, skriva en bok o.s.v. Saker som egentligen är oviktiga, men något jag har som mål.
jag tror fan det är en bra grej också. Att känna att man har något att sträva efter. Att ha en livsvilja. Som dom sa på isbadandet idag. Att ha livsviljan gör att man kan klara ofattbart med mängder av tid i vattnet jämfört med de som har mindre livslust.
Min livsvilja/livslust är inte alltid på mumfaktor 10, men jag vet att jag är rädd för att dö. Att inte få veta vad som händer sen. Som ateist eller vad man kan kalla mig så kommer döden leda till totalt mörker, och vad händer efter jag dött ? Om jag skulle dö nu, då kommer jag inte få veta vad som händer sen. Dör jag inte nu, då kommer jag få veta vad som händer sen. Mja, kort sagt, livet är itne alltid värdigt, men man måste åtgärda det. Att offra en liten bit av sig själv, som gör mer ont än något annat du varit med om, kan vara början på en ny erfarenhet.
Nä, min hjärna har ställt in sig på reservbatteriet nu och snart kommer autostop att gå igång. Jag vet inte vad mitt nästa delmål blir. Saker jag vill göra kan jag inte, men samtidigt kan jag inte fullfölja saker som jag vill göra om jag vill göra andra saker. Om någon förstod det så är det kort och gott. Man får inte alltid som man vill, däremot kan man alltid försöka nå det man vill. Det är inte alltid att nå målet som är det bästa, utan att försöka nå målet som är det underbara.
Bara jag som kände igen det där ?
Sova fram till lovet nu. Hoppas världen slutar snurra och kan stanna upp i 3 veckor nu så man inte behöver uppleva de tragiska och tråkiga sakerna en jul kan medföra. Eller allmänt vad det civila kan medföra.
Touch And Go // Saint Nikolaus - Ett liv utan synd är som att aldrig utmana ödet. Finns ingen spänning!
Likt en fis i rymden!
Att nästla sig in bland alla taggar för att sen komma fram till den vackra rosen, kan i många fall leda till att efter att besegrat och passerat taggarna så tappar man känslan för blomman. Att vägen dit är mer tillfredställande än att vara där är väl något de flesta måste kännt någon gång?
Det jag vill diskutera är självklart att vara dagskär.
Alla har väl upplevt känslan. När man ser eller träffar en person så får man den där känslan att världen stannar och det finns ingentingen annat. Det enda som finns är en tunnel fram till människan, man ser inte det runt omkring och världen blir smal. Ett enda mål. Den känslan måste ju ha upplevts av alla någongång. Problemen brukar ju vara att man hamnar i situationen, men man inser ganska snart att personen i fråga inte har samma känslor tillbaka. Det är ju inte speciellt märkligt, men för en som är dagskär finns inga alternativ. Inga begränsningar.
Jag ska inte prata om egna erfarenheter, det blir bara personligt och sådär smått jobbigt. Skrattretande och tröttsamt att lyssna på. Däremot har jag erfarenheter av folk som ständigt och jämnt hamnar i denna, för mig, obehagliga känsla!
Att vara dagskär är ju inte lätt. Först måste man jobba för att få det man vill ha. När man fått det man vill ha, inser man snabbt att det bara var första känslan, förmodligen utefter det yttre eller någon som sagt något halvvettigt om människan. Man lär känna människan och inser vilket monster det är som veklrigen inte passar in i den värdelösa personlighet du har. Så, du har äntligen lyckats. Men, nu är ju den här personen kär i dig, för du har ju verkligen visat alla dina bästa sidor för den. Hur gör man då. Ja, man sårar människan mer än någonsin och säger, nej, jag vill inte ha dig längre. Skitkul känsla, verkligen.
Det finns ju dom som gör på andra sätt. Dom där som är lite sämre på att bry sig, eller bara helt enkelt inte tar skada av att andra tar skada. Jag pratar här inte om någon speciell, utan mer om en allmän attityd som existerar lite här och var i världens alla kretsar och åldrar. Det är dom som lyckas bli dagskära. Fånga ett hjärta, men redan innan dom gjort det insett att det här är ingen ide. Men, deras hjärtan är gjorda av sten, eller annat hårt material som väger mkt (Diamant?), och de fortsätter styra, fångar, "Gör det dom vill" och sen säger hejdå.
Skillnaden från första alternativet är egentligen ingenting, bara att man redan innan vet om vad som kommer hända. Men fine, for me it doesnt matter, jag skadas ju inte av det?!
Uttrycket been there done that kanske inte stämmer in fullt, men att man inte skadas av att såra andra är nog ett fenomen som enbart dyker upp hos de som har ett hjärta av stål. Eller ett samvete skapat av Hades. Eller bara är djävulen själv?
Nej, nu ska jag inte gå in för hårt, det finns juh kanske de som är sådär som läser min blogg, kanske de tar illa upp?
När har jag brytt mig om folk tar illa upp?
För att återgå till ämnet. Jag påpekar inte att någon är som jag säger, jag har inte upplevt det helt hundra procentigt själv, och det finns faktiskt något positivt i att vara dagskär. Faktiskt.
Att känna känslan är trevligt. Att bara koncentrera sig på en sak, att verkligen vilja något så mycket kan få den envisaste mannen att vika sig likt ett löv i höstvinden. Det är ju förvisso lite mesigt och fjantigt att bli en liten tönt ett tag, men samtidigt, känslan att vara kär/dagskär är ändå "funkis". Så, känslan är bra. Jakten fram är även den intressant och utmaningen leder till att man blir flexibel och, i vissa mer eller mindre kända fall, leder det till att man blir en bättre människa med bättre erfarenheter! Well well, det var det. Nu har du kommit fram till ditt mål, rosen på toppen av hinder och stickor i röven. Det kan ju faktiskt vara så att det du kommer fram till är det bästa du skådat. Att inte bara rosen på håll är fin med vissa taggar, utan att även på nära håll så är den helt, perfekt.
Har man kommit så långt, då ä'r det ju faktiskt inte negativt att vara dagskär. Men ordet dagskär är fortfarande inte samma sak som kär. Att det heter som det gör är ju av en anledning, det brukar oftast sluta inom ett par dagar.
Jag kommer fördet inte sluta vara dagskär. Det är skönt. Att sträva efter något får folk på bättre tankar och att inse sina misstag och möta hinder är något bra. Att erfara så mycket som möjligt får dig bara att utvecklas. Dagskär på gott eller ont, när blir jag det nästa gång?
Nu över till något helt annat. Det är massa saker som hänt senaste tiden. Fan helt otroligt. Minnet sviktar för att upplevelserna blir för stora. Isvaksbad imorrn, idag innebandyturnering, en hel vecka i fält med överfall och poster ute i skogen i 20 graders kyla, roliga saker, tråkiga saker. Massa bajs som hänt och inget fastnar i min skalle nu för tiden. En sak jag märkt däremot är att jag ständigt tänker på ämnen att skriva om. När man ligger där i tältet på natten i den mysiga?! sovsäcken och stirrar i tälttaket som droppar kallt vatten från snön som smällt på den gröna helvetesduken så börjar tankarna virra runt. Finns massor av saker jag tänker på som jag inte har nytta av att tänka på. Jag måste ut med det, och massa ämnen vill jag skriva om. Men tid behövs, och det måste jag hitta.¨
Nu är det snart dags att gå. Min hjärna är nog av samma konsistens som gröten här i boden, såskonsistens med nå klumpar i varannan skopa man tar. Mummfaktor 10!
Så, tillbaka till kasern, sova lite och upp imorrn för att bada.
Sen hem söndag efter en stund i lule för att shoppa kläder.
Sen är allt bara glass och ballong.
Hoppas ordet dagskär inte fick någon annan mening än det redan har. Det är ju trots allt bara ett ord och en känsla, som alla upplever och alla utvärderar. Min utvärdering kan väl jämföras med fisen i rymden. Det existerar inte många av dom, men det är ofattbart obetydligt.
"Funkis" - Fk Nilsson
Checkar ut
Touch And Go // Saint Nikolaus - The one with emotions frozen in an icy lake.
Det jag vill diskutera är självklart att vara dagskär.
Alla har väl upplevt känslan. När man ser eller träffar en person så får man den där känslan att världen stannar och det finns ingentingen annat. Det enda som finns är en tunnel fram till människan, man ser inte det runt omkring och världen blir smal. Ett enda mål. Den känslan måste ju ha upplevts av alla någongång. Problemen brukar ju vara att man hamnar i situationen, men man inser ganska snart att personen i fråga inte har samma känslor tillbaka. Det är ju inte speciellt märkligt, men för en som är dagskär finns inga alternativ. Inga begränsningar.
Jag ska inte prata om egna erfarenheter, det blir bara personligt och sådär smått jobbigt. Skrattretande och tröttsamt att lyssna på. Däremot har jag erfarenheter av folk som ständigt och jämnt hamnar i denna, för mig, obehagliga känsla!
Att vara dagskär är ju inte lätt. Först måste man jobba för att få det man vill ha. När man fått det man vill ha, inser man snabbt att det bara var första känslan, förmodligen utefter det yttre eller någon som sagt något halvvettigt om människan. Man lär känna människan och inser vilket monster det är som veklrigen inte passar in i den värdelösa personlighet du har. Så, du har äntligen lyckats. Men, nu är ju den här personen kär i dig, för du har ju verkligen visat alla dina bästa sidor för den. Hur gör man då. Ja, man sårar människan mer än någonsin och säger, nej, jag vill inte ha dig längre. Skitkul känsla, verkligen.
Det finns ju dom som gör på andra sätt. Dom där som är lite sämre på att bry sig, eller bara helt enkelt inte tar skada av att andra tar skada. Jag pratar här inte om någon speciell, utan mer om en allmän attityd som existerar lite här och var i världens alla kretsar och åldrar. Det är dom som lyckas bli dagskära. Fånga ett hjärta, men redan innan dom gjort det insett att det här är ingen ide. Men, deras hjärtan är gjorda av sten, eller annat hårt material som väger mkt (Diamant?), och de fortsätter styra, fångar, "Gör det dom vill" och sen säger hejdå.
Skillnaden från första alternativet är egentligen ingenting, bara att man redan innan vet om vad som kommer hända. Men fine, for me it doesnt matter, jag skadas ju inte av det?!
Uttrycket been there done that kanske inte stämmer in fullt, men att man inte skadas av att såra andra är nog ett fenomen som enbart dyker upp hos de som har ett hjärta av stål. Eller ett samvete skapat av Hades. Eller bara är djävulen själv?
Nej, nu ska jag inte gå in för hårt, det finns juh kanske de som är sådär som läser min blogg, kanske de tar illa upp?
När har jag brytt mig om folk tar illa upp?
För att återgå till ämnet. Jag påpekar inte att någon är som jag säger, jag har inte upplevt det helt hundra procentigt själv, och det finns faktiskt något positivt i att vara dagskär. Faktiskt.
Att känna känslan är trevligt. Att bara koncentrera sig på en sak, att verkligen vilja något så mycket kan få den envisaste mannen att vika sig likt ett löv i höstvinden. Det är ju förvisso lite mesigt och fjantigt att bli en liten tönt ett tag, men samtidigt, känslan att vara kär/dagskär är ändå "funkis". Så, känslan är bra. Jakten fram är även den intressant och utmaningen leder till att man blir flexibel och, i vissa mer eller mindre kända fall, leder det till att man blir en bättre människa med bättre erfarenheter! Well well, det var det. Nu har du kommit fram till ditt mål, rosen på toppen av hinder och stickor i röven. Det kan ju faktiskt vara så att det du kommer fram till är det bästa du skådat. Att inte bara rosen på håll är fin med vissa taggar, utan att även på nära håll så är den helt, perfekt.
Har man kommit så långt, då ä'r det ju faktiskt inte negativt att vara dagskär. Men ordet dagskär är fortfarande inte samma sak som kär. Att det heter som det gör är ju av en anledning, det brukar oftast sluta inom ett par dagar.
Jag kommer fördet inte sluta vara dagskär. Det är skönt. Att sträva efter något får folk på bättre tankar och att inse sina misstag och möta hinder är något bra. Att erfara så mycket som möjligt får dig bara att utvecklas. Dagskär på gott eller ont, när blir jag det nästa gång?
Nu över till något helt annat. Det är massa saker som hänt senaste tiden. Fan helt otroligt. Minnet sviktar för att upplevelserna blir för stora. Isvaksbad imorrn, idag innebandyturnering, en hel vecka i fält med överfall och poster ute i skogen i 20 graders kyla, roliga saker, tråkiga saker. Massa bajs som hänt och inget fastnar i min skalle nu för tiden. En sak jag märkt däremot är att jag ständigt tänker på ämnen att skriva om. När man ligger där i tältet på natten i den mysiga?! sovsäcken och stirrar i tälttaket som droppar kallt vatten från snön som smällt på den gröna helvetesduken så börjar tankarna virra runt. Finns massor av saker jag tänker på som jag inte har nytta av att tänka på. Jag måste ut med det, och massa ämnen vill jag skriva om. Men tid behövs, och det måste jag hitta.¨
Nu är det snart dags att gå. Min hjärna är nog av samma konsistens som gröten här i boden, såskonsistens med nå klumpar i varannan skopa man tar. Mummfaktor 10!
Så, tillbaka till kasern, sova lite och upp imorrn för att bada.
Sen hem söndag efter en stund i lule för att shoppa kläder.
Sen är allt bara glass och ballong.
Hoppas ordet dagskär inte fick någon annan mening än det redan har. Det är ju trots allt bara ett ord och en känsla, som alla upplever och alla utvärderar. Min utvärdering kan väl jämföras med fisen i rymden. Det existerar inte många av dom, men det är ofattbart obetydligt.
"Funkis" - Fk Nilsson
Checkar ut
Touch And Go // Saint Nikolaus - The one with emotions frozen in an icy lake.
The light in my tunnel
Gah! Tillbaka igen till ett av helvetets rövhål. Boden har aldrig varit min grej. När jag spelade innebandy på lägre nivå hatade jag alltid boden och det blev alltid griniga matcher. Forbollen var det samma med. Sen är staden inte alltför häftig och har inte mkt att komma med. Det enda det har att komma med som känns lite coolt är väl paradisbadet, men det finns juh ett havsbad i piteå också. Well well, inte mkt att göra åt nu. Nu sitter jag här på soldathemmet och förbereder mig för en vecka i skogen. En vecka som jag inte ser fram emot det minsta. Med mig från mitt varma och mysiga hem hade jag ett par kryckor, en stukad fot, Grankvist och ett grinigt humör. Blöh! Det värsta är dock foten. "Vad ska du göra med kryckor ute i skogen? : O " Det undrar faktiskt jag också.
I övrigt så känns det rätt lugnt. Snart jullov. Jag ser framför mig hur skönt det kommer bli med en ledighet som är längre än 3 dygn. Sen så är det faktiskt inte så jobbigt med skogen. Speciellt inte då man snart får ledigheten kastad i ansiktet. Mest skrämmande är hur lite man kommer vilja tillbaka efter lovet, men som sagt. Man vet aldrig när man slutar lumpen...
Sen förgylldes min dag av godisköp och diverse inhandel av mindre nyttiga artiklar inför veckan. Godis hörs vara bra skit, och egen erfarenhet säger mig att godis i fält, är som en brasa i Tåme. En jämförelse som är mer relevant är att godis i fält, är som en kyl fylld med cola.
Någon som ännu inte förstått hur viktigt godis är ?
Inte nog med handlandet, bror ringde mig. Inte för att det är super roligt då han ringer, då han för det mesta tigger om pengar och när jag snart insåg att det var han, efter att ha stått och frågat "Vem är det" ca 10 gånger, var jag tvungen att fråga vad det gällde om. Det första han frågade var "Vet du vad farmor har gjort?" Det första som slår mig i det läget är självklart att hon har gått och kolavippat. Och svaret på frågan blev självklart "Inte fan vet väl jag?".
Inte allt för förvånad blev jag då det handlade om pengar igen. Men den här gången handlade det om farmors julklapp till mig och bror. En alldeles för stor summa för alldeles för spendersamma pojkar. Well, life isnt that bad. Nu har jag råd till de få saker som planeras.
Vad gör alla under påsklovet?
Finns det någon som bjuder hem 2 pojkar?
Någon som kanske bor i Grekland, Spanien eller något annat medelhavsland?
Helgen slutade i alla fall bra. En kväll som spenderades med två goda vänner och en film vars like jag aldrig sett. Frågan är bara om det blir bättre av att se de andra filmerna, eller om man illa kvickt ska sluta på den där kategorin. Danska filmer, har dom någonsin varit bra?
Torkel i knipa är ett undantag!
"Tunnlar kan ju vara rätt intressanta, och ibland måste man genomgå det mörka :) "
Dom slutar inte alltid i att "Then it comes to be that the soothing light at the end of your tunnel, was just a freight train comin your way"
Nu tror jag att ljuset där framme faktiskt slutar i något bra. Bara att någon tar tag i det så jag slipper ta ett felsteg.
Nej, dags att halta vidare. Är det någon mer än jag som nu fått erfara hur halkigt det verkligen kan vara med kryckor ute nu?
Have a nice day, and remember. Kommentera!
Pain is temporary, glory is forever!
Where is the pain? I cant find glory yet!
Touch And Go // Skadad - There is more than the foot that are pretty fucked up right now.
I övrigt så känns det rätt lugnt. Snart jullov. Jag ser framför mig hur skönt det kommer bli med en ledighet som är längre än 3 dygn. Sen så är det faktiskt inte så jobbigt med skogen. Speciellt inte då man snart får ledigheten kastad i ansiktet. Mest skrämmande är hur lite man kommer vilja tillbaka efter lovet, men som sagt. Man vet aldrig när man slutar lumpen...
Sen förgylldes min dag av godisköp och diverse inhandel av mindre nyttiga artiklar inför veckan. Godis hörs vara bra skit, och egen erfarenhet säger mig att godis i fält, är som en brasa i Tåme. En jämförelse som är mer relevant är att godis i fält, är som en kyl fylld med cola.
Någon som ännu inte förstått hur viktigt godis är ?
Inte nog med handlandet, bror ringde mig. Inte för att det är super roligt då han ringer, då han för det mesta tigger om pengar och när jag snart insåg att det var han, efter att ha stått och frågat "Vem är det" ca 10 gånger, var jag tvungen att fråga vad det gällde om. Det första han frågade var "Vet du vad farmor har gjort?" Det första som slår mig i det läget är självklart att hon har gått och kolavippat. Och svaret på frågan blev självklart "Inte fan vet väl jag?".
Inte allt för förvånad blev jag då det handlade om pengar igen. Men den här gången handlade det om farmors julklapp till mig och bror. En alldeles för stor summa för alldeles för spendersamma pojkar. Well, life isnt that bad. Nu har jag råd till de få saker som planeras.
Vad gör alla under påsklovet?
Finns det någon som bjuder hem 2 pojkar?
Någon som kanske bor i Grekland, Spanien eller något annat medelhavsland?
Helgen slutade i alla fall bra. En kväll som spenderades med två goda vänner och en film vars like jag aldrig sett. Frågan är bara om det blir bättre av att se de andra filmerna, eller om man illa kvickt ska sluta på den där kategorin. Danska filmer, har dom någonsin varit bra?
Torkel i knipa är ett undantag!
"Tunnlar kan ju vara rätt intressanta, och ibland måste man genomgå det mörka :) "
Dom slutar inte alltid i att "Then it comes to be that the soothing light at the end of your tunnel, was just a freight train comin your way"
Nu tror jag att ljuset där framme faktiskt slutar i något bra. Bara att någon tar tag i det så jag slipper ta ett felsteg.
Nej, dags att halta vidare. Är det någon mer än jag som nu fått erfara hur halkigt det verkligen kan vara med kryckor ute nu?
Have a nice day, and remember. Kommentera!
Pain is temporary, glory is forever!
Where is the pain? I cant find glory yet!
Touch And Go // Skadad - There is more than the foot that are pretty fucked up right now.
Nikolaus Theodorakopoulos Larsson
Pojken föddes en sen septemberdag, närmare bestämt 28 september, 03 någonting. Förmodligen var det väldigt likt det väder vi har idag, slask och trist, men två personer blev mer eller mindre lyckliga. Mor och far Nikolaus.
Far Nikolaus kommer från en stad i södra delarna av Europa, Aten. Mor Nikolaus kommer från de nordliga delarna av Sverige, typ pello eller nått sånt. Man visste redan när de träffades första gången att snö och värme inte leder annat än till storm. Storm kära eller storm bråk, båda delarna kom att följa med deras liv.
Pojken föddes i alla fall i den första kullen i familjen Theodorakopoulos Larsson. Förmodligen hade han ett lilaliknande ansikte och "tratthuvud", slemmig och ful, precis som alla andra barn. Hans första egenskaper lär ha varit att förutom söka sig till bröst, något han senare skulle forstätta med i livet, skrika och läka i båda ändarna.
Efter den korta vistelsen på BB åkte pojken hem med familjen och tillbringade de första månaderna av sitt tråkiga liv med att sova, äta, skita och kräkas. Ett väldigt vanligt liv med andra ord för en stinkbomb med kläder och bauta blöja.
Far Nikolaus fortsatte med sitt arbete på de stora fartygen och reste runt om i världen, något som Pojken senare skulle skryta om för sina små lortiga vänner i sandlådan. Detta ledde till att Mor Nikolaus fick ensam ta hand om den livliga pojken och det lär, vad rykten säger, vara en uppgift som tog upp all vaken och sovande tid.
De första åren, under tiden Pojken lärde sig använda de 2 utstickande sakerna som fanns nedanför midjan och han kunde uttala mer än bara joller, tillbringades i Grekland. För er som undrar hade han givetvis redan lärt sig vad man använder den tredje utstickande delen nedanför midjan till. Det var inte för inte han konstant sprang runt med den vita blöjan.
Dessa år är svåra att minnas för Pojken. Men den andra kullen kom någongång ca ett år och fyra månader efter första, och den kullen skulle döpas efter bokstaven A. Det kom att bli Andreas. Den lilla gossen som i alla lägen såg upp till den äldre och mognare brodern. Något som Brodern, a.k.a Pojken, alltför många gånger uttnyttjade.
Vad som senare händer är att Pojken med familj flyttar tillbaka till Piteå i en lägenhet på mörtgatan. Tiden där går snabbt med utslagna tänder och bobbycars i vardagsrummet. När pojken var fyra bast lämnade Famljen läggan och bredde ut vingarna för att inta en tvåvånings kåk på djupviken.
Under de första gangsteråren skedde en rad saker med runt och med Pojkens liv. Far Nikolaus lämnade sitt jobb som sjöman och skaffade liv i Sverige. Pojkens lilla broder drabbades av sjukdomar och Mor Nikolaus bytte jobb från chef till lägre stående varelse. Omtumlande år, och än idag finns spår från dessa år hos en mer eller mindre vuxen 19 åring.
Åren där gick även fort. Vännerna betydde mer än något annat. Det var de som stöttade och hjälpte Pojken att klara av vardagen och tillslut hamnade även idrotten ivägen för ett fall ner mot djupare platser. Idrotten kom att bli kanske den största delen i hans liv, där allt från tennis och handboll till fotboll, bandy och innebandy utövades. Friidrotten kom in senare och räddade den snabbfotade Pojken.
Bandy på gatan och bästa vännen Andre kom att ta upp mesta tiden. Andre och Pojken tillbringade många av sina vakna timmar med att göra sina namn ökända runt om på djupviken. Att palla äpplen var inte lika roligt om inte dom man pallade från fick veta vem det var. Att kasta snöbollar på fönster tillfredställde ingen om inte monstrena inne kom ut och jagade en. Redan vid den här åldern började livet arta sig åt något håll.
Skolan under den här tiden gick oväntat bra för den mörkhåriga besten. Mycket av skolan lärde han sig själv eftersom Mor Nikolaus mestadels fick hjälpa brodern och Far Nikolaus spenderade mest tid med att lära sig vikingarnas språk.
För att snabbspola i historien så hände inte mycket under tiden fram till mellanstadiet. Vänner kom och byttes och det som en gång varit en stöttpelare blev andra dagen en brokig liten kvist att stå på. Pojken hamnade snabbt i en värld där han mobbades och förtrycktes av en viss annan pojke. Saker som att skvallra kunde få konsekvenser av utslagna tänder, och att konstant bli retad för längden, Pojken har alltid varit kortast i klassen, och andra saker kunde inte sluta i något bra. Men livet gick vidare och sporten kom att hålla honom vid liv.
I mellanstadet kom perioden då Pojken blev Tonåring. Han började använda de stora tälten Wu Tang på benen och innemärket FuBu på tröjorna. Umgänget blev snart sämre och Pojken var snart inne i hiphop kulturen med alkohol och cigaretter. Pojken var dock nog klar i huvudet, något han definitivt inte fört med sig till idag, och provade aldrig något av det här. Något han många gånger fick höra i form av fegis, tönt och fjant. Glad är han idag att han aldrig fick stämpeln 14:is i pannan, något som idag anses vara lika lågt och vidrigt som en tunna skit.
Kort och gott, när inte Pojken var nog cool längre lämnade han gänget och sökte sig tillbaka till de gamla vännerna. Från att ha pallat äpplen, till att stjäla från fabriker, tillbaka till att köpa äpplena. Han insåg ganska snart dock att vännerna inte alltid var där när man behövde dom och sökte sig till idrotten igen. Där hittade han snart nya vänner som kom att betyda oerhört för honom. Att beakta är att under den här tiden gick Familjen igenom oerhört svåra stadier i livet i form av sjukdomar och gräl. Pojken, eller Tonåringen, fick klara sig igenom mycket av livet på egen hand. Skolan var ett exempel, där han tog hem läxorna, satte sig i rummet och gjorde dom själv. Idag har förmågan att aldrig ge sig och att alltid göra så mycket som möjligt själv varit till stor nytta för honom.
Men livet var inte värdelöst. Alla Familijer har problem, och Mor och Far Nikolaus ställde ändå upp i alla väder vad gällde idrotten och att Pojken ständigt var uppdaterad med kläder och kompetens. Pojken blev aldrig den mobbade för att hans liv sög, utan han hade så han klarade sig.
Högstadiet spenderades med flickor och idrott, samt nya vänner. Första fyllan kom även då, vilket inte var oerhört farlig och han hade redan tillbringat många nyktra kvällar på många fester. Så han visste var han var så att säga. Inte att förglömma första flickvännen. En katastrof vars ände slutade efter 3 veckor, den sista av dessa hade flickan varit "otrogen" med Pojkens bästa vän.
Varje år reste familjen till Grekland för att besöka släkten. Detta var något som kom att bli något unikt, alla vännerna suktade efter att få resa med och följa utomlands. Det var först sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet som Pojken åkte iväg med en vän dit helt själv. En resa som kom att sluta i katastrof för Pojken, och Pojken lärde sig i det stadiet vad svartsjuka och tacksamhet var för ord och hade för betydelse. Gymnasiet var nästa steg i livet. Den nu lite större Pojken hade samlat på sig ett dåligt självförtroende och ett enda stort intresse, idrotten, kom till en helt ny klass med helt nya människor. Han blev väl bemött och intog ganska snart med sin bästa vän Simon en plats som initiativtagande och "de som kunde sitta både med tjejerna och killarna". Men det var inte bara Simons förtjänst.
Pojken hittade här sin första stora kärlek. Ett förhållande som var perfekt in i minsta detalj och något som pojken aldrig hade upplevt innan. De första veckorna var ett enda fumlande och ställningstagande till nya saker, men snart kom de båda parterna överens om något som fungerade. Förhållanden slutar alltid någongång i dessa unga år och det gjorde även det här. Ett tragiskt slut och ett nytt hopp tändes hos Pojken.
Skolan dessa år gick bra men Pojken kunde aldrig sluta jämföra sig med de närmaste vännerna. Han var alltid snäppet sämre och blev aldrig nöjd. Något som kom att följa honom de sista 3 åren i skolan.
Pojkens nya hopp tändes av att han nu såg klarare vad gällde saker och ting. Flickor såg honom och han såg flickor. Innan förhållandet fanns inte detta, och under förhållandet var det inte på tal att titta på en annan kvinnorumpa än en viss persons. Nu började Pojken "leva livet" och träffade massor av nya människor, festade och trodde sig ha det perfekta livet. Trots de perfekta 2 åren av förhållande så insåg inte Pojken att det var perfekt, utan trodde det liv han levde nu var själva livet.
Den långa historien gör oftast kort genom att skriva att tiden gick fort och pengarna sprutade, livet var underbart och allt slutade tragiskt. Och så förkortar jag även denna period.
Studenten kom, Tysklandsresa och lumpen dök upp för Pojken.
Lumpen var något som började underbart, med konsekvenser som inte Pojken idag klarar av. Planerna på att hoppa av finns och kommer att genomföras snart. Det liv Pojken vill leva är inte att kliva upp 6 på morgonen, bädda sängen och städa rummet, vara ute i skogen och göra meningslösa saker. Det livet vill han inte leva, och därför måste åtgärder vidtas.
Pojken har idag fått uppleva sin värsta vecka någonsin. En vecka där vänner försvunnit, kärlek dött, allmänt less och drömmar har krossats. Denna vecka kommer en dag att stärka Pojkens liv, men idag, denna söndag, är nästan allt riktigt dåligt.
Livet Pojken lever idag är inte något perfekt liv. Ej heller är det något jag ska nämna i denna blogg. Framtiden och livet idag kommer att finnas på denna blogg, och det är inte min mening att skapa framtiden nu, den skapas i framtiden.
Pain is temporary, glory is forever!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Mitt liv är endast mitt och kommer alltid vara mitt. Jag ger bara en inblick.
Far Nikolaus kommer från en stad i södra delarna av Europa, Aten. Mor Nikolaus kommer från de nordliga delarna av Sverige, typ pello eller nått sånt. Man visste redan när de träffades första gången att snö och värme inte leder annat än till storm. Storm kära eller storm bråk, båda delarna kom att följa med deras liv.
Pojken föddes i alla fall i den första kullen i familjen Theodorakopoulos Larsson. Förmodligen hade han ett lilaliknande ansikte och "tratthuvud", slemmig och ful, precis som alla andra barn. Hans första egenskaper lär ha varit att förutom söka sig till bröst, något han senare skulle forstätta med i livet, skrika och läka i båda ändarna.
Efter den korta vistelsen på BB åkte pojken hem med familjen och tillbringade de första månaderna av sitt tråkiga liv med att sova, äta, skita och kräkas. Ett väldigt vanligt liv med andra ord för en stinkbomb med kläder och bauta blöja.
Far Nikolaus fortsatte med sitt arbete på de stora fartygen och reste runt om i världen, något som Pojken senare skulle skryta om för sina små lortiga vänner i sandlådan. Detta ledde till att Mor Nikolaus fick ensam ta hand om den livliga pojken och det lär, vad rykten säger, vara en uppgift som tog upp all vaken och sovande tid.
De första åren, under tiden Pojken lärde sig använda de 2 utstickande sakerna som fanns nedanför midjan och han kunde uttala mer än bara joller, tillbringades i Grekland. För er som undrar hade han givetvis redan lärt sig vad man använder den tredje utstickande delen nedanför midjan till. Det var inte för inte han konstant sprang runt med den vita blöjan.
Dessa år är svåra att minnas för Pojken. Men den andra kullen kom någongång ca ett år och fyra månader efter första, och den kullen skulle döpas efter bokstaven A. Det kom att bli Andreas. Den lilla gossen som i alla lägen såg upp till den äldre och mognare brodern. Något som Brodern, a.k.a Pojken, alltför många gånger uttnyttjade.
Vad som senare händer är att Pojken med familj flyttar tillbaka till Piteå i en lägenhet på mörtgatan. Tiden där går snabbt med utslagna tänder och bobbycars i vardagsrummet. När pojken var fyra bast lämnade Famljen läggan och bredde ut vingarna för att inta en tvåvånings kåk på djupviken.
Under de första gangsteråren skedde en rad saker med runt och med Pojkens liv. Far Nikolaus lämnade sitt jobb som sjöman och skaffade liv i Sverige. Pojkens lilla broder drabbades av sjukdomar och Mor Nikolaus bytte jobb från chef till lägre stående varelse. Omtumlande år, och än idag finns spår från dessa år hos en mer eller mindre vuxen 19 åring.
Åren där gick även fort. Vännerna betydde mer än något annat. Det var de som stöttade och hjälpte Pojken att klara av vardagen och tillslut hamnade även idrotten ivägen för ett fall ner mot djupare platser. Idrotten kom att bli kanske den största delen i hans liv, där allt från tennis och handboll till fotboll, bandy och innebandy utövades. Friidrotten kom in senare och räddade den snabbfotade Pojken.
Bandy på gatan och bästa vännen Andre kom att ta upp mesta tiden. Andre och Pojken tillbringade många av sina vakna timmar med att göra sina namn ökända runt om på djupviken. Att palla äpplen var inte lika roligt om inte dom man pallade från fick veta vem det var. Att kasta snöbollar på fönster tillfredställde ingen om inte monstrena inne kom ut och jagade en. Redan vid den här åldern började livet arta sig åt något håll.
Skolan under den här tiden gick oväntat bra för den mörkhåriga besten. Mycket av skolan lärde han sig själv eftersom Mor Nikolaus mestadels fick hjälpa brodern och Far Nikolaus spenderade mest tid med att lära sig vikingarnas språk.
För att snabbspola i historien så hände inte mycket under tiden fram till mellanstadiet. Vänner kom och byttes och det som en gång varit en stöttpelare blev andra dagen en brokig liten kvist att stå på. Pojken hamnade snabbt i en värld där han mobbades och förtrycktes av en viss annan pojke. Saker som att skvallra kunde få konsekvenser av utslagna tänder, och att konstant bli retad för längden, Pojken har alltid varit kortast i klassen, och andra saker kunde inte sluta i något bra. Men livet gick vidare och sporten kom att hålla honom vid liv.
I mellanstadet kom perioden då Pojken blev Tonåring. Han började använda de stora tälten Wu Tang på benen och innemärket FuBu på tröjorna. Umgänget blev snart sämre och Pojken var snart inne i hiphop kulturen med alkohol och cigaretter. Pojken var dock nog klar i huvudet, något han definitivt inte fört med sig till idag, och provade aldrig något av det här. Något han många gånger fick höra i form av fegis, tönt och fjant. Glad är han idag att han aldrig fick stämpeln 14:is i pannan, något som idag anses vara lika lågt och vidrigt som en tunna skit.
Kort och gott, när inte Pojken var nog cool längre lämnade han gänget och sökte sig tillbaka till de gamla vännerna. Från att ha pallat äpplen, till att stjäla från fabriker, tillbaka till att köpa äpplena. Han insåg ganska snart dock att vännerna inte alltid var där när man behövde dom och sökte sig till idrotten igen. Där hittade han snart nya vänner som kom att betyda oerhört för honom. Att beakta är att under den här tiden gick Familjen igenom oerhört svåra stadier i livet i form av sjukdomar och gräl. Pojken, eller Tonåringen, fick klara sig igenom mycket av livet på egen hand. Skolan var ett exempel, där han tog hem läxorna, satte sig i rummet och gjorde dom själv. Idag har förmågan att aldrig ge sig och att alltid göra så mycket som möjligt själv varit till stor nytta för honom.
Men livet var inte värdelöst. Alla Familijer har problem, och Mor och Far Nikolaus ställde ändå upp i alla väder vad gällde idrotten och att Pojken ständigt var uppdaterad med kläder och kompetens. Pojken blev aldrig den mobbade för att hans liv sög, utan han hade så han klarade sig.
Högstadiet spenderades med flickor och idrott, samt nya vänner. Första fyllan kom även då, vilket inte var oerhört farlig och han hade redan tillbringat många nyktra kvällar på många fester. Så han visste var han var så att säga. Inte att förglömma första flickvännen. En katastrof vars ände slutade efter 3 veckor, den sista av dessa hade flickan varit "otrogen" med Pojkens bästa vän.
Varje år reste familjen till Grekland för att besöka släkten. Detta var något som kom att bli något unikt, alla vännerna suktade efter att få resa med och följa utomlands. Det var först sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet som Pojken åkte iväg med en vän dit helt själv. En resa som kom att sluta i katastrof för Pojken, och Pojken lärde sig i det stadiet vad svartsjuka och tacksamhet var för ord och hade för betydelse. Gymnasiet var nästa steg i livet. Den nu lite större Pojken hade samlat på sig ett dåligt självförtroende och ett enda stort intresse, idrotten, kom till en helt ny klass med helt nya människor. Han blev väl bemött och intog ganska snart med sin bästa vän Simon en plats som initiativtagande och "de som kunde sitta både med tjejerna och killarna". Men det var inte bara Simons förtjänst.
Pojken hittade här sin första stora kärlek. Ett förhållande som var perfekt in i minsta detalj och något som pojken aldrig hade upplevt innan. De första veckorna var ett enda fumlande och ställningstagande till nya saker, men snart kom de båda parterna överens om något som fungerade. Förhållanden slutar alltid någongång i dessa unga år och det gjorde även det här. Ett tragiskt slut och ett nytt hopp tändes hos Pojken.
Skolan dessa år gick bra men Pojken kunde aldrig sluta jämföra sig med de närmaste vännerna. Han var alltid snäppet sämre och blev aldrig nöjd. Något som kom att följa honom de sista 3 åren i skolan.
Pojkens nya hopp tändes av att han nu såg klarare vad gällde saker och ting. Flickor såg honom och han såg flickor. Innan förhållandet fanns inte detta, och under förhållandet var det inte på tal att titta på en annan kvinnorumpa än en viss persons. Nu började Pojken "leva livet" och träffade massor av nya människor, festade och trodde sig ha det perfekta livet. Trots de perfekta 2 åren av förhållande så insåg inte Pojken att det var perfekt, utan trodde det liv han levde nu var själva livet.
Den långa historien gör oftast kort genom att skriva att tiden gick fort och pengarna sprutade, livet var underbart och allt slutade tragiskt. Och så förkortar jag även denna period.
Studenten kom, Tysklandsresa och lumpen dök upp för Pojken.
Lumpen var något som började underbart, med konsekvenser som inte Pojken idag klarar av. Planerna på att hoppa av finns och kommer att genomföras snart. Det liv Pojken vill leva är inte att kliva upp 6 på morgonen, bädda sängen och städa rummet, vara ute i skogen och göra meningslösa saker. Det livet vill han inte leva, och därför måste åtgärder vidtas.
Pojken har idag fått uppleva sin värsta vecka någonsin. En vecka där vänner försvunnit, kärlek dött, allmänt less och drömmar har krossats. Denna vecka kommer en dag att stärka Pojkens liv, men idag, denna söndag, är nästan allt riktigt dåligt.
Livet Pojken lever idag är inte något perfekt liv. Ej heller är det något jag ska nämna i denna blogg. Framtiden och livet idag kommer att finnas på denna blogg, och det är inte min mening att skapa framtiden nu, den skapas i framtiden.
Pain is temporary, glory is forever!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Mitt liv är endast mitt och kommer alltid vara mitt. Jag ger bara en inblick.