nikolaustlarsson

Pojken föddes en sen septemberdag, närmare bestämt 28 september, 03 någonting. Förmodligen var det väldigt likt det väder vi har idag, slask och trist, men två personer blev mer eller mindre lyckliga. Mor och far Nikolaus.
Far Nikolaus kommer från en stad i södra delarna av Europa, Aten. Mor Nikolaus kommer från de nordliga delarna av Sverige, typ pello eller nått sånt. Man visste redan när de träffades första gången att snö och värme inte leder annat än till storm. Storm kära eller storm bråk, båda delarna kom att följa med deras liv.
Pojken föddes i alla fall i den första kullen i familjen Theodorakopoulos Larsson. Förmodligen hade han ett lilaliknande ansikte och "tratthuvud", slemmig och ful, precis som alla andra barn. Hans första egenskaper lär ha varit att förutom söka sig till bröst, något han senare skulle forstätta med i livet, skrika och läka i båda ändarna.
Efter den korta vistelsen på BB åkte pojken hem med familjen och tillbringade de första månaderna av sitt tråkiga liv med att sova, äta, skita och kräkas. Ett väldigt vanligt liv med andra ord för en stinkbomb med kläder och bauta blöja.
Far Nikolaus fortsatte med sitt arbete på de stora fartygen och reste runt om i världen, något som Pojken senare skulle skryta om för sina små lortiga vänner i sandlådan. Detta ledde till att Mor Nikolaus fick ensam ta hand om den livliga pojken och det lär, vad rykten säger, vara en uppgift som tog upp all vaken och sovande tid.
De första åren, under tiden Pojken lärde sig använda de 2 utstickande sakerna som fanns nedanför midjan och han kunde uttala mer än bara joller, tillbringades i Grekland. För er som undrar hade han givetvis redan lärt sig vad man använder den tredje utstickande delen nedanför midjan till. Det var inte för inte han konstant sprang runt med den vita blöjan.
Dessa år är svåra att minnas för Pojken. Men den andra kullen kom någongång ca ett år och fyra månader efter första, och den kullen skulle döpas efter bokstaven A. Det kom att bli Andreas. Den lilla gossen som i alla lägen såg upp till den äldre och mognare brodern. Något som Brodern, a.k.a Pojken, alltför många gånger uttnyttjade.
Vad som senare händer är att Pojken med familj flyttar tillbaka till Piteå i en lägenhet på mörtgatan. Tiden där går snabbt med utslagna tänder och bobbycars i vardagsrummet. När pojken var fyra bast lämnade Famljen läggan och bredde ut vingarna för att inta en tvåvånings kåk på djupviken.
Under de första gangsteråren skedde en rad saker med runt och med Pojkens liv. Far Nikolaus lämnade sitt jobb som sjöman och skaffade liv i Sverige. Pojkens lilla broder drabbades av sjukdomar och Mor Nikolaus bytte jobb från chef till lägre stående varelse. Omtumlande år, och än idag finns spår från dessa år hos en mer eller mindre vuxen 19 åring.
Åren där gick även fort. Vännerna betydde mer än något annat. Det var de som stöttade och hjälpte Pojken att klara av vardagen och tillslut hamnade även idrotten ivägen för ett fall ner mot djupare platser. Idrotten kom att bli kanske den största delen i hans liv, där allt från tennis och handboll till fotboll, bandy och innebandy utövades. Friidrotten kom in senare och räddade den snabbfotade Pojken.
Bandy på gatan och bästa vännen Andre kom att ta upp mesta tiden. Andre och Pojken tillbringade många av sina vakna timmar med att göra sina namn ökända runt om på djupviken. Att palla äpplen var inte lika roligt om inte dom man pallade från fick veta vem det var. Att kasta snöbollar på fönster tillfredställde ingen om inte monstrena inne kom ut och jagade en. Redan vid den här åldern började livet arta sig åt något håll.
Skolan under den här tiden gick oväntat bra för den mörkhåriga besten. Mycket av skolan lärde han sig själv eftersom Mor Nikolaus mestadels fick hjälpa brodern och Far Nikolaus spenderade mest tid med att lära sig vikingarnas språk.
För att snabbspola i historien så hände inte mycket under tiden fram till mellanstadiet. Vänner kom och byttes och det som en gång varit en stöttpelare blev andra dagen en brokig liten kvist att stå på. Pojken hamnade snabbt i en värld där han mobbades och förtrycktes av en viss annan pojke. Saker som att skvallra kunde få konsekvenser av utslagna tänder, och att konstant bli retad för längden, Pojken har alltid varit kortast i klassen, och andra saker kunde inte sluta i något bra. Men livet gick vidare och sporten kom att hålla honom vid liv.
I mellanstadet kom perioden då Pojken blev Tonåring. Han började använda de stora tälten Wu Tang på benen och innemärket FuBu på tröjorna. Umgänget blev snart sämre och Pojken var snart inne i hiphop kulturen med alkohol och cigaretter. Pojken var dock nog klar i huvudet, något han definitivt inte fört med sig till idag, och provade aldrig något av det här. Något han många gånger fick höra i form av fegis, tönt och fjant. Glad är han idag att han aldrig fick stämpeln 14:is i pannan, något som idag anses vara lika lågt och vidrigt som en tunna skit.
Kort och gott, när inte Pojken var nog cool längre lämnade han gänget och sökte sig tillbaka till de gamla vännerna. Från att ha pallat äpplen, till att stjäla från fabriker, tillbaka till att köpa äpplena. Han insåg ganska snart dock att vännerna inte alltid var där när man behövde dom och sökte sig till idrotten igen. Där hittade han snart nya vänner som kom att betyda oerhört för honom. Att beakta är att under den här tiden gick Familjen igenom oerhört svåra stadier i livet i form av sjukdomar och gräl. Pojken, eller Tonåringen, fick klara sig igenom mycket av livet på egen hand. Skolan var ett exempel, där han tog hem läxorna, satte sig i rummet och gjorde dom själv. Idag har förmågan att aldrig ge sig och att alltid göra så mycket som möjligt själv varit till stor nytta för honom.
Men livet var inte värdelöst. Alla Familijer har problem, och Mor och Far Nikolaus ställde ändå upp i alla väder vad gällde idrotten och att Pojken ständigt var uppdaterad med kläder och kompetens. Pojken blev aldrig den mobbade för att hans liv sög, utan han hade så han klarade sig.
Högstadiet spenderades med flickor och idrott, samt nya vänner. Första fyllan kom även då, vilket inte var oerhört farlig och han hade redan tillbringat många nyktra kvällar på många fester. Så han visste var han var så att säga. Inte att förglömma första flickvännen. En katastrof vars ände slutade efter 3 veckor, den sista av dessa hade flickan varit "otrogen" med Pojkens bästa vän.
Varje år reste familjen till Grekland för att besöka släkten. Detta var något som kom att bli något unikt, alla vännerna suktade efter att få resa med och följa utomlands. Det var först sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet som Pojken åkte iväg med en vän dit helt själv. En resa som kom att sluta i katastrof för Pojken, och Pojken lärde sig i det stadiet vad svartsjuka och tacksamhet var för ord och hade för betydelse. Gymnasiet var nästa steg i livet. Den nu lite större Pojken hade samlat på sig ett dåligt självförtroende och ett enda stort intresse, idrotten, kom till en helt ny klass med helt nya människor. Han blev väl bemött och intog ganska snart med sin bästa vän Simon en plats som initiativtagande och "de som kunde sitta både med tjejerna och killarna". Men det var inte bara Simons förtjänst.
Pojken hittade här sin första stora kärlek. Ett förhållande som var perfekt in i minsta detalj och något som pojken aldrig hade upplevt innan. De första veckorna var ett enda fumlande och ställningstagande till nya saker, men snart kom de båda parterna överens om något som fungerade. Förhållanden slutar alltid någongång i dessa unga år och det gjorde även det här. Ett tragiskt slut och ett nytt hopp tändes hos Pojken.
Skolan dessa år gick bra men Pojken kunde aldrig sluta jämföra sig med de närmaste vännerna. Han var alltid snäppet sämre och blev aldrig nöjd. Något som kom att följa honom de sista 3 åren i skolan.
Pojkens nya hopp tändes av att han nu såg klarare vad gällde saker och ting. Flickor såg honom och han såg flickor. Innan förhållandet fanns inte detta, och under förhållandet var det inte på tal att titta på en annan kvinnorumpa än en viss persons. Nu började Pojken "leva livet" och träffade massor av nya människor, festade och trodde sig ha det perfekta livet. Trots de perfekta 2 åren av förhållande så insåg inte Pojken att det var perfekt, utan trodde det liv han levde nu var själva livet.
Den långa historien gör oftast kort genom att skriva att tiden gick fort och pengarna sprutade, livet var underbart och allt slutade tragiskt. Och så förkortar jag även denna period.
Studenten kom, Tysklandsresa och lumpen dök upp för Pojken.
Lumpen var något som började underbart, med konsekvenser som inte Pojken idag klarar av. Planerna på att hoppa av finns och kommer att genomföras snart. Det liv Pojken vill leva är inte att kliva upp 6 på morgonen, bädda sängen och städa rummet, vara ute i skogen och göra meningslösa saker. Det livet vill han inte leva, och därför måste åtgärder vidtas.
Pojken har idag fått uppleva sin värsta vecka någonsin. En vecka där vänner försvunnit, kärlek dött, allmänt less och drömmar har krossats. Denna vecka kommer en dag att stärka Pojkens liv, men idag, denna söndag, är nästan allt riktigt dåligt.
Livet Pojken lever idag är inte något perfekt liv. Ej heller är det något jag ska nämna i denna blogg. Framtiden och livet idag kommer att finnas på denna blogg, och det är inte min mening att skapa framtiden nu, den skapas i framtiden.

Pain is temporary, glory is forever!

Touch And Go // Saint Nikolaus - Mitt liv är endast mitt och kommer alltid vara mitt. Jag ger bara en inblick.