nikolaustlarsson -

Stääd

"Dont wanna be an american idiot"

Ge mig städmusik. Det här funkar inte annars. Då kommer det vara ostädat här föööör länge!

Pain is temporary, glory is forever!
Im not perfect, but hell yeah, im getting there!

Touch And Go // Saint Nikolaus - Allt tar sin tid. But who cares about that? Tid är bara ett sätt att skjuta på saker man inte vågar/orkar sig på!

2008-02-13 @ 17:10:45 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Glassbåtar

"Save your happiness for tomorrow"

Hur längesen var det inte man tuggade i sig dom där goda glassbåtarna som man köpte från glassbilen? Måste vara sjuukt längesen. Kommer ihåg när jag var liten och ville ha. Så var det typ bara 6 eller 8 i varje paket. Det var lyx. Och på tal om det.
Livet var så bra när man var liten och utan bekymmer.

"And today we'll drown in your tears"

Oj vad man kommer ihåg saker när man tänker efter. Tjuvplingningar, pallningar, spinkningar, pulkåkning, energi som aldrig tog slut, lan, dataspel, cola och chips, man ringde hem till folk och inte till mobil, EN som var världens bästa kompis, bandy på gatan and so on.
Vars försvann denna bekymmerslösa värld?
Idag ska man brottas med vad man ska göra nästa timme.
Idag måste man fundera ut vad man ska äta imorgon.
Idag planerar man när man ska tvätta och städa.
Idag funderar man på när man ska få tid att träffa dom man vill träffa.
Idag är inte bara idag. Idag är imorrn, veckan, året och kommande 4 åren minst.

För några år sen fanns det bara sekunden man levde i. Impulshandlingar var vardag. Nu kan man inte ens träffa en kompis utan att undra om man har bensin, tid eller får över huvudtaget.

Kommer ihåg min bästa kompis.
Det finns en sak jag kommer ihåg mest av allt. Det var när jag ringde han.

Jag: Hej, jag kommer nu,
Han: Ok
Telefonen: Klick

Varje gång var det så. Spelade ingen roll tid, vem han var med, vem jag var med, vad vi skulle göra eller inte göra.
Det var så enkelt.

"my heaven is wherever you are"

Jag skulle säga såhär!
Kunde inte bli mycket bättre tajming, kunde inte bli mycket bättre tillfälle eller person.
Kunde inte vara gladare!
Kunde faktiskt på riktigt inte vara bättre.
Jag tycker om det!

"Yo pretty ladies around the world!"

Pain is temporary, glory is forever!
I miss my friend, but I guess that you always find your soulmate when you atleast expect it.

Touch And Go // Saint Nikolaus - Där du minst anar det, där står han!

2008-02-11 @ 22:57:18 Permalink My life Kommentarer (1) Trackbacks ()

Att skriva en blogg!

"I'm just a regular guy,
I don't know why all the fuss about me"

Det första man gör är att öppna musikmappen och välja musik. Det är även det viktigaste. Utan musik, ingen blogg. Idag blev det för övrigt eminem, fick något för mig för någon dag sen och köpte (läs laddade ner) några plattor med han. Inte för att jag någonsin tyckt han är bra, men ibland kanske man kan lyssna på han. Jag vet inte, jag bryr mig inte. Måste hitta något nytt att lyssna åp iaf. Hur som helst, musiken kan även göra humöret om man inte bestämt sig än. Viktigt som sagt.

"I'm waitin for hell like hell shit I'm anxious as hell"

Sen kastar man upp google.se för att söka lyrics. Varför jag har börjat med att sätta in en massa fjantiga låttexter i bloggarna vet jag inte. Men något syfte har dom iaf. Och mja, kanske bara jag som förstår, men vafan. Vem har sagt att jag skriver en blogg för någon annan. Anyway, nu börjar man skriva.

Viktigt med en rubrik. Därför jag aldrig skriver en vettig rubrik. Den blir ändå aldrig nog viktig. Rubriken kan vara vad fan som helst, kommer ändå inte skriva om det ändå. Förutom idag kanske. Eller jag vet inte, nångång till kanske.

"And I am
Whatever you say I am
If I wasn't, then why would I say I am?"

Sen är det dags att börja skriva. Och jag kan inte komma på senast jag verkligen visste vad jag skulle skriva när jag började. Det brukar sluta med ett par jidderstycken, några hintar och viktiga saker jag måste få ur mig, och sen ganska mycket oviktigt. Så, ska ni skriva en blogg som är vettig, rolig och intressant. Gör inte på det här sättet.
Enda anledning till att jag tog mig tid nu på lunchen var att jag blivit hotad, tvingad, psykiskt misshandlad och lurad till att skriva en blogg. Och då blir det så här, det blir inte bättre.
Ett äpple är ett äpple. Man kan inte ändra det.
Om man inte muterar det. Kanske.

"Känn dagen
sakta slå sig ner till ro"

Det var det då.
Kanske man ska gå och hämta lite vatten eller nått.
Åtminstonde måste jag till jobbet nu. Kommer vara försen, som vanligt.
Och ja, jag försov mig på tok för länge i morse.
Tur att inte chefen var där idag.
Puh!

Den stora frågan är nästa gång?

Ja, hejs svejs. Hugs and kisses, have a nice day and life, and whatever you have.

- Det är såna här dagar man får livet tillbaka! Citat: Grannen
Jag kan bara hålla med!

Pain is temporary, glory is forever!
I feel... uhrm... alive? Can you call it glory?

Touch And Go // Saint Nikolaus - Like a perfect picture to look at and remember!

2008-02-11 @ 12:25:01 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Half the world

wouldnt know

"Baby you couldnt understand"

Sitter just nu i en sån där sits som alla är med om hela tiden. Vad man än gör, hur man än ska göra det, vem man än gör det med eller hur många, eller varför. Frågorna är oändliga, vi har alla kännt det. Vi ska göra ett val. Och frågorna haglar över oss.

I min värld finns det två saker man gör då. Man väljer att antingen överanalysera allting. Man ställer sig alla frågorna och svarar på dom. Men man får fler frågor, svarar på dom, och tillslut stannar man upp och undrar sig vad den första frågan var. Man blir oklokare och oklokare och man får inget vettigt ur det. Det slutar väl, för mig, oftast med att man gör en plus och minus lista i huvudet. Man kör lite "den som det gynnar mest" iden. Om Henrich schutzel, 46 år från Tyskland vill vara tillsammans med mig, mer än jag inte vill det, så blir vi tillsammans... Typ..

Det andra alternativet är att man tar det för vad det är. Ett äpple är ett äpple. Det är inte något som ser ut som en apelsin i formen. Det smakar heller inte nästan som päron. Det växer inte på något som ser ut som ett citronträd. Det är ett äpple, smakar som ett äpple, ser ut som ett äpple och växer på ett äppelträd.
Om någon förstod?!
Hur som helst. Den stora frågan och viktigaste är; Vad vill jag?

Idag är jag i det stadiet då jag vet vad jag vill. Jag behöver inte överanalysera något. Jag behöver bara göra det bästa av situationen, och hur lite jag än kan göra så kan jag inte göra mer.
Jag känner mig nöjd.
Jag känner mig glad.
Jag fungerar.

Ni kommer aldrig förstå,
Ni kommer aldrig veta,
Jag är just det ni inte vet och det ni inte förstår.

Pain is temporary, glory is forever!
To watch the sunset can be the most beautiful thing in the world. But also the worst thing that can happend!

Touch And Go // Saint Nikolaus - Är jag svår och komplicerad? : ) It makes me happy!

2008-02-07 @ 12:04:20 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Faser!

"Våra hjärtan brinner"

Livet har många faser säger dom. Anala fasen, orala fasen och könsfasen. Sen däremellan finns det massa andra faser som folk i skolan som läser om dessa faser inte bryr sig ett skit om. Hur som helst. Livet består av faser, men alla reagerar olika på faserna, och i olika åldrar, och med olika utgång, och ingen bryr sig ett jävla skit om vilken fas man är i om man börjar pilla på snoppen eller börjar handla wu-tang braller.

Jag tänkte ta och berätta om mitt livs faser. Eller, sjävlklart så menar jag den allmänna uppfattningen om vad faser är enligt mig.
Som att bo provisoriskt permanent.

Jag föddes ganska tidigt en septemberdag 1987. Det var då jag gick igenom min första fas. Jag gick igenom den första av många återkommande "Chockfasen". Helt plötsligt tittade jag ut genom något väldigt mörkt hål, till något ljust och förskräckligt. Från ett ställe jag trivdes på, något jag kom att trivas på senare i mina dagar också, så hoppade jag, vad läkarna trodde men misstog sig, glatt ut ur mamma. Första tanken; "Fy fan vad äckligt, jag har precis varit inne i min mamma".
Jag bestämde mig genast för att göra precis som man ska göra. Suga tag i närmaste bröst och börja dricka något vidrigt, men det var det enda dom bjöd på då. Dessutom kom det att visa sig att jag var laktos intollerant, vilket förklarar de onödigt många läckor som skedde åt båda hållen.

Nästa fas jag genomled var förutom "flytta runt från säng till säng, vidare till nästa lägenhet och sjukhus och så vidare som alla bäbisar gör, något jag trivs med fortfarande", den helt onormala anala fasen. Jag kunde skita. Grattis! Jag tyckte om det.! Ännu bättre. Så, jag fortsatte med det resten av mitt fortfarande unga liv.

Nästa fas är lite diffus. Jag vet inte om jag började gå före jag pratade, eller om jag började prata före jag kunde stå och pissa, men hur som helst var den fasen ganska oviktig.
Det den går ut på är egentligen att jag äntligen kunde säga, ge mig mat, byt blöja, klipp mig, istället för att skrika en massa saker som dom korkade vuxna ändå inte förstod. Och det med att kunna stå och grejer, det blev bara ännu lättare att springa fort som fan nu från mamma och pappa då jag blev less, samt att jag nu kunde pissa på toaringen, och det var fullt acceptabelt.

Flyttfasen:
Mja, helt enkelt, vi flyttade till hus. Jag blev av med min tjejkompis som lurade mig att göra massa dumma saker och jag fick nya vänner. Något som jag självklart utnyttjade fullt ut. Som man gör med vänner. Lurade dom genom att byta häftiga hockeykort, blev lurad på värdelösa kort, spelade utebandy och tacklades, bodde framför min väns dator o.s.v. Jag insåg att med flytt kommer nya möjligheter. Sen bodde jag där i 16 år....

Skolstarten var en ny fas. Förutom dagis, dagmamma och lekis så var ju skolan något speciellt. Uttdrag ur en tidningsartikel när jag börjar ettan då en kompis till mig säger till tidningen "Det ska bli jätte kul och spännande". HA! SUCKER !
Lögnen var ett faktum och det visste vi alla innerst inne. Jag blev redan mobbad för jag var ca 0.79 lång. Ganska tanig, mörkhårig och hade en far som var grek. Rätt åt mig. Jag hade inte rätt att få känna mig dukitg. Fine låt gå, jag mådde väl ganska dåligt och sådär. Men livet är inte lätt och kommer aldrig att vara. Det lärde jag mig. Sen att jag var ruskigt duktig i skolan, började med en massa sporter och hade ett bra hem, så försvann det ganska fort i det att jag inte brydde mig och jag hade trots allt de vänner jag hade.
En tung fas, eftersom jag visste redan då att skolan skulle bli piss, något som alla iofs visste, och kom att veta senare.

Busigfasen:
Jag och min bästa vän kom att bli ökända inom pallar, tjuvplingar och spionerar kretsarna. Inget mer behövs sägas, vill inte bli anmäld så här i efterhand. Men vi var grymma, elaka och riktigt riktigt häftiga! No mercy!

Puberteten!
Hår på snoppen och överläppen, samtidigt som du lät som om du fått kalle anka inkörd i halsen. Livet var INTE lätt. Detta var förvisso den period då jag började växa, bli lite vältränad och faktiskt en aning populär, hur nu jag kan säga så om mig själv. Jag hade många vänner, jag fick mobbaren att sluta mobba mig och börja mobba andra istället, och jag köpte mina wu-tang braller!
Detta var en period då jag var cool, häftig och lite wild and crazy. Gick på regnbågen, hängde med andra wu-tang brallor, såg porr med polarna och var allmänt cool.
Musiken bestod av eminem, petter och markoolio.
East side you know!
Mothafucka!

Gymnasiet var den stora vändningen. Det var "Förändring, kärlek, lycka, plugg och inse att man blivit nästan vuxen fasen".
Började gymnasiet med en stor erfarenhet bland flickor. Jag hade varit tillsammans med denna tjej i en två veckor, varav en vecka var hon i grekland och var otrogen med min bästa kompis. Fine, jag orkade inte lägga energi på det utan fortsatte vara blå (brun) ögd och log vidare, gjorde slut och sa bye bye then. Så, med denna erfarenhet klev jag in på brudmagnetens land, samhälls! Finnig, dålig klädstil och ganska lejd klev jag in i klassrummet och började min karriär som "Jag vet inte vad jag vill göra resten av livet, därför går jag samhälls". Det tog ca 1 dag att inse att det här skulle bli jobbigt. 2 dagar att inse att fan vad kul med nytt folk, men det är så jävla spännt och ingen pratar med någon, 3 dagar att tycka att lärarna var helt okej, 4 dagar att börja känna sig varm i käderna, 5 dagar att inse att helgen skulle komma som en frälsning. 2 Veckor att börja flirta med en tjej, 6 veckor innan jag blev lyckligt tillsammans med en annan tjej.

Kärleksfasen.
Ja, alla som varit där vet. Allt går åt helvette. Du måste börja byta kläder, fixa håret, använda ansiktsmask, vara social, ha prestationsångest, smöra och fjäska för familj och släkt, lära sig massa rutiner o.s.v. Och det är bara dom saker man själv vill, sen allt som tanten vill... Mja, ni förstår vilket jobb.
Men trots detta var kärleken bra. Och jag måste säga att jag lyckades ganska bra eftersom det höll så länge som det gjorde. Jag gick aldrig igenom "göra slut, grina och knulla någon annan som hämnd fas". Den hade jag kanske gärna varit med om, fast å andra sidan var jag ju lycklig.
Nåja, den här fasen vet alla hur den går till, och livet rullar på.

Nu kom vi till den fasen då allt gick dåligt, ny flickvän, en dumpning som man ångrar sig att man gjorde i ca 100 år frammåt, och en massa jävla fester. Fester varje helg, när som helst, vars som helst. Innebandy på hög nivå gjorde att man alltid var borta, och då man inte var det festade man.
Ja, livet var en fest. Man går bara 3:an en gång, och man ska ta vara på detta. Nya "intima vänner", nya vanliga vänner och gamla vänner utbyttes ganska fort. Och mja, Man mår helt enkelt som bäst denna period.

Studenten.
Mja, det går väl att säga som så att om allt annat varit fest, så var det här ett rajvparty på en annan planet. Kommer väl inte ihåg så mycket av varken bal, student, veckan, och sen tyskland efter det. Och resten av sommaren föressten. Kommer inte ihåg så mycket alls av detta. Men kanske var lika bra, var nog inte så lycklig då, men hade helvetes roligt under korta perioder.

Lumpen.
ord överflödigt. Alla som läst bloggen vet hur det var. Och idag saknar jag det. Ironiskt, men sant. Det var äkta kärlek.

Jobb fasen är nu och den orkar jag inte gå in på.

Sen kommer en massa andra faser i livet, och när ajg sitter där. Saint Nikolaus Pojke 104, och skriver min biografi så ska jag berätta om faserna. Nu, nej, jag vet vad som kommer hända, men inte hur det kommer hända.

Så Nej! Det finns inga bestämda faser. Alla går igenom sina egna faser, med skillda föräldrar, drogproblem, kärleksbekymmer och hemska situationer då någon kommit på en att runka på toaletten. Men det är det, mina damer och herrar, som gör oss till dom vi är idag. Jag skiter i den anala fasen (någon som ser det jätte roliga sammanträffandet?!) och jag struntar i alla Freuds faser. Det är inte dom som säger vad vi är och vad vi ska göra, det är mobbningen, dom goda vännerna, pallandet av rabarber, ångesten över fel beslut och kärleken som gjort mig till den jag är idag. Skapat mina åsikter, tankar och principer. Jag föddes med en snopp och hjärna, jag lärde mig efter åren hur jag skulle använda dom... Med mer eller mindre sammarbete mellan dom.

Pain is temporary, glory is forever!
HAHAHAHAHAHA!!!!!! Den ovanliga violgubben har hittats för första gången på FEMTIO år i norrbotten. Hahaha!!! P4:as nyheter är världsklass! haha!

Touch And Go // Saint Nikolaus - Jag har ett stort huvud och ett mindre. Hur får man dom att sammarbeta?

2007-10-18 @ 13:35:06 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Happy endings!

"Ooooh darling, I love you love you still"

Hahaha ! P4 kan verkligen leverera bra musik ibland! Haha!

Så, över till livet då.
Jag har sjuuuuukt mycket att göra sjuuuukt mycket hela tiden. Har verkligen ingen tid över att göra "ingenting". Och vad har jag lärt mig av detta? Jo, fy fan vad skönt det är att leva just nu.
Jag satt och pratade med en av bästa vännerna igår. Patrik känns som en kopia av mig på många sätt. Igår var första gången jag kände att hela mitt nya liv, mitt "projekt", hade lyckats. Att börja om på ny kula. Lägenhet, jobb, bil, nytt innebandylag, "tjejbekymmersfri". Och, det känns verkligen bra.
Sitter och väntar på att datumen ska passera nu. Mycket att se fram emot.
Den 25:e är det lön!
Den 7:e november är det kryssning på finlandsfärjan.
Den 12:e november hoppas jag på finbesök.
Den 1:a januari hoppas jag att jag vaknar upp i fjällen nånstans.

"My emotions frozen in an icy lake
I couldnt feel them until the ice began to break"

Förutom att allting är väldigt bra just nu så är jag trött och sliten. Fortfarande sjuk och är i en period då man är less allt och inte uppskattar det man har och får. Allt detta blir värre av att jag inte vet någonting. Att jag går runt och dumförklarar mig själv genom att inte ta tag i saker och ting, säga saker och ting, göra saker och ting, höra saker och ting. Jag bara ignorerar det, ända tills det är försent. Och jag vet om det, och jag tror nog att alla förstår att jag vet det, men jag vet ju bara inte hur. Eller jag vet hur, men jag vill inte veta hur och varför. Och egentligen bryr jag mig inte, men då blir det ändå fel eftersom jag inte kunde bry mig mer. Jag tror bara att det löser sig.

Jag tror jag vill att det går på röven ordentligt.
Lättast så!

Laters!
Btw, have someone seen my brain? Ive lost it i think...

Pain is temporary, glory is forever!
I guess "our" time is over now!

Touch And Go // Saint Nikolaus - Friends are like toiletpaper. Always there when you need it and you can throw shit at them without hear complains!

2007-10-15 @ 10:24:22 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

R.I.P

I vanlig ordning tar man det tråkiga först, och sen det roliga. Jag tänker börja med något väldigt tråkigt och sorgligt. Igår, kring 09.00 avled en arbetskamrat till mig. En 2 barns pappa som älskade sina barn. Namn utelämnas eftersom jag inte är personen som ska tala om detta, men jag skänker en tanke till den avlidne, och en tanke till dennes släkt. Främst till barnen som stod sin far väldigt nära.
En kollaps, och han var borta. Ett svar på vad orsaken var får honom inte tillbaka, men svaret ger kanske oss en tankeställare. Var det jobbets fel? Var det hans livsstil? Var det bara helt enkelt ett stop av hjärtat, som faktiskt händer apropå ingenting.
Hur som helst har dagen bestått av minnesstund, prat med präster och folk och en dyster stämning på jobbet. Jag hade förmånen att känna denna oerhört positiva människa och han lämnar tydliga spår efter sig som visar att han varit här, och nu är borta.

"Oh when the saints"

För att inte bloggen ska få en extremt sorglig och dyster ton, ska jag försöka glädja mig själv genom att berätta lite om dom senaste dagarna. Tänkte stänga bort lite av det tråkiga, för min hjärna fungerar så, om jag får skriva av mig så slutar jag tänka tillfälligt, och det funkar såna här stunder.

Åkte på kurs i onsdags och torsdags. Något jag behövde eftersom jag ju inte är något som helst utbildad för det jobb jag håller på med. Kursens innehåll var lyftar, och nu får jag serva och besikta likos lyftar. Skit najs, kul och då känner jag äntligen att jag kan något. Sen igår började jag mixtra med basen, och nu sitter det en ful stor låda i bagageluckan och i den sitter en 12" dbs bas. Och jag är ganska lycklig att jag som extremt okunnig på allt som har med praktiska saker att göra, utom lyftar nu : ), lyckades lösa det själv, med smått hjälp innan av mer kunniga. Men själv gjorde jag det tillslut.
Och en annan trevlig sak är att jag lyckats vinna 2 biljetter till acusticum imorrn. Mycket trevligt, och jag hoppas en trevlig människa följer med, det skulle vara trevligt. Men en trevlig människa hade tydligen bokat upp sig, utan att berätta för mig, så den trevliga människan Ögren, blev den otrevliga människan Ögren, så, nu är jag på jakt efter en ny trevlig människa, det är ju otrevligt att gå själv och slänga upp två trevliga biljetter till en trevlig person som tar emot dom trevliga biljetterna. Risken är att den trevliga personen blir otrevlig, och det är ju inte trevligt.
Så, men trevlig fredag verkar det bli iaf.

"You remember when we used to sing chalala lala lala lalalalala!"

Det var bloggen för dagen, och mer finns inte att säga.

Pain is temporary, glory is forever!
Rest In Peace, I know you still laughing with me. Say hi to my grandfather!

Touch and Go // Saint Nikolaus - igår, klockan fem i 9 vaknade jag med ett ryck. Varför? Jag visste inte att han gått bort exakt den tiden. Jag hade försovit mig, men exakt den tiden vaknade jag. Vad är det som gör detta, skapar dom här situationerna, tajmar helt rätt. Vad? En magkänsla av oro?! Jag vet inte. Ta vara på vilan! Ta vara på livet!

2007-10-11 @ 14:56:36 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sjuk värld!

"Du är så lätt att tycka om"

Enligt min bank, efter många om och men, har deras hypersmarta dator som räknade ut allt på ca 2 millisekunder, fått fram slutresultatet av min budget. Vid varje månads slut kommer jag ha ca 1000 kronor kvar att leva för. Alltså, dom räknar då in mat, skor, kläder o.s.v. Så utöver alla deras utgifter, där det bland annat står att jag kommer lägga 500 kronor på skor varje månad, så har jag 1000 kronor kvar. Det är väl rimligt?
Det går väl att leva på?
Jag vet inte och jag tror inte jag kommer ha "endast" 1000 kronor över. Men, oväntade uppgifter kan komma när man minst anar det!

"Än ska jag säga"

Sitter som vanligt nu och fördriver tid på jobbet genom att läsa aftonbladet och expressen om lott. Kommer väl upp en ny nyhet varje halvtimma eller nått. Jaa, just ja, höll på att glömma det. Imorrn ska jag iväg till Lule för att gå på någon kurs. Kursen avslutas på onsdag med ett PROV!!! Hur längesen var det inte man gjorde ett prov? Nu måste jag kanske lyssna lite, kanske skriva ner det dom säger och lära mig om en massa lyftar av olika slag.
Kom dock på att prov gjorde jag för inte alltför längesen i lumpen, men vafan, inte samma sak. Eller lite, men ändå. Känns inte på samam sätt. Känns inte heller som prov i skolan. Det känns mer som "var där, lyssna och sen skiter dom egentligen i vad du får på provet". Jaja, ett steg på vägen att bli den hjälpmedelstekniker jag egentligen är !

"You take me everywhere I want to"

Jaha, ja..
Kanske man skulle ta och göra något åt det här då?
Mycket på schemat nu;
Fixa bilen, vänta på tapetseringen, fixa sista i lägenheten, kurs imorrn och onsdag, träningar, fixa mat hem, fixa bilen ännu mer, byta till vinterdäck, bli frisk, sluta ha så sjukt dåligt minne o.s.v.
Gillar dock att ha projekt, gillar inte att bara sitta och vänta.
Snart kommer vovven, ska bara lösa den där detaljen först!

Pain is temporary, glory is forever!
I have so much to do, and I wont make it. But still I spend my time with things that can wait. But some things cant wait to long. And I have no fucking idea what Im talking about now!

Touch And Go // Saint Nikolaus - Det är en tragisk värld vi lever i. Depressionen sätter sina spår, lyssna inte så mycket på radion. Ni kommer bli som mig!

~Next Chapter~

Måste bara få säga det. Om jag är väldigt otrevlig, extra bitter och allmänt dryg, så har jag bara börjat få ännu mer insikt om vad det är för galen värld vi lever i.
Vi skjuter tonåringar, vi spenderar miljontals kronor på ingenting, vi intresserar oss i om brittan har trosor eller inte, vi skjuter munkar, vi mobbar handikappade, vi våldtar och filmar småbarn, vi lurar folk på miljoner, vi äter av våra egna kroppsdelar, vi dödar för hudfärg, är otrogna som aldrig förr och sen kan jag säkert ta upp en rad till sjuka saker jag läst om bara idag.
Är vi bara helt sjuka i huvudet våran ras, eller är det världen som gjort oss galna? Tror inte träden som bodde här före oss har gjort så att vi vill äta av våran egen röv?
Well, jag råder er alla att ta tag i era liv och inse att det här funkar inte.

"mad mad world"

Pain is temporary, glory is forever!
Not for a 8 year old boy that have been raped!

Touch And Go // Saint Nikolaus - The one that will make the world to a better world!

2007-10-08 @ 15:17:19 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lycka

"Om jag får göra det långsamt"

Det var tydligen ingen som svarade på frågan igår, så misstänker att det inte finns något fusk, får se till att lösa det den hårda vägen.
Hårt mot hårt!

"Knock knock knocking on heavens door"

Värst vad folk firar saker. Halvår tillsammans hit och dit, födelsedagar och vinster av olika slag. Jag vill också fira, nog för att jag firade min födelsedag för inte alltför längesen, men jag vill fira något alldeles speciellt. Jag vill fira för den 3 e oktober!
Oktober har alltid varit en speciell månad, och den 3 e har alltid varit speciell för mig!

Oktober är speciell för att det är precis den månad som kommer efter månaden då jag fyller år. Och eftersom jag fyller år så sent i september, kommer oktober ganska snabbt. Men ändå lagomt till att man hinner leka sönder alla presenter, bli besviken för att man inte fick det man ville ha, och precis för att lönen ska ha tagit slut. Oktober förknippas även med mörker, kyla, höst och när löven faller till marken och dör. Oktober känns bara som en månad som kommer efter det där bra. Efter den perfekta sommaren, helgerna när man gick i shorts till krogen, badbraller och beachvolley. Sen kommer Oktober, långkallingar, pälsen på jackan och skoköp inför vintern.

Men, 3 e oktober är och förblir något som jag förknippar med något positivt också. Trots att det inte i längden var positivt, men den tredje oktober, för... ehrm, en, två tre.... fyra?! år sen.. Kan det vara så länge? iaf. ettan på backa, träffade jag min första riktiga flickvän. Något som, som sagt, var fint och vackert i början. Sen kanske jag har förbarmat denna dag, men den dagen för några år sen var jag glad.

Idag är jag glad. Trots att pengarna är slut, helgen gick dåligt, skorna är kvar sen förra året och shortsen ligger i garderoben och väntar på nästa sommar så ser jag ändå ljuset i detta mörker. Idag ringde jag banken, i veckan har innebandyn börjat gå bra, idag har jobbet gått bra, i veckan fick jag fast jobb, lägenheten är städad och diskad och tvättad, trasan i stan har trådgardiner, datorn behöver jag inte och jag håller på att varva guitar hero 2 på "Hard Nivån". Livet är fint. Och framför allt, vad gör en gladare än att längta till något?

Att inse att saknad och längtan inte kan existera om man får allt man vill ha, att alltid ha det man vill ha och alltid vara nära dom man vill vara nära. Tänk, vad skönt att längta, se fram emot något och hoppas. Det är ju det bästa i livet. Det är då man är lycklig. När man fått det, då måste man söka nytt. När man vet att man har något, måste man ha något mer. Det är längtan mina damer och herrar som är det bästa här i livet. Vad vore livet omm an inte såg fram emot något?

Jag längtar nu, jag hoppas nu och jag ser fram emot något nu. Vad än utgången blir, är jag lycklig nu, och vad spelar det för roll? Jag söker bara något nytt sen. En ny bil, ett nytt lån, en större lägenhet, ett annat jobb, en annan sport, ett annat tv spel, vad som helst. Vad är begränsningen? Små saker gör även att man längtar. Jag längtar efter mina trådgardiner för 180 spänn. Vad är det för kostnad när man köper ett tvspel för 900 kronor? Och ändå är man lika lycklig, trots olikheterna!
Jag längtar efter mycket. Framför allt till det jag aldrig får, det jag aldrig vet, det jag aldrig får uppleva eller känna. Jag längtar så fruktansvärt mycket att jag är glad!
Glad och lycklig!
Vad är bättre?

"I wish you were here"

Ha en bra dag i eran lyckliga värld folk. Kom ihåg att lycka bara varar en kort stund, så se till att ta vara på den. Jag ska vara lycklig idag, om det så blir den sista dagen, så är jag lycklig över att jag får vara lycklig en sista dag!

Pain is temporary, so is happiness!
the Pursuit of happiness is better than happiness!?

Touch And Go // Saint Nikolaus - Det blir min sista lyckliga dag, och jag är lycklig!

2007-10-03 @ 13:55:21 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Help me!

Ingen som kan fusket till städning, diskning och tvättning?
Igår kväll/natt hade jag behövt det.
Idag efter jobbet kommer jag behöva det.
Glad för svar snarast!

Pain is temporary, glory is forever!
You cant change it now, you have past the "best before date"!

Touch And Go // Saint Nikolaus - And I keep spinning, and spinning, and spinning... And more spinning!

2007-10-02 @ 08:02:34 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ilska!

"all that bullshit you talk might work a lot
but it's not gonna work today"

Igår spelade jag match med div 4 laget. Jag kanske gjorde min livs match. Och trots att jag kräktes efter, trots att jag inte hade en sekunds ork kvar, trots att jag sov hela vägen från arvidsjaur i bilen, och sov mellan halv 6 igår kväll till halv 7 i morse, och trots att min kropp idag säger "sök hjälp för helvette", och trots att jag fortfarande är sjuk, så känns det bra. Tror jag ska lägga ner div 2 och ha roligt i div 4 istället.
Känns dock inte som min helvetes svacka har släppt...

"dont turn it up"

I övrigt, helgen bestod av fest fredag lördag. Båda kvällarna lugnt. Fredag slutade ju trevligt och väldigt mysigt. Lördag slutade i ilska, bitterhet och hopplöshet.
Jag blev så arg så jag bestämde mig helt enkelt för att göra något åt det.
I vanliga fall då jag blir arg på folk tar jag ut aggressionen genom att svära några ramsor för mig själv, tycka att personen är en idiot och sen lämna det och förhoppningsvis glömma det till nästa gång jag träffar personen.
I Lördags natt när jag traskade hem bestämde jag mig för att fortsätta vara arg. Allting hade gått dåligt den kvällen. Verkligen allting, och utan att gå in på detaljer så bestämde jag mig för att en liten del av ilskan skulle jag spara till dan efter. Och dagen där efter. Och fortfarande.
Så, idag är jag arg på en person, och det är inte ofta. Kan inte komma ihåg senast jag var arg på en person på riktigt, arg så att jag nästa gång träffar personen kommer säga, det min kropp säger till mig idag, "Sök hjälp för helvette".
Sen fick personen ´mig att tänka lite också. Och inse att nu får det vara nog. Om det är så som personen säger, att situationen och jag är som personen sa, då ligger det helvetes dåligt till för mig. Nog för att personen inte var rätt person att säga det, nog för att personen redan gjort mig arg innan, och nog för att personen har så jävla fel, så insåg jag ändå att, fan, nu lägger jag ner den här skiten.
Och fortsätter vara arg i sinne.
Dock, en sak jag tänkt på också är att man kan vara arg på en sak utan att det ska gå ut över andra saker. Nu känner jag mig bara glad och jag känner mig på bra humör.
Trots min inneliggande ilska.

"Wake up call"

Så, inget mer att säga idag. Allt går som relativt dåligt, och jag måste styra upp det. Måste ha pengar, måste bli frisk och måste göra så många mer saker.
Men, allt tar sin tid, och jag tänker ta min tid.
Take care!
Ciao bello!

Pain is temporary, glory is forever!
Dont you know that?

Touch And Go // Saint Nikolaus - You played with my heart. Now its time for me!

2007-10-01 @ 13:27:21 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Blogg läsande för folk med fritid!

2007-09-27 @ 10:06:02 Permalink My life Kommentarer (1) Trackbacks ()

Saint Nikolaus

Nikolaus (grekiska Νικολαος), född cirka 280 i Patara (senare Arsinoe), Lykien, död 6 december 343 i Myra, Lykien, var biskop av Myra i nuvarande Turkiet och helgon med festdag 6 december, Rysslands och Greklands skyddshelgon.

Enligt legenden fick Nikolaus som biskop upp ögonen för tre unga jungfrur. Deras far hade förlorat hela sin förmögenhet, och nu hotades de av att förbli ogifta, eller av i värsta fall prostitution, eftersom fadern inte kunde betala deras hemgift. Nikolaus kastade då nattetid in tre säckar med guld till de unga flickorna, och de hade då tacksamma fått sin hemgift. Av Nikolaus givmildhet har sedan utvecklats våra tiders jultomte.

Från Myra utbredde sig kulten under 500-talet över hela det bysantinska riket och kan beläggas i Italien på 800-talet, i Tyskland på 900-talet och i Frankrike och England på 1000-talet. Helgonets reliker fördes 1087 av italienska köpmän från Myra till Bari i Syditalien, där kulten fick ett nytt centrum.

Bruket att ge barnen gåvor på helgonets dag 6 december kan påvisas i Centraleuropa sedan 1200-talet och är alltjämt vanligt i katolska områden. I New York knöts den nederländska koloninins Sinterklaas till julen. Så blev han den anglosaxiske "Santa Claus" och ingår som en komponent i den svenska jultomten (i kombination med den nordiska tomtegestalten).

2007-09-27 @ 09:49:25 Permalink My life Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vandrar vidare

"Jolene Im begging of you, please dont take my man"

Många tankar och känslor som slagit mig på näsan under de senaste veckorna. Mycket helt orelevant, men samtidigt mycket vettigt. En av de ovettiga sakerna är ett ämne jag diskuterade igår med några vänner.
Jag jobbar ju lite överallt. Mest är det ju på lasarettet, men dom gånger jag har lite att göra åker jag ut och gör jobb lite överallt annars. Hamnade på rättpsyk nu i veckan en sväng, skulle upp med hyllor och grejjer. När man går där och möter patienter så kan jag inte undgå att undra. Varför är dom där? Och sen ser man på människan och gör en bedömning. Han har säkert våldtagit nån. Den där är pedofil. Den där snubben är mördare och hojn där är bara helt störd i hjärnan. Men tänk så fel man kan ha ibland. Visst ser man ibland på personer, men man kan lika gärna tro att en vanlig chill snubbe som råkat ramla in i ett rån, skulle kunna vara pedofil. Och den skillnaden är inte så bara...

"Dont walk away"

En annan sak som jag funderade på efter att jag lyssnat lite på en låt är varför det alltid är så stelt i hissarna? Man står tyst, fipplar upp telefonen och låtsas att man fått ett jätte jätte viktigt sms. eller så står man och studerar sin skor och allmänt känner sig obekväm. Tragiskt enligt mig, det måste bli en revolution. "Börja prata" eller nått liknande. Alla människor är inte stumma, så ge folk en chans att prata. Även om det bara handlar om 30 sek i en hiss. Det är mer pinsamt att fippla med coop kvittot än att säga hej och åtmistonde låtsas att man är intresserad av något..
Ja, vad vet jag. Jag är inte bättre själv!

"Come feed the rain, couse Im thursty for your love"

Nä, ska väl försöka göra nått.
Miss old times!
Miss good times!
Miss the thing that you call "That".

Pain is temporary, glory is forever!
Does feelings ever change to something better?

Touch And Go // Saint Nikolaus - EM, Here we come!

2007-09-09 @ 19:14:24 Permalink My life Kommentarer (1) Trackbacks ()

Recreate

"I will never recover from this
I will never believe in this again
I can never go back to the way I used to be before this started"

Jobb idag då, kändes förvånandsvärt bra. Jag vaknade och steg upp. Vandrade runt i huset i förtvivlan, ångrade mig bittert. Somnade i fåtöljen, sen iväg. Och där borta är det helt perfekt. Dagen går fort, kul jobb, kul folk och relativt slött/relativt högt tempo. Kan dock inte säga att det är skönare än att vara ledig, men planer kräver pengar, för att få pengar krävs jobb. För att få jobb krävs allt annat än utbildning.

"How do you do it?
You're my heroine"

jag vet som inte vad jag ska ta upp. Idag, igår, och imorrn och gud vet hur länge frammåt kommer världen vara lite uppsnurrad. Tankar jag aldrig tänkt tidigare dyker upp, fast jag egentligen inte har tyckt så förut. Ord jag aldrig sagt förr sägs, och menas när dom inte ska menas och tvärtom. Jag ljuger om jag säger att jag inte tycker om situationen, jag tycker faktiskt om den. Jag vet vad jag vill, vad jag känner och hur jag mår. Jag vet exakt vart jag står till saker och ting. Det är inte en situation där jag tycker jag vill vara, men det är en situation jag behövde. För att inse.
Titta, inget negativt, och jag ljuger heller inte. Det är bra det här. Bra för mig. Dessutom får jag chansen att komma bort från allt och alla. Hatar avkapade avslut. Folk flyttar, och jag vill ha förberett mig på det. Vill inte spendera varje vaken timme med varje människa som flyttar, vill sitta hemma lite, veta och känna att dom flyttar, för att sen när dom väl gör det, vara beredd på det och ta det för vad det är. Världen går inte under.
På andra sätt är det dåligt, och rent av värdelöst, men, vad är inte livet. Livet är ju precis det. Dåligt, och i vissa fall rent av värdelöst. Man får ta vara på tillfällena då det bara är dåligt helt enkelt : )
I live to be a positive person!
Nu lät det som jag hade HIV!

"I've sailed off to sea
I'm not coming back"

And I keep on sailing, sail sail sail. Maybe I find my port, maybe Im not doing it. But I love the sea, the oceans, the water. Ive always loved it. So Ill keep on doing the thing I love, and one day I find my favourite port and never leave it. Just like my father did!

"lose another day here
lose another year here"

Pain is temporary, glory is forever!
Wie is the perfect place, girl, friend, toy, pet, sport, trip and everything. Its perfect!

Touch And Go // Saint Nikolaus - You can only find Wie ones a lifetime. Make sure it is Wie!

2007-08-15 @ 19:15:48 Permalink My life Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg

nikolaustlarsson

En blogg om mig, och bara mig själv!