R.I.P
I vanlig ordning tar man det tråkiga först, och sen det roliga. Jag tänker börja med något väldigt tråkigt och sorgligt. Igår, kring 09.00 avled en arbetskamrat till mig. En 2 barns pappa som älskade sina barn. Namn utelämnas eftersom jag inte är personen som ska tala om detta, men jag skänker en tanke till den avlidne, och en tanke till dennes släkt. Främst till barnen som stod sin far väldigt nära.
En kollaps, och han var borta. Ett svar på vad orsaken var får honom inte tillbaka, men svaret ger kanske oss en tankeställare. Var det jobbets fel? Var det hans livsstil? Var det bara helt enkelt ett stop av hjärtat, som faktiskt händer apropå ingenting.
Hur som helst har dagen bestått av minnesstund, prat med präster och folk och en dyster stämning på jobbet. Jag hade förmånen att känna denna oerhört positiva människa och han lämnar tydliga spår efter sig som visar att han varit här, och nu är borta.
"Oh when the saints"
För att inte bloggen ska få en extremt sorglig och dyster ton, ska jag försöka glädja mig själv genom att berätta lite om dom senaste dagarna. Tänkte stänga bort lite av det tråkiga, för min hjärna fungerar så, om jag får skriva av mig så slutar jag tänka tillfälligt, och det funkar såna här stunder.
Åkte på kurs i onsdags och torsdags. Något jag behövde eftersom jag ju inte är något som helst utbildad för det jobb jag håller på med. Kursens innehåll var lyftar, och nu får jag serva och besikta likos lyftar. Skit najs, kul och då känner jag äntligen att jag kan något. Sen igår började jag mixtra med basen, och nu sitter det en ful stor låda i bagageluckan och i den sitter en 12" dbs bas. Och jag är ganska lycklig att jag som extremt okunnig på allt som har med praktiska saker att göra, utom lyftar nu : ), lyckades lösa det själv, med smått hjälp innan av mer kunniga. Men själv gjorde jag det tillslut.
Och en annan trevlig sak är att jag lyckats vinna 2 biljetter till acusticum imorrn. Mycket trevligt, och jag hoppas en trevlig människa följer med, det skulle vara trevligt. Men en trevlig människa hade tydligen bokat upp sig, utan att berätta för mig, så den trevliga människan Ögren, blev den otrevliga människan Ögren, så, nu är jag på jakt efter en ny trevlig människa, det är ju otrevligt att gå själv och slänga upp två trevliga biljetter till en trevlig person som tar emot dom trevliga biljetterna. Risken är att den trevliga personen blir otrevlig, och det är ju inte trevligt.
Så, men trevlig fredag verkar det bli iaf.
"You remember when we used to sing chalala lala lala lalalalala!"
Det var bloggen för dagen, och mer finns inte att säga.
Pain is temporary, glory is forever!
Rest In Peace, I know you still laughing with me. Say hi to my grandfather!
Touch and Go // Saint Nikolaus - igår, klockan fem i 9 vaknade jag med ett ryck. Varför? Jag visste inte att han gått bort exakt den tiden. Jag hade försovit mig, men exakt den tiden vaknade jag. Vad är det som gör detta, skapar dom här situationerna, tajmar helt rätt. Vad? En magkänsla av oro?! Jag vet inte. Ta vara på vilan! Ta vara på livet!
En kollaps, och han var borta. Ett svar på vad orsaken var får honom inte tillbaka, men svaret ger kanske oss en tankeställare. Var det jobbets fel? Var det hans livsstil? Var det bara helt enkelt ett stop av hjärtat, som faktiskt händer apropå ingenting.
Hur som helst har dagen bestått av minnesstund, prat med präster och folk och en dyster stämning på jobbet. Jag hade förmånen att känna denna oerhört positiva människa och han lämnar tydliga spår efter sig som visar att han varit här, och nu är borta.
"Oh when the saints"
För att inte bloggen ska få en extremt sorglig och dyster ton, ska jag försöka glädja mig själv genom att berätta lite om dom senaste dagarna. Tänkte stänga bort lite av det tråkiga, för min hjärna fungerar så, om jag får skriva av mig så slutar jag tänka tillfälligt, och det funkar såna här stunder.
Åkte på kurs i onsdags och torsdags. Något jag behövde eftersom jag ju inte är något som helst utbildad för det jobb jag håller på med. Kursens innehåll var lyftar, och nu får jag serva och besikta likos lyftar. Skit najs, kul och då känner jag äntligen att jag kan något. Sen igår började jag mixtra med basen, och nu sitter det en ful stor låda i bagageluckan och i den sitter en 12" dbs bas. Och jag är ganska lycklig att jag som extremt okunnig på allt som har med praktiska saker att göra, utom lyftar nu : ), lyckades lösa det själv, med smått hjälp innan av mer kunniga. Men själv gjorde jag det tillslut.
Och en annan trevlig sak är att jag lyckats vinna 2 biljetter till acusticum imorrn. Mycket trevligt, och jag hoppas en trevlig människa följer med, det skulle vara trevligt. Men en trevlig människa hade tydligen bokat upp sig, utan att berätta för mig, så den trevliga människan Ögren, blev den otrevliga människan Ögren, så, nu är jag på jakt efter en ny trevlig människa, det är ju otrevligt att gå själv och slänga upp två trevliga biljetter till en trevlig person som tar emot dom trevliga biljetterna. Risken är att den trevliga personen blir otrevlig, och det är ju inte trevligt.
Så, men trevlig fredag verkar det bli iaf.
"You remember when we used to sing chalala lala lala lalalalala!"
Det var bloggen för dagen, och mer finns inte att säga.
Pain is temporary, glory is forever!
Rest In Peace, I know you still laughing with me. Say hi to my grandfather!
Touch and Go // Saint Nikolaus - igår, klockan fem i 9 vaknade jag med ett ryck. Varför? Jag visste inte att han gått bort exakt den tiden. Jag hade försovit mig, men exakt den tiden vaknade jag. Vad är det som gör detta, skapar dom här situationerna, tajmar helt rätt. Vad? En magkänsla av oro?! Jag vet inte. Ta vara på vilan! Ta vara på livet!
Kommentarer
Trackback