Att ljuga eller inte ljuga
det är frågan.
"Sweeet miss blue"
Mja, alla har vi någon gång ljugit. Det är ett faktum. Trots att vi idag säger att det är fel, så gör vi det hela tiden ändå. Vi ljuger för oss själva och för andra, av syftet att rädda oss själva eller att inte såra andra. Eller kanske rent för att såra andra.
Hur som helst. Är det rätt att göra detta?
Om min tjej varit otrogen, ska hon säga det då, eller ska hon helt enkelt inte säga det och rulla på som vanligt. Jag märker inget, men det känns som allting är bra ändå? Man kanske gifter sig och dör tillsammans. Men hon har ändå gjort fel. Och frågan är egentligen om det är fel eller inte, men det kan diskuteras en annan gång.
Men då om min kusin, 4 år gammal, kommer till mig och visar upp sin teckning till mig. Självklart ritar hon jävligt fult och hon visar sitt hus, som mest ser ut som en slarvigt rullad bunt med snöre. Ska jag säga åt henne att det är det fulaste jag sett, eller ska jag ljuga och säga att det är fint?
Och, om jag testat att röka hasch en gång för 5 år sen. Ska jag säga det till mamma då, eller behöver hon inget veta? Jag gör henne orolig om jag säger att jag har gjort det, men samtidigt eftersom jag inte gjort det efter detta så spelar det väl ingen roll?
Bör nämnas att dessa exempel inte stämmer in på verkligheten, dom är tagna ur luften.
Vissa är dåliga på att ljuga, andra bättre. Jag är nog en dålig lögnare om jag ska ljuga för mig själv och för andra, men jag är nog jävligt lätt att lura.
Men fortfarande, fast vi är dåliga på att ljuga, gör vi det ständigt. Och en lögn är en lögn. Spelar ingen roll om den är stor eller liten, obetydlig eller världsomfattande, det är en lögn.
Så, eftersom vi alla ljuger lite då och då, så måste det finnas någon fördel med att vara bra på det. Man kanske skulle lära sig lite knep. Kanske utöva det oftare.
Bör dock påpekas att jag har kommit fram till att jag är sjukt dålig på att ljuga.
Exempel på detta är då min mor frågar mig något rakt på. Utan att börja omvägar och bla bla bla, för det går alltid att dra sig ur. Men då hon frågar mig något rakt på, finns det nog inget värre.
Svaren är antingen jävligt korta och sanna, eller så blir det en "Men det spelar ingen roll, hade jag vetat hade jag sagt det till dig, låt mig få lösa det här först så får vi se sen"... And so on.
Jag måste fundera på det där ett tag alltså. Eller, jag vet redan svaret. Det är inte okey att ljuga, men vi gör det ändå. Och jag hatar det.
Jag ska inte låta mig luras!
Och jag ska inte luras!
"y0 pretty ladies around the world, got a wierd thing to show you"
Pain is temporary, glory is forever!
Im a good person. But Im not perfect, thats why I allow myself to make misstakes!
Touch And Go // Saint Nikolaus - close to perfect. No... maybe I am fucking perfect!
"Sweeet miss blue"
Mja, alla har vi någon gång ljugit. Det är ett faktum. Trots att vi idag säger att det är fel, så gör vi det hela tiden ändå. Vi ljuger för oss själva och för andra, av syftet att rädda oss själva eller att inte såra andra. Eller kanske rent för att såra andra.
Hur som helst. Är det rätt att göra detta?
Om min tjej varit otrogen, ska hon säga det då, eller ska hon helt enkelt inte säga det och rulla på som vanligt. Jag märker inget, men det känns som allting är bra ändå? Man kanske gifter sig och dör tillsammans. Men hon har ändå gjort fel. Och frågan är egentligen om det är fel eller inte, men det kan diskuteras en annan gång.
Men då om min kusin, 4 år gammal, kommer till mig och visar upp sin teckning till mig. Självklart ritar hon jävligt fult och hon visar sitt hus, som mest ser ut som en slarvigt rullad bunt med snöre. Ska jag säga åt henne att det är det fulaste jag sett, eller ska jag ljuga och säga att det är fint?
Och, om jag testat att röka hasch en gång för 5 år sen. Ska jag säga det till mamma då, eller behöver hon inget veta? Jag gör henne orolig om jag säger att jag har gjort det, men samtidigt eftersom jag inte gjort det efter detta så spelar det väl ingen roll?
Bör nämnas att dessa exempel inte stämmer in på verkligheten, dom är tagna ur luften.
Vissa är dåliga på att ljuga, andra bättre. Jag är nog en dålig lögnare om jag ska ljuga för mig själv och för andra, men jag är nog jävligt lätt att lura.
Men fortfarande, fast vi är dåliga på att ljuga, gör vi det ständigt. Och en lögn är en lögn. Spelar ingen roll om den är stor eller liten, obetydlig eller världsomfattande, det är en lögn.
Så, eftersom vi alla ljuger lite då och då, så måste det finnas någon fördel med att vara bra på det. Man kanske skulle lära sig lite knep. Kanske utöva det oftare.
Bör dock påpekas att jag har kommit fram till att jag är sjukt dålig på att ljuga.
Exempel på detta är då min mor frågar mig något rakt på. Utan att börja omvägar och bla bla bla, för det går alltid att dra sig ur. Men då hon frågar mig något rakt på, finns det nog inget värre.
Svaren är antingen jävligt korta och sanna, eller så blir det en "Men det spelar ingen roll, hade jag vetat hade jag sagt det till dig, låt mig få lösa det här först så får vi se sen"... And so on.
Jag måste fundera på det där ett tag alltså. Eller, jag vet redan svaret. Det är inte okey att ljuga, men vi gör det ändå. Och jag hatar det.
Jag ska inte låta mig luras!
Och jag ska inte luras!
"y0 pretty ladies around the world, got a wierd thing to show you"
Pain is temporary, glory is forever!
Im a good person. But Im not perfect, thats why I allow myself to make misstakes!
Touch And Go // Saint Nikolaus - close to perfect. No... maybe I am fucking perfect!
Kommentarer
Trackback