nikolaustlarsson

Söndagsångest!
Dock, nu ska jag inte klaga mer. Det som fick mig att bestämma mig var att jag vet att jag skulle ha gjort det här även om jag fick chansen att inte göra det. Den stora saker som fått mig att vilja sluta har varit att mitt civila liv raserades. Jag såg och kände hur allting bara rasade runt mig och jag kunde inte stoppa det. Skillnaden nu är att det har rasat. Jag har inte längre lika mycket att förlora. Jag har accepterat läget och jag har anpassat mig.
Inga mer klagomål!

Det jag dock kan klaga på är mitt tillstånd idag. JEASES vad jag inte har mått bra. Gårdagen var lyckad fram tills då den misslyckades, där på max någongång. Egentligen hade den ju barkat innan genom vissa mindre lyckade konversationer, men den barkade fysiskt senare. Mitt maxbesök tillbringades största delen utanför max. Idag har jag inte bara mått bra heller.

Dags att fika. Det är inte varje dag nu för tiden man vågar gå och fika utan att riskera att bli ägd på ett eller annat sätt, men jag ska göra ett försök nu igen. Sen iväg med bussen. Längtar så!
Ska göra en lista med alla positiva saker med lumpen, nångång...

She smells like angels ought to smell

"I break down everytime I do"

Pain is temporary, glory is forever!
Am I the only one who really hate to become a name? Im no name! Im unnamed!

Touch And Go // Saint Nikolaus - The problem is that you still are my dreamgirl. I have many dreams!

Sätter mig här nu en sen lördag natt/söndag morgon. Har egentligen inget vettigt att dela med mig av.
Tänkte kort berätta om mitt jullov. Ett jullov som kan vara det mest ångestfyllda, men ändå ett av de bästa!

Jullovet började med att man fick en korpralsstämpel. Soldat Larsson blev Korpral Larsson. Lämnade Boden med ett leende på läpparna och önskade att jag aldrig skulle behöva kliva in i denna stad/by/håla. Inne i mitt inre visste jag att jag skulle komma tillbaka. Att jag ville hoppa av lumpen var inte något nytt för folk, att jag däremot skulle komma tillbaka dit är något jag förträngde. Redan innan jag fick mitt lov hade jag ångest. Jag visste att jag inte ville dit när väl söndagen kom. Söndagen den 7 Januari 2007, klockan 23.15.

Nu är min klocka 02.35 och jag vet att det är söndag. Jag har accepterat att jag ska tillbaka. Jag ska ha mina värsta veckor fysiskt och psykiskt i mitt liv. Det som fick mig att inte hoppa av var bland annat min envishet, min vilja att slutföra det jag börjat.
Många andra faktorer gjorde att jag var tvungen att forstätta. Hemma kan jag inte vara. Jag har inget nu, inget jobb, ingen skola och inga vänner att spendera dagarna med. Alla gör något annat.
En annan faktor var mina vänner där borta. Alla planer efter muck. Tatueringen och känslan efter. Efter det här kommer jag veta vad jag går för och jag kommer veta vad jag vill göra med mitt liv de närmaste 2 åren i alla fall.

Jullovet i sig har varit helt perfekt. Träffat människor jag sällan träffar. Träffat människor jag vill träffa. Lärt känna nytt folk både på gott och ont. Väldigt mycket på gott! Väldigt mycket fest redan från första helgen, och idag avslutade jag denna period genom att vara ute på pentryt, inge folk och inte så mycket alkohol. För mig funkade det faktiskt, tro det eller ej.

Jag hade ett jättebra nyår också. Jag vill dock tacka Henrik. Henrik är den som fått mitt jullov att lysa när det varit som jobbigast. Han har varit här drygt en vecka nu och sovit i min bäddsoffa. Varit med vart jag än gått och jag har gått dit han har gått. Alla dessa kvällar då vi inte gjort annat än sett film och tagit en låååång promenad mitt i natten till shell för att ta en korv. Varit oerhört värdefullt och jag har verkligen inte sovit bort mitt lov. Snarare har jag sovit för lite, men lovet har kännts mycket mycket längre.

Jag ska snart lägga mig. Ringa i alla fall ett telefonsamtal till väl valda personer. Jag vill hinna med så mycket mer innan jag åker tillbaka. Man får inte alltid som man vill, men man kan alltid göra det bästa av situationen.

Hoppas verkligen att julen och veckorna kring julen varit underbara för alla. Att ta ett par veckor och göra precis det man vill är oerhört värt. Jag åker tillbaka till ett ställe där jag inte har en åsikt. Jag har ingen egen vilja och jag har bara 6 personer att ta hand om. Att bestämma över och beordra en massa tråkiga och helt meningslösa sysslor. Jag har nu i alla fall fått leva livet ett par veckor och haft en kort period av nästan fullständig lycka. En lycka som endast är kortvarig, och som slutar här, men som ändå har varit. Jag har inte tänkt så mkt, och jag har verkligen tagit tag i saker jag vet att jag aldrig skulle kunnat 2006. Så, denna sista dag på lovet för många, ta tag i saker nu. Gör det som känns rätt och ta vara på tiden.
Min tid tar slut 23.15

Jag är bra på att lura mig själv.

Pain is temporary, glory is forever!
If I could have a little bit of luck, I would use it and be a hero, a king, a better man!

Touch And Go // Saint Nikolaus - This CD really sucks, but fuck yeah, I can dance anyway!

Jaha, året började ju mer eller mindre bra. Jag vet inte hur jag ska klara av det här. Redan ordentlig huvudvärk och en smått ohygienisk tillvaro. Kan vara för att jag är sjuk och lat, eller så stör det här med 07 mig. Att en kväll kan göra att folk glömmer ett helt år. Jag vet dock att det här kommer bli det bästa året någonsin, och att jag inte får den här chansen jag kommer få i år, någonsin igen.
Det är verkligen så. Det här året kommer förändra mitt liv, kommer avgöra mitt liv.

När jag muckar kommer allting att stå öppet för mig. Jag kommer kunna söka jobb i Piteå. Jag kommer kunna söka skola någonstans. Jag kommer kunna vara hemma och göra ingenting. jag kommer kunna göra utlandstjänst om jag vill. Jag kommer kunna resa till Grekland och bo där i ett år. Jag kommer kunna göra precis vad jag vill, men vad vill jag göra?

Jag vet egentligen vad jag vill göra. Jag vill göra det som känns bäst för stunden. Det jag tror kommer få mig att inse vad mitt liv går ut på och vad jag vill säga till mina barnbarn när jag är 80 år.
För mig ligger utlandstjänst eller resa till Grekland närmast hjärtat då.
But do I got the balls to do that?

07 I övrigt kommer innebära mycket för min personliga utveckling. Lumpen är något jag inte vill göra, men har tvingats till att göra. Det kommer bli en psykisk utmaning. Inte bara för att det är psykiskt och fysiskt där, men även för att allt det jag vill göra i det civila kan jag mer eller mindre glömma. En helg då och då, ett lov då och då, det är inte nog för att ha ett civilt liv. Men samtidigt, jag kommer inte vara kvar efter lumpen förmodligen, så varför skaffa sig ett liv?

Finns inte mycket mer att säga. Just nu blir det att ta tag i lite saker. Få saker precis som jag vill ha dom så jag inte behöver vakna en morgon med en överasskning som jag inte kan bli av med. Eller snarare, att jag inser en dag för sent att jag inte ville vara med om det här. Gäller bara att ta tag i det. Just det, ta tag i det. Det där jobbiga.

Ett tack bara till Henrik som förgyllt min senaste vecka lite extra. Ett tack till alla andra vänner som orkar stå ut med att jag lever ett liv jag inte alltid vill leva. Ett tack även till de som tycker att jag är en idiot men som inte säger det hela tiden!

Pain is temporary, glory is forever!
Ballhold!

Touch And Go // Saint Nikolaus - With a little bit of unluck!