Blödig
På bussen ner till Sundsvall hamnade jag framför Finding Neverland med Johnny Depp. Av någon anledning blev jag jätte blödig och värsta snyftig, nej, inga tårar jag är fortfarande man, men lite sådär pirr i magen. Man tycker ju att man är skithård med lumpen och alla balla polare man har och en massa saker, men jag tror fan att under den där ytan, som jag nästan hoppas finns ändå, så är man lite beroende av uppskattning och skit.
Jag menar, jag kanske är helt dum i huvudet, men ibland har man önskat att man brytit en arm eller fått ett skott i magen eller något sånt så folk tycker lite synd om en. Så folk gör saker för en utan att man ska behöva göra gentjänster. Att folk bara saknar en eller nått sånt.
Jag vet inte, ibland kanske alla bara behöver lite extra uppskattning.
"Silent night, for the rest of my life"
Bara hemma en liten stund för att lämna packningen nu, så har alldeles för lite tid.
Men take care och hör av er till en blödig liten pojke ; P
Pain is temporary, glory is forever!
A tear for you, and now you heard it. It wasnt fake!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Military are for pussies that are afraid of the real life... Im a fucking pussy!