Faser!
"Våra hjärtan brinner"
Livet har många faser säger dom. Anala fasen, orala fasen och könsfasen. Sen däremellan finns det massa andra faser som folk i skolan som läser om dessa faser inte bryr sig ett skit om. Hur som helst. Livet består av faser, men alla reagerar olika på faserna, och i olika åldrar, och med olika utgång, och ingen bryr sig ett jävla skit om vilken fas man är i om man börjar pilla på snoppen eller börjar handla wu-tang braller.
Jag tänkte ta och berätta om mitt livs faser. Eller, sjävlklart så menar jag den allmänna uppfattningen om vad faser är enligt mig.
Som att bo provisoriskt permanent.
Jag föddes ganska tidigt en septemberdag 1987. Det var då jag gick igenom min första fas. Jag gick igenom den första av många återkommande "Chockfasen". Helt plötsligt tittade jag ut genom något väldigt mörkt hål, till något ljust och förskräckligt. Från ett ställe jag trivdes på, något jag kom att trivas på senare i mina dagar också, så hoppade jag, vad läkarna trodde men misstog sig, glatt ut ur mamma. Första tanken; "Fy fan vad äckligt, jag har precis varit inne i min mamma".
Jag bestämde mig genast för att göra precis som man ska göra. Suga tag i närmaste bröst och börja dricka något vidrigt, men det var det enda dom bjöd på då. Dessutom kom det att visa sig att jag var laktos intollerant, vilket förklarar de onödigt många läckor som skedde åt båda hållen.
Nästa fas jag genomled var förutom "flytta runt från säng till säng, vidare till nästa lägenhet och sjukhus och så vidare som alla bäbisar gör, något jag trivs med fortfarande", den helt onormala anala fasen. Jag kunde skita. Grattis! Jag tyckte om det.! Ännu bättre. Så, jag fortsatte med det resten av mitt fortfarande unga liv.
Nästa fas är lite diffus. Jag vet inte om jag började gå före jag pratade, eller om jag började prata före jag kunde stå och pissa, men hur som helst var den fasen ganska oviktig.
Det den går ut på är egentligen att jag äntligen kunde säga, ge mig mat, byt blöja, klipp mig, istället för att skrika en massa saker som dom korkade vuxna ändå inte förstod. Och det med att kunna stå och grejer, det blev bara ännu lättare att springa fort som fan nu från mamma och pappa då jag blev less, samt att jag nu kunde pissa på toaringen, och det var fullt acceptabelt.
Flyttfasen:
Mja, helt enkelt, vi flyttade till hus. Jag blev av med min tjejkompis som lurade mig att göra massa dumma saker och jag fick nya vänner. Något som jag självklart utnyttjade fullt ut. Som man gör med vänner. Lurade dom genom att byta häftiga hockeykort, blev lurad på värdelösa kort, spelade utebandy och tacklades, bodde framför min väns dator o.s.v. Jag insåg att med flytt kommer nya möjligheter. Sen bodde jag där i 16 år....
Skolstarten var en ny fas. Förutom dagis, dagmamma och lekis så var ju skolan något speciellt. Uttdrag ur en tidningsartikel när jag börjar ettan då en kompis till mig säger till tidningen "Det ska bli jätte kul och spännande". HA! SUCKER !
Lögnen var ett faktum och det visste vi alla innerst inne. Jag blev redan mobbad för jag var ca 0.79 lång. Ganska tanig, mörkhårig och hade en far som var grek. Rätt åt mig. Jag hade inte rätt att få känna mig dukitg. Fine låt gå, jag mådde väl ganska dåligt och sådär. Men livet är inte lätt och kommer aldrig att vara. Det lärde jag mig. Sen att jag var ruskigt duktig i skolan, började med en massa sporter och hade ett bra hem, så försvann det ganska fort i det att jag inte brydde mig och jag hade trots allt de vänner jag hade.
En tung fas, eftersom jag visste redan då att skolan skulle bli piss, något som alla iofs visste, och kom att veta senare.
Busigfasen:
Jag och min bästa vän kom att bli ökända inom pallar, tjuvplingar och spionerar kretsarna. Inget mer behövs sägas, vill inte bli anmäld så här i efterhand. Men vi var grymma, elaka och riktigt riktigt häftiga! No mercy!
Puberteten!
Hår på snoppen och överläppen, samtidigt som du lät som om du fått kalle anka inkörd i halsen. Livet var INTE lätt. Detta var förvisso den period då jag började växa, bli lite vältränad och faktiskt en aning populär, hur nu jag kan säga så om mig själv. Jag hade många vänner, jag fick mobbaren att sluta mobba mig och börja mobba andra istället, och jag köpte mina wu-tang braller!
Detta var en period då jag var cool, häftig och lite wild and crazy. Gick på regnbågen, hängde med andra wu-tang brallor, såg porr med polarna och var allmänt cool.
Musiken bestod av eminem, petter och markoolio.
East side you know!
Mothafucka!
Gymnasiet var den stora vändningen. Det var "Förändring, kärlek, lycka, plugg och inse att man blivit nästan vuxen fasen".
Började gymnasiet med en stor erfarenhet bland flickor. Jag hade varit tillsammans med denna tjej i en två veckor, varav en vecka var hon i grekland och var otrogen med min bästa kompis. Fine, jag orkade inte lägga energi på det utan fortsatte vara blå (brun) ögd och log vidare, gjorde slut och sa bye bye then. Så, med denna erfarenhet klev jag in på brudmagnetens land, samhälls! Finnig, dålig klädstil och ganska lejd klev jag in i klassrummet och började min karriär som "Jag vet inte vad jag vill göra resten av livet, därför går jag samhälls". Det tog ca 1 dag att inse att det här skulle bli jobbigt. 2 dagar att inse att fan vad kul med nytt folk, men det är så jävla spännt och ingen pratar med någon, 3 dagar att tycka att lärarna var helt okej, 4 dagar att börja känna sig varm i käderna, 5 dagar att inse att helgen skulle komma som en frälsning. 2 Veckor att börja flirta med en tjej, 6 veckor innan jag blev lyckligt tillsammans med en annan tjej.
Kärleksfasen.
Ja, alla som varit där vet. Allt går åt helvette. Du måste börja byta kläder, fixa håret, använda ansiktsmask, vara social, ha prestationsångest, smöra och fjäska för familj och släkt, lära sig massa rutiner o.s.v. Och det är bara dom saker man själv vill, sen allt som tanten vill... Mja, ni förstår vilket jobb.
Men trots detta var kärleken bra. Och jag måste säga att jag lyckades ganska bra eftersom det höll så länge som det gjorde. Jag gick aldrig igenom "göra slut, grina och knulla någon annan som hämnd fas". Den hade jag kanske gärna varit med om, fast å andra sidan var jag ju lycklig.
Nåja, den här fasen vet alla hur den går till, och livet rullar på.
Nu kom vi till den fasen då allt gick dåligt, ny flickvän, en dumpning som man ångrar sig att man gjorde i ca 100 år frammåt, och en massa jävla fester. Fester varje helg, när som helst, vars som helst. Innebandy på hög nivå gjorde att man alltid var borta, och då man inte var det festade man.
Ja, livet var en fest. Man går bara 3:an en gång, och man ska ta vara på detta. Nya "intima vänner", nya vanliga vänner och gamla vänner utbyttes ganska fort. Och mja, Man mår helt enkelt som bäst denna period.
Studenten.
Mja, det går väl att säga som så att om allt annat varit fest, så var det här ett rajvparty på en annan planet. Kommer väl inte ihåg så mycket av varken bal, student, veckan, och sen tyskland efter det. Och resten av sommaren föressten. Kommer inte ihåg så mycket alls av detta. Men kanske var lika bra, var nog inte så lycklig då, men hade helvetes roligt under korta perioder.
Lumpen.
ord överflödigt. Alla som läst bloggen vet hur det var. Och idag saknar jag det. Ironiskt, men sant. Det var äkta kärlek.
Jobb fasen är nu och den orkar jag inte gå in på.
Sen kommer en massa andra faser i livet, och när ajg sitter där. Saint Nikolaus Pojke 104, och skriver min biografi så ska jag berätta om faserna. Nu, nej, jag vet vad som kommer hända, men inte hur det kommer hända.
Så Nej! Det finns inga bestämda faser. Alla går igenom sina egna faser, med skillda föräldrar, drogproblem, kärleksbekymmer och hemska situationer då någon kommit på en att runka på toaletten. Men det är det, mina damer och herrar, som gör oss till dom vi är idag. Jag skiter i den anala fasen (någon som ser det jätte roliga sammanträffandet?!) och jag struntar i alla Freuds faser. Det är inte dom som säger vad vi är och vad vi ska göra, det är mobbningen, dom goda vännerna, pallandet av rabarber, ångesten över fel beslut och kärleken som gjort mig till den jag är idag. Skapat mina åsikter, tankar och principer. Jag föddes med en snopp och hjärna, jag lärde mig efter åren hur jag skulle använda dom... Med mer eller mindre sammarbete mellan dom.
Pain is temporary, glory is forever!
HAHAHAHAHAHA!!!!!! Den ovanliga violgubben har hittats för första gången på FEMTIO år i norrbotten. Hahaha!!! P4:as nyheter är världsklass! haha!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Jag har ett stort huvud och ett mindre. Hur får man dom att sammarbeta?
Happy endings!
Hahaha ! P4 kan verkligen leverera bra musik ibland! Haha!
Så, över till livet då.
Jag har sjuuuuukt mycket att göra sjuuuukt mycket hela tiden. Har verkligen ingen tid över att göra "ingenting". Och vad har jag lärt mig av detta? Jo, fy fan vad skönt det är att leva just nu.
Jag satt och pratade med en av bästa vännerna igår. Patrik känns som en kopia av mig på många sätt. Igår var första gången jag kände att hela mitt nya liv, mitt "projekt", hade lyckats. Att börja om på ny kula. Lägenhet, jobb, bil, nytt innebandylag, "tjejbekymmersfri". Och, det känns verkligen bra.
Sitter och väntar på att datumen ska passera nu. Mycket att se fram emot.
Den 25:e är det lön!
Den 7:e november är det kryssning på finlandsfärjan.
Den 12:e november hoppas jag på finbesök.
Den 1:a januari hoppas jag att jag vaknar upp i fjällen nånstans.
"My emotions frozen in an icy lake
I couldnt feel them until the ice began to break"
Förutom att allting är väldigt bra just nu så är jag trött och sliten. Fortfarande sjuk och är i en period då man är less allt och inte uppskattar det man har och får. Allt detta blir värre av att jag inte vet någonting. Att jag går runt och dumförklarar mig själv genom att inte ta tag i saker och ting, säga saker och ting, göra saker och ting, höra saker och ting. Jag bara ignorerar det, ända tills det är försent. Och jag vet om det, och jag tror nog att alla förstår att jag vet det, men jag vet ju bara inte hur. Eller jag vet hur, men jag vill inte veta hur och varför. Och egentligen bryr jag mig inte, men då blir det ändå fel eftersom jag inte kunde bry mig mer. Jag tror bara att det löser sig.
Jag tror jag vill att det går på röven ordentligt.
Lättast så!
Laters!
Btw, have someone seen my brain? Ive lost it i think...
Pain is temporary, glory is forever!
I guess "our" time is over now!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Friends are like toiletpaper. Always there when you need it and you can throw shit at them without hear complains!
R.I.P
En kollaps, och han var borta. Ett svar på vad orsaken var får honom inte tillbaka, men svaret ger kanske oss en tankeställare. Var det jobbets fel? Var det hans livsstil? Var det bara helt enkelt ett stop av hjärtat, som faktiskt händer apropå ingenting.
Hur som helst har dagen bestått av minnesstund, prat med präster och folk och en dyster stämning på jobbet. Jag hade förmånen att känna denna oerhört positiva människa och han lämnar tydliga spår efter sig som visar att han varit här, och nu är borta.
"Oh when the saints"
För att inte bloggen ska få en extremt sorglig och dyster ton, ska jag försöka glädja mig själv genom att berätta lite om dom senaste dagarna. Tänkte stänga bort lite av det tråkiga, för min hjärna fungerar så, om jag får skriva av mig så slutar jag tänka tillfälligt, och det funkar såna här stunder.
Åkte på kurs i onsdags och torsdags. Något jag behövde eftersom jag ju inte är något som helst utbildad för det jobb jag håller på med. Kursens innehåll var lyftar, och nu får jag serva och besikta likos lyftar. Skit najs, kul och då känner jag äntligen att jag kan något. Sen igår började jag mixtra med basen, och nu sitter det en ful stor låda i bagageluckan och i den sitter en 12" dbs bas. Och jag är ganska lycklig att jag som extremt okunnig på allt som har med praktiska saker att göra, utom lyftar nu : ), lyckades lösa det själv, med smått hjälp innan av mer kunniga. Men själv gjorde jag det tillslut.
Och en annan trevlig sak är att jag lyckats vinna 2 biljetter till acusticum imorrn. Mycket trevligt, och jag hoppas en trevlig människa följer med, det skulle vara trevligt. Men en trevlig människa hade tydligen bokat upp sig, utan att berätta för mig, så den trevliga människan Ögren, blev den otrevliga människan Ögren, så, nu är jag på jakt efter en ny trevlig människa, det är ju otrevligt att gå själv och slänga upp två trevliga biljetter till en trevlig person som tar emot dom trevliga biljetterna. Risken är att den trevliga personen blir otrevlig, och det är ju inte trevligt.
Så, men trevlig fredag verkar det bli iaf.
"You remember when we used to sing chalala lala lala lalalalala!"
Det var bloggen för dagen, och mer finns inte att säga.
Pain is temporary, glory is forever!
Rest In Peace, I know you still laughing with me. Say hi to my grandfather!
Touch and Go // Saint Nikolaus - igår, klockan fem i 9 vaknade jag med ett ryck. Varför? Jag visste inte att han gått bort exakt den tiden. Jag hade försovit mig, men exakt den tiden vaknade jag. Vad är det som gör detta, skapar dom här situationerna, tajmar helt rätt. Vad? En magkänsla av oro?! Jag vet inte. Ta vara på vilan! Ta vara på livet!
Sjuk värld!
Enligt min bank, efter många om och men, har deras hypersmarta dator som räknade ut allt på ca 2 millisekunder, fått fram slutresultatet av min budget. Vid varje månads slut kommer jag ha ca 1000 kronor kvar att leva för. Alltså, dom räknar då in mat, skor, kläder o.s.v. Så utöver alla deras utgifter, där det bland annat står att jag kommer lägga 500 kronor på skor varje månad, så har jag 1000 kronor kvar. Det är väl rimligt?
Det går väl att leva på?
Jag vet inte och jag tror inte jag kommer ha "endast" 1000 kronor över. Men, oväntade uppgifter kan komma när man minst anar det!
"Än ska jag säga"
Sitter som vanligt nu och fördriver tid på jobbet genom att läsa aftonbladet och expressen om lott. Kommer väl upp en ny nyhet varje halvtimma eller nått. Jaa, just ja, höll på att glömma det. Imorrn ska jag iväg till Lule för att gå på någon kurs. Kursen avslutas på onsdag med ett PROV!!! Hur längesen var det inte man gjorde ett prov? Nu måste jag kanske lyssna lite, kanske skriva ner det dom säger och lära mig om en massa lyftar av olika slag.
Kom dock på att prov gjorde jag för inte alltför längesen i lumpen, men vafan, inte samma sak. Eller lite, men ändå. Känns inte på samam sätt. Känns inte heller som prov i skolan. Det känns mer som "var där, lyssna och sen skiter dom egentligen i vad du får på provet". Jaja, ett steg på vägen att bli den hjälpmedelstekniker jag egentligen är !
"You take me everywhere I want to"
Jaha, ja..
Kanske man skulle ta och göra något åt det här då?
Mycket på schemat nu;
Fixa bilen, vänta på tapetseringen, fixa sista i lägenheten, kurs imorrn och onsdag, träningar, fixa mat hem, fixa bilen ännu mer, byta till vinterdäck, bli frisk, sluta ha så sjukt dåligt minne o.s.v.
Gillar dock att ha projekt, gillar inte att bara sitta och vänta.
Snart kommer vovven, ska bara lösa den där detaljen först!
Pain is temporary, glory is forever!
I have so much to do, and I wont make it. But still I spend my time with things that can wait. But some things cant wait to long. And I have no fucking idea what Im talking about now!
Touch And Go // Saint Nikolaus - Det är en tragisk värld vi lever i. Depressionen sätter sina spår, lyssna inte så mycket på radion. Ni kommer bli som mig!
~Next Chapter~
Måste bara få säga det. Om jag är väldigt otrevlig, extra bitter och allmänt dryg, så har jag bara börjat få ännu mer insikt om vad det är för galen värld vi lever i.
Vi skjuter tonåringar, vi spenderar miljontals kronor på ingenting, vi intresserar oss i om brittan har trosor eller inte, vi skjuter munkar, vi mobbar handikappade, vi våldtar och filmar småbarn, vi lurar folk på miljoner, vi äter av våra egna kroppsdelar, vi dödar för hudfärg, är otrogna som aldrig förr och sen kan jag säkert ta upp en rad till sjuka saker jag läst om bara idag.
Är vi bara helt sjuka i huvudet våran ras, eller är det världen som gjort oss galna? Tror inte träden som bodde här före oss har gjort så att vi vill äta av våran egen röv?
Well, jag råder er alla att ta tag i era liv och inse att det här funkar inte.
"mad mad world"
Pain is temporary, glory is forever!
Not for a 8 year old boy that have been raped!
Touch And Go // Saint Nikolaus - The one that will make the world to a better world!
Lycka
Det var tydligen ingen som svarade på frågan igår, så misstänker att det inte finns något fusk, får se till att lösa det den hårda vägen.
Hårt mot hårt!
"Knock knock knocking on heavens door"
Värst vad folk firar saker. Halvår tillsammans hit och dit, födelsedagar och vinster av olika slag. Jag vill också fira, nog för att jag firade min födelsedag för inte alltför längesen, men jag vill fira något alldeles speciellt. Jag vill fira för den 3 e oktober!
Oktober har alltid varit en speciell månad, och den 3 e har alltid varit speciell för mig!
Oktober är speciell för att det är precis den månad som kommer efter månaden då jag fyller år. Och eftersom jag fyller år så sent i september, kommer oktober ganska snabbt. Men ändå lagomt till att man hinner leka sönder alla presenter, bli besviken för att man inte fick det man ville ha, och precis för att lönen ska ha tagit slut. Oktober förknippas även med mörker, kyla, höst och när löven faller till marken och dör. Oktober känns bara som en månad som kommer efter det där bra. Efter den perfekta sommaren, helgerna när man gick i shorts till krogen, badbraller och beachvolley. Sen kommer Oktober, långkallingar, pälsen på jackan och skoköp inför vintern.
Men, 3 e oktober är och förblir något som jag förknippar med något positivt också. Trots att det inte i längden var positivt, men den tredje oktober, för... ehrm, en, två tre.... fyra?! år sen.. Kan det vara så länge? iaf. ettan på backa, träffade jag min första riktiga flickvän. Något som, som sagt, var fint och vackert i början. Sen kanske jag har förbarmat denna dag, men den dagen för några år sen var jag glad.
Idag är jag glad. Trots att pengarna är slut, helgen gick dåligt, skorna är kvar sen förra året och shortsen ligger i garderoben och väntar på nästa sommar så ser jag ändå ljuset i detta mörker. Idag ringde jag banken, i veckan har innebandyn börjat gå bra, idag har jobbet gått bra, i veckan fick jag fast jobb, lägenheten är städad och diskad och tvättad, trasan i stan har trådgardiner, datorn behöver jag inte och jag håller på att varva guitar hero 2 på "Hard Nivån". Livet är fint. Och framför allt, vad gör en gladare än att längta till något?
Att inse att saknad och längtan inte kan existera om man får allt man vill ha, att alltid ha det man vill ha och alltid vara nära dom man vill vara nära. Tänk, vad skönt att längta, se fram emot något och hoppas. Det är ju det bästa i livet. Det är då man är lycklig. När man fått det, då måste man söka nytt. När man vet att man har något, måste man ha något mer. Det är längtan mina damer och herrar som är det bästa här i livet. Vad vore livet omm an inte såg fram emot något?
Jag längtar nu, jag hoppas nu och jag ser fram emot något nu. Vad än utgången blir, är jag lycklig nu, och vad spelar det för roll? Jag söker bara något nytt sen. En ny bil, ett nytt lån, en större lägenhet, ett annat jobb, en annan sport, ett annat tv spel, vad som helst. Vad är begränsningen? Små saker gör även att man längtar. Jag längtar efter mina trådgardiner för 180 spänn. Vad är det för kostnad när man köper ett tvspel för 900 kronor? Och ändå är man lika lycklig, trots olikheterna!
Jag längtar efter mycket. Framför allt till det jag aldrig får, det jag aldrig vet, det jag aldrig får uppleva eller känna. Jag längtar så fruktansvärt mycket att jag är glad!
Glad och lycklig!
Vad är bättre?
"I wish you were here"
Ha en bra dag i eran lyckliga värld folk. Kom ihåg att lycka bara varar en kort stund, så se till att ta vara på den. Jag ska vara lycklig idag, om det så blir den sista dagen, så är jag lycklig över att jag får vara lycklig en sista dag!
Pain is temporary, so is happiness!
the Pursuit of happiness is better than happiness!?
Touch And Go // Saint Nikolaus - Det blir min sista lyckliga dag, och jag är lycklig!
Help me!
Igår kväll/natt hade jag behövt det.
Idag efter jobbet kommer jag behöva det.
Glad för svar snarast!
Pain is temporary, glory is forever!
You cant change it now, you have past the "best before date"!
Touch And Go // Saint Nikolaus - And I keep spinning, and spinning, and spinning... And more spinning!
Ilska!
"all that bullshit you talk might work a lot
but it's not gonna work today"
Igår spelade jag match med div 4 laget. Jag kanske gjorde min livs match. Och trots att jag kräktes efter, trots att jag inte hade en sekunds ork kvar, trots att jag sov hela vägen från arvidsjaur i bilen, och sov mellan halv 6 igår kväll till halv 7 i morse, och trots att min kropp idag säger "sök hjälp för helvette", och trots att jag fortfarande är sjuk, så känns det bra. Tror jag ska lägga ner div 2 och ha roligt i div 4 istället.
Känns dock inte som min helvetes svacka har släppt...
"dont turn it up"
I övrigt, helgen bestod av fest fredag lördag. Båda kvällarna lugnt. Fredag slutade ju trevligt och väldigt mysigt. Lördag slutade i ilska, bitterhet och hopplöshet.
Jag blev så arg så jag bestämde mig helt enkelt för att göra något åt det.
I vanliga fall då jag blir arg på folk tar jag ut aggressionen genom att svära några ramsor för mig själv, tycka att personen är en idiot och sen lämna det och förhoppningsvis glömma det till nästa gång jag träffar personen.
I Lördags natt när jag traskade hem bestämde jag mig för att fortsätta vara arg. Allting hade gått dåligt den kvällen. Verkligen allting, och utan att gå in på detaljer så bestämde jag mig för att en liten del av ilskan skulle jag spara till dan efter. Och dagen där efter. Och fortfarande.
Så, idag är jag arg på en person, och det är inte ofta. Kan inte komma ihåg senast jag var arg på en person på riktigt, arg så att jag nästa gång träffar personen kommer säga, det min kropp säger till mig idag, "Sök hjälp för helvette".
Sen fick personen ´mig att tänka lite också. Och inse att nu får det vara nog. Om det är så som personen säger, att situationen och jag är som personen sa, då ligger det helvetes dåligt till för mig. Nog för att personen inte var rätt person att säga det, nog för att personen redan gjort mig arg innan, och nog för att personen har så jävla fel, så insåg jag ändå att, fan, nu lägger jag ner den här skiten.
Och fortsätter vara arg i sinne.
Dock, en sak jag tänkt på också är att man kan vara arg på en sak utan att det ska gå ut över andra saker. Nu känner jag mig bara glad och jag känner mig på bra humör.
Trots min inneliggande ilska.
"Wake up call"
Så, inget mer att säga idag. Allt går som relativt dåligt, och jag måste styra upp det. Måste ha pengar, måste bli frisk och måste göra så många mer saker.
Men, allt tar sin tid, och jag tänker ta min tid.
Take care!
Ciao bello!
Pain is temporary, glory is forever!
Dont you know that?
Touch And Go // Saint Nikolaus - You played with my heart. Now its time for me!